I morgon torsdag klockan 13 tar Kristján Andrésson ut sin VM-trupp.
Jag tror inte att det blir några bomber likt den Henrik Signell släppte när han tog ut sin EM-trupp och petade Linnea Torstenson.
Jag skulle vilja säga att det inte blir något i närheten av det utan Andrésson lär ta ut samma trupp som han gjorde ursprungligen till sin första landslagssamling med de två första EM-kvalmatcherna, så när som på att Jonas Källman förstås inte är med på grund av tillökning i familjen. I hans ställe lär Emil Frejd Öfors gå in.
Jag pratade med Andreas Palicka, som opererade menisken i mitten av november och nu går en kamp mot klockan, och han kom med väldigt positiva besked. Han har inte haft några bakslag alls, ska gå in i handbollsträning på tisdag/onsdag och kan kanske spela match redan veckan därpå.
Övertygad om att Palicka är med i VM-truppen men att Mikael Aggefors säkert är en uttalad reserv som inte lär kunna planera in någon Thailandssemester kring nyår utan nog får vara stand by och kanske till och med vara med i truppen när man samlas.
Att behålla samma trupp som i EM-kvalet kan jag bara se ett klokt val av Andrésson. Han nådde bra resultat direkt med den truppen och det var väl självklart att han redan när han tog ut den truppen tittade fram emot VM snarare än experimenterande eller testade spelare. Ja, Simon Jeppsson var väl ett test på den här nivån men det föll väl ut och Lugiskytten har ju inte direkt gjort bort sig i ligan sedan dess.
Det har varit ett j-a dribblande med förutsättningarna inför torsdagens gruppavslutning.
Jag har bara mig själv att skylla naturligtvis men jag kan säga att jag har bollat med ett par handbollsexperter både i natt och i morse utan att det blev rätt.
Först skrev jag i natt att Spanien behövde vinna med fyra mål mot Slovenien för att Sverige skulle gå vidare med fyra poäng (förutsatt svensk seger mot Serbien).
Sedan i morse, efter att blivit väckt av ett meddelande från en annan expert om att jag nog hade fel om fyra mål, räknade jag och fick det till att Spanien måste vinna med fem mål.
Men det behöver de inte alls om Sverige vinner mot Serbien.
EM-presschefen Vandor och Radiosportens Per Kahl, som man alltid ska lyssna på när det gäller ”handbollsmatematik”, har helt rätt när de pekar på att Sverige går vidare med fyra poäng om man besegrar Serbien och Spanien slår Slovenien (oavsett med hur många mål). Det är ju rätt uppenbart när man tänker efter.
Det där med att Spanien ska vinna med fem mål eller mer har bara betydelse för Sverige om man ska gå vidare med två poäng vid förlust mot Serbien.
Så visst kan det fortfarande vara viktigt, och rätt skönt när man går in till matchen mot Serbien, att Spanien besegrar Slovenien med minst fem mål.
För att sammanfatta det hela:
Då går Sverige vidare med fyra poäng
Spanien besegrar Slovenien.
Sverige besegrar Serbien.
Då går Sverige vidare med tre poäng
Spanien besegrar Slovenien
Sverige kryssar mot Serbien
Då går Sverige vidare med två poäng
Slovenien tar poäng mot Spanien.
Sverige besegrar Serbien. Eller:
Spanien besegrar Slovenien med fem mål eller mer.
Sverige förlorar mot Serbien.
Då går Sverige vidare med en poäng
Slovenien tar poäng mot Spanien
Sverige kryssar mot Serbien
Då går Sverige vidare med noll poäng
Slovenien tar poäng mot Spanien eller förlorar med högst fyra mål.
Sverige förlorar mot Serbien.
Fotnot: Tack till Vidar Ambrosiani, som på mejl upplyste mig om hur Sverige går vidare med ett eller tre poäng (vilket inte var så avancerat ändå).
Den tog tid i kväll att få ur sig, tyckeriet efter matchen.
Men här har ni det och plusbetygen.
Han coachade fräckt i premiären. Men mot Slovenien blev Henrik Signell feg. Precis som för många spelare. Nu ska Spanien besegra Slovenien med fem mål.
Efter premiärsegern mot Spanien hyllade jag Henrik Signell för hans fräcka coachning och modiga beslut från petningen av Linnea Torstenson ur truppen via nyckelrollen Anna Lagerquist fick till spelarbytena i premiären. Men efter den lika överraskande som tunga förlusten mot Slovenien ska förbundskaptenen ha kritik. För plötsligt blev Signell feg. Det dröjde till en kvart återstod av matchen innan han släppte in Johanna Westberg och Hanna Blomstrand på planen trots att det var just på vänster- och högernio som det brast under långa stunder i matchen. Blomstrand inledde visserligen med en stürmerfoul men Westberg smällde dit två raka mål, varav det första var Sveriges blott andra spelmål i andra halvlek efter att Isabelle Gulldén tryckt dit fyra straffar. Men när matchen sedan skulle avgöras i slutminuterna tog han ut Westberg (och Blomstrand) igen. Roberts kvitterade visserligen till 23-23 enligt den taktik Signell lade upp för slutminuterna men med facit i hand var det ändå fel att ta ut en het spelare som just hade skjutit ikapp Sverige i matchen. När jag frågade Signell efter matchen om varför han dröjde så länge med att byta in Westberg och Blomstrand och tog ut dem igen så snabbt så tillstod han att det nog var fel med facit i hand. Men det var inte bara Signell som fegade ur denna kväll. I måndags kväll stod jag och pratade med Signell efter träningen om hur laget inte verkade så beroende av en Isabelle Gulldén i absolut världsklass längre. Gulldén bar ju fram laget till bronset i senaste EM och är fortfarande Sveriges klart bästa handbollsspelare. Men efter matchen mot Spanien kändes det som att man kunde vinna mot de större nationerna utan att Gulldén var på topp. Signell höll med och menade att de andra spelarna inte hela tiden letade efter ”Bella” när det gick lite emot. Men mot Slovenien var Sverige tillbaka i gamla synder. Man lämnade återigen över alldeles för mycket ansvar, framför allt från ytterniorna, till Gulldén, som i och för sig inte var sen att ta det. Allting kretsade kring ”Bella” igen. Hon gjorde mycket som var bra men Sveriges spel blev för förutsägbart och hon tog för många stressade avslut. Ytterniorna, i första hand Jenny Alm och Ida Odén, var på tok för ofarliga. Alm tvekade för mycket och då går det för långsamt och blir för förutsägbart där också. Odén glimtade till (hon fixade flera straffar), men ändå för sällan och då tappade man hela högersidan. Tillsammans gjorde Alm och Odén ett mål på fem skott från nio meter. Och inspelen till linjen var ännu förre, om ens några alls. Det håller inte sett till hur mycket speltid de fick. Hoten måste komma från fler positioner än bara i mitten. Lagerqvist fixade visserligen någon straff och en utvisning men linjespelarna hade inte ett enda avslut i den officiella statistiken. Kontringsspelet var också för svagt, både i första fas och andra fas, med tanke på att man trots allt höll nere Slovenien på 25 mål. Sverige hade bara fem kontringar totalt varav Loui Sand satte sina tre. Det kändes som Nathalie Hagman knappt var med i matchen. *** Vid sidan av det taktiska kan vi peka på två ödesdigra missar i slutet av matchen: Gulldéns smått vansinniga avslut rakt framifrån som gick högt över rakt efter tio sekunder i anfall när det stod 22-23. Jamina Roberts missade kontring som hade gett 24-24 med 1,5 minut kvar. *** Så det finns mycket som kan bli bättre till Serbienmatchen – vilket väl är tur det för annars hade det var riktigt illa. *** Den här förlusten kan bli väldigt kostsam. Sverige är visserligen klara för mellanrundan men på torsdag kväll kan EM i praktiken vara över för värdnationen. Eller så betyder den här förlusten inte ett dugg. Så raffinerat är nu en gång för alla spelformatet i EM. Det vi ska fokusera på i matchen mellan Spanien och Slovenien är att spanjorskorna vinner med fem mål eller mer – och det måste de om de ska ta sig vidare till mellanrundan. Fixar Spanien det, vilket de gör om de bara tar sig samman för så mycket bättre handbollslag är de än Slovenien, är Sverige vidare med minst två poäng innan man ens beträtt planen. Sedan kan Signells lag själva se till att ta med sig fyra poäng genom att besegra Serbien.
***
Filippa Idéhn ++ ————– Loui Sand +++ Olivia Mellegård ++ Jenny Alm + Johanna Westberg +++ Jamina Roberts ++ Isabelle Gulldén +++ Ida Odén + Hanna Blomstrand ++ Nathalie Hagman + Linn Blohm ++ Anna Lagerquist +++ Sabina Jacobsen +++
Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.
***
Mycket snack om Isabelle Gulldéns lår(kaka) efter matchen.
Själv sa hon att hon inte hämmades av det.
***
Vi ska inte glömma att det fanns en motståndare också. Slovenien spelade smart många gånger.
***
I söndags var det rätt att låta Johanna Bundsen stå kvar.
I kväll skulle nog Filippa Idéhn bytts ut ändå.
Tror säkert att tankarna gick åt det hållet också i perioder men så blixtrade hon till och tog en kontring eller ett friläge och fick stå kvar. Men förutom en period i början av matchen så tog inte Idéhn så många av de där skotten som hon kanske ”ska ta” och som ger uteförsvaret ett lugn. I stället var det som sagt mer spektakulära räddningar.
Sverige förlorade också målvaktsmatchen med 10-14 (båda fick 35 skott på sig). Men jag skulle vilja påstå att Marincek i Sloveniens mål fick fler svaga avslut på sig.
Visst, papperstidningen har i många och mycket spelat ut sin roll (den drar ”bara” in den stora majoriteten av intäkterna till mediehusen fortfarande), men det är ändå med lite stolthet jag konstaterar att vi gjorde handboll och EM på sidan 1-3 i dag (sidan 1-4 i går):
***
Den bärande artikeln på uppslaget med skrocken läser ni här (plusinlåst).
Gillar att Dragan Brljevic både hissar och dissar (lite grann i alla fall) Lagerquists insats mot Spanien:
– Hennes försvarsspel i går bara var en sjua eller åtta på en skala ett till tio.
***
Dragan ska ha mycket credd för Lagerquists och Jacobsens försvarsspel. Vi har Clara Monti Danielsson också.
– Han är bäst i Sverige på individuell försvarsteknik, säger Lugikollegan Axnér.
***
Handbollen får mycket utrymme nu överallt.
Men den uppmärksamheten är långt ifrån given, det ska vi inte glömma.
Det sägs att Expressen troligen inte ens ska skicka någon på herrarnas VM i Frankrike. När hände det senast? Att en av kvällstidningarna inte skickade någon på ett herrmästerskap i handboll? Under de mörka åren på 1970-talet? Eller så sent som 1986?
***
Listade ju EM:s 15 största stjärnor till premiären. Ni läser den här.
Det är nödvändigtvis inte de 15 bästa spelarna utan de största STJÄRNORNA. Anita Görbicz är till exempel inte den sjätte bästa spelaren i världen – förstås.
Listan är givetvis heller inget facit.
Men jag noterar ändå att samtliga på topp-10 spelar i gamla Östeuropa. Det säger väl ändå något?
Györ har med fyra på topp-10. Och då kunde inte Løke, Tomori och Amorim vara med på på listan eftersom de inte är med på EM.
Har vi någonsin sett ett lika stjärnspäckat lag på damsidan?
Vi rundar av premiärkvällen med några spridda tankar.
– Med sina kräftarmar är hon magisk bakåt, sa Hagman om Lagerquist.
Men hon menar väl bläckfiskarmar?
Eller har man bara bläckfiskarmar framåt? Som Fritzon förr, typ? Och Hagman är i stället helt rätt ute och syftar på att Lagerquist nyper till och nyper fast anfallarna?
***
Gulldén berättade efteråt att hon var nervös inför premiären.
– Det har jag inte varit sedan Champions League-finalen.
***
Nästan alla spelare beskrev efteråt vilken anspänning det var inför matchen (och i början av densamma).
Signell kände tvärtom när han gick in till matchen.
– Det infann sig ett lugn hos mig. Det var behagligt att ha.
***
Hyllade Anna Lagerquist efter genrepet mot Frankrike.
Ni som inte såg den matchen förstod nog efter premiären vilken försvarsdrottning landslaget nu fått.
Och det handlar som sagt inte bara om aggressivitet, styrka och snabba fötter utan minst lika mycket, om inte mer, om spelförståelse och tajming. Annars hade hon åkt på många fler tvåminutare med den spelstilen.
Framåt var hon blixtrande snabb, explosiv och hal som en ål. Hon kan tydligen bara liknas vid vattendjur nu, Lagerquist.
Nej, Claes Hellgren hittade en annan liknelse i kväll tydligen: ”en mini-Løke” och det är en liknelse så god som någon.
Lagerquist gjorde allt rätt i kväll – utom mål (mer än vid ett tillfälle). Det krävs bara lite mer skärpa i avslutsögonblicket.
***
På tal om ögonblick var det ett fint sådant när Gulldén kom ut till bänken i första halvlek med någon slags kramp eller spänning i lårets framsida och Jamina Roberts bredvid nästan kastade sig över henne och tryckte armbågen i Gulldéns lår precis där det gjorde ont.
***
Vägen ligger öppen mot semifinalerna – och rekordstora bonusar.
Avslöjar här hur mycket bonus svenskorna får för olika medaljerna.
***
Direkt efter matchen fick spelarna order om att rusa genom den mixade zonen utan att ge några intervjuer. Anledningen var att prins Daniel och prinsessan Estelle väntade på dem i omklädningsrummet för att gratulera.
– Och statsminister Löfven, som Lagerquist sedan betonade.
Då fick tredje statsmakten snällt vänta.
***
Tyskland besegrade överraskande Holland i grupp B.
Kan inte se det som något annat än positivt. Bra att de lagen tar poäng av varandra inför mellanrundan.
Men en tung start för Helle Thomsen som ny förbundskapten för Holland.
Frankrike såg däremot mycket starka ut när de körde över Polen.
***
Det skrevs EM-historia i dag när det ungerska domarparet gav Hollands försvarsjätte Kelly Dulfer rött kort efter en armbåge (eller nåt) i huvudet på Tysklands Kim Naidziniavicius. Det historiska? Det röda kortet delades ut efter videogranskning.
En smakstart för laget. En dröm för arrangören. En coachtriumf för Signell.
Sverige inledde premiären med den väntade uppställningen – men också trevande. Man verkade tagna av stundens allvar. Och nog fan var det allvar med nyckelmatch i premiären i hemma-EM inför 7900 gulklädda fans. Det fanns inget flyt i anfallsspelet, Johanna Bundsen tog inga skott och man tryckte inte på i kontringarna. (Men det uppställda försvarsspelet var helt okej, det var det.) Efter 19 minuter stod det 7-6 till Spanien och 5-0 i räddningar. 7-6 var i det närmaste smickrande siffror för Sverige då. Flera andra toppnationer hade straffat Sverige betydligt hårdare efter detta haltande, blågula anfallsspel. Då började Henrik Signell göra det han är satt att göra – coacha. Ordentligt dessutom. Ut med Jenny Alm, som agerade tveksamt i alla aktioner, och in med Jamina Roberts. Olivia Mellegård ersatte Loui Sand. Linn Blohm bytte av Anna Lagerquist framåt. Ida Odén bänkades för Emma Fernis, som tog plats som högertvåa bakåt och kanten framåt när Nathalie Hagman klev upp på nio meter. Den enda som var kvar på sin ordinarie position i anfallet var Isabelle Gulldén – såklart. I försvaret ställde Signell upp med (från vänster): Mellegård – Roberts – Jacobsen – Lagerquist – Fernis – Hagman. Det var alltså bara två spelare kvar från det ordinarie försvaret i OS. Då kom Rycket. Sverige gick från 8-8 till 13-8 på exakt fyra minuter när försvaret höjde sig ett snäpp, Bundsen tog ett par skott och man tryckte plattan i mattan på kontringarna. Rycket blev matchavgörande. När Sverige gick ut till andra halvlek med 14-10 i ryggen gav Signell chansen till Sand, Alm och Odén igen. Det höll. När Spanien tog timeout efter 42 minuter hade Sverige 19-13 trots flera missade sexmeterslägen och en bommad straff av Gulldén. Men annat gick in, som Blohms skott från nio(!) meter. Men bakåt hade Bundsen och försvaret nu växt ut till en vägg. Bundsen släppte bara in ett spelmål under den första kvarten i andra halvlek samtidigt som Spanien radade upp de tekniska felen. Matchen var avgjord med tio minuter kvar. *** Henrik Signell tog ett lika kontroversiellt som modigt – och osentimentalt – beslut när han petade Linnea Torstenson. I premiären visade han att det var ett riktigt beslut (utan att jag för den skull påstår att Sverige inte skulle ha vunnit med Torstenson i kväll). I premiären visade Signell också upp ett fräckt coachande. Lika smart som det var att stuva om bland utespelarna i mitten av första halvlek, lika klokt var det att låta Bundsen stå kvar trots noll räddningar på 20 minuter. Det var spelarna – med Bundsen, Lagerquist, Hagman, Gulldén, Roberts, Jacobsen och Blohm (oj, vad det blev många) i spetsen – som gjorde jobbet på planen men jag skulle vilja tillskriva Signell en stor del av den här segern. Han har också sett till att höja försvarsspelet en nivå, inte minst med valet av Lagerquist som nyckel. Tänk att hon bara hade gjort en landskamp, för fem år sedan dessutom, när truppen samlades inför EM. *** I andra halvlek kunde Signell kosta på sig att byta på klockan och låta nästan alla få speltid – i en EM-premiär mot huvudmotståndaren! *** Svensk utklassningsseger, lapp på luckan och magisk stämning. Snacka om drömstart också för de svenska arrangörerna. *** Med tanke på hur Serbien och Slovenien såg ut i matchen före (36-34 till Serbien i en match utan försvar och målvakter) kan jag inte se Sverige missa att nu gå vidare till mellanrundan med fyra poäng. Då ligger vägen öppen mot en semifinal.
***
Plusbetygen
Plusbetygen
Johanna Bundsen ++++
————–
Loui Sand ++
Olivia Mellegård +++
Jenny Alm +++
Jamina Roberts ++++
Isabelle Gulldén +++
Ida Odén ++
Nathalie Hagman ++++
Emma Fernis ++
Linn Blohm +++
Anna Lagerquist ++++
Sabina Jacobsen ++++
Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.
Det spelas handboll i absolut världsklass i fem svenska städer de kommande två veckorna. Här har jag listat EM:s 15 största stjärnor (plusinlåst).
Men man ska också tillstå att det saknas många stjärnor i detta EM.
Heidi Løke, Norge
Katrine Lunde, Norge
Katarina Bulatovic, Montenegro
Jelena Grubisic, Kroatien
Irina Bliznova, Ryssland
Jekaterina Ilina, Ryssland
Andrea Lekic, Serbien
Sanja Damnjanovic, Serbien
Linnea Torstenson, Sverige
Zsuzsanna Tomori, Ungern
Jag pratade med Sabina Jacobsen om det där i dag och gick in med tesen om att det berodde på att spelarna är för slitna, att det är för mycket mästerskap och att EM kommer bara tre månader efter OS – och att man borde stryka något mästerskap (förslagsvis det under ett OS-år).
Vi hör ju ofta de där argumenten på herrsidan.
Men det där köpte inte Jacobsen när det gäller damerna. Och det var som hon sa:
– Kan du komma på någon av storstjärnorna som tackar nej till EM för att hon är sliten?
Nej, där slog hon mig på fingrarna.
Anledningarna är i stället andra: skador (Tomori), en del slutar efter en OS-cykel (Bliznova), graviditet (Løke), konflikt med förbundskaptenen (serbiskorna sedan gammalt) och rena petningar (Torstenson och på sätt och vis också Bulatovic och de andra i Montenegro).
***
Hemmamästerskap – då trodde jag på en lite större skara journalister som följer landslaget än om vi är ute på den kroatiska landsbygden.
Men icke.
Jag har varit ensam journalist på de två senaste dagarnas träningar med landslaget sånär som på Viasat som är sändande tv-bolag.
Nu hade visserligen Sverige en pressträff i går eftermiddag men det var näppeligen fler svenska journalister där än vanligt.
Men jag säger som Chattanooga gjorde i Mellon 1982:
”Hallå hela pressen” – var är ni?
***
Vill ni ha allt det jag skriver från EM (och om handboll generellt) i ert Facebook-flöde?
Gå då in och gilla min Facebooksida här (den Rutte tycker det är hybrisvarning på).
***
Nu blir det reklam.
Det har knorrats lite om att det publicerats för lite om dam-EM (nej inte från spelarna utan från andra journalister).
Men i dag kan i alla fall ingen klaga. Inte på Sportbladet åtminstone. Rena läsfesten.
Är ni inte nöjda med det, och av någon outgrundlig anledning inte hunnit lyssna på veckans poddavsnitt med EM-special med Per Johansson så har ni det här.
***
Jag brukar hävda att damernas mästerskap alltid ligger väldigt bra till i tiden, i början på december, med tanke på konkurrensen om medieutrymmet (ingen allsvensk fotboll, lunk i SHL, bara en omgång av Champions League-fotboll i början på mästerskapet). Men på helgerna är det numera tufft med Vinterstudions sporter. Det lugnar dock ner sig på vardagarna.
***
Tyckaren:
Premiär i hemma-EM mot Spanien. Det kan vara den viktigaste matchen det här landslaget spelat på flera år. Men man har faktiskt nästan allt att vinna.
Det smäller direkt. Den första matchen för Signells damer i detta hemma-EM blir förmodligen avgörande för hela Sveriges mästerskap med tanke på det raffinerade formatet som ett EM spelas i. För Spanien är huvudkonkurrenten i gruppen och båda ska gå vidare till mellanrundan. De båda lagen ska normalt sett också besegra Slovenien och Serbien. En seger i premiären borde därför innebära att Sverige går in i mellanrundan med fyra poäng. Då har man också inbördes möten på Spanien i kampen om semifinalmatcherna. Förlust och man behöver troligen gå rent i mellanrundan mot Frankrike och Holland (och antingen Polen eller Tyskland). Det var premiärens betydelse rent sportsligt i detta EM.
Men den kommer troligen också definiera hela EM-arrangemanget. – En bra match mot Spanien i premiären innebär 10000-20000 extra sålda biljetter, sa EM-generalen Frank Ström till mig i går. Inte ens hälften av biljetterna till Sveriges resterande fem matcher i gruppen och mellanrundan är i dag sålda och enligt Ström avvaktar många hur det går i premiären. 10 000-20 000 fler sålda biljetter ger fem-sju miljoner extra i biljettintäkter och i slutändan ett par miljoner extra till svenska handbollsförbundet. Det betyder också ytterligare fem publikfester före finalhelgen vilket detta mästerskap är i så stort behov av. Det var pengarna och publiken det.
Efter två fiaskostämplade uttåg ur VM (utklassade av Danmark) respektive OS (förnedrade av Norge) det senaste året – inte minst utskåpningen i Rio lär sitta kvar på näthinnan hos den allmänt sportintresserade svensken – behöver det här landslaget spela in sig i folkets hjärtan igen. För svensk (dam)handboll finns det ingen annan väg till mer uppmärksamhet för sin sport än landslagsframgångar och en succé på hemmaplan skulle förstås ha dubbel effekt. Ska vi drömma oss så långt som till ett guld skulle det faktiskt kunna bli startskottet för något vi såg i Norge för 30 år sedan och i Danmark för drygt 20 år sedan då damerna gick om herrarna i respektive land. Fältet ligger öppet nu för damerna med ett nytt herrlandslag som inte lär slåss om medaljer på ett tag – om det nu är två kommunicerande kärl.
Därför är den här matchen den på många sätt viktigaste det här landslaget spelat på flera år. Skulle det bli seger kan vi säkert hävda samma sak inför till exempel en match om en semifinalplats mot Frankrike eller Holland i mellanrundan. Men det tar vi då. Spelarna är förstås väl medvetna om betydelsen av den här matchen. Det inser man när man lyssnar på dem. Nu ska de bara hantera situationen. *** Ändå skulle jag vilja påstå att de har nästan allt att vinna. Damhandbollen är nämligen inte större i Sverige än att ett misslyckat EM mest skulle mötas med en axelryckning i idrotts-Sverige (om än inte hos EM-arrangörerna som räknar slantarna) och ganska snabbt glömmas bort – trots hemmaplan. Gulldén och de andra slipper löpa gatlopp om man inte infriar förväntningarna. Det finns alltså bara möjligheter – med start i kväll. *** Förutsättningarna finns för en svensk succé: * Hemmastödet – som bara kommer vara något positivt vid seger i kväll. * Flera av nyckelspelarna står av allt att döma på sin topp just nu. * Skadefri trupp. * Lottningen är en dröm med en överkomlig grupp och där man sedan slipper skräckmotståndarna Norge och Ryssland i mellanrundan. *** Silvret 2010 bärgades i försvaret. Bronset 2014 vanns i anfallet. Förbundskapten Signell är förstås helt klar över att han nu måste få ihop båda delarna och då är prio i nuläget försvarsspelet.
Deras lagvärd var på plats och det är som vanligt the one and only – Lennart Ebbinge, en legendar inte minst nere i Kristianstadstrakten.
– Jag var team guide för Spanien första gången 1993 på herr-VM, berättade ”Ebba”.
Ebba var proffs på Teneriffa i fyra år på 1980-talet.
Sitter spanskan fortfarande?
– Ja, jag pratar utan att tänka.
– Det har du ju alltid gjort, sa jag men det uppskattade nog inte den gode Ebba riktigt.
Så jag brydde inte om att påminna honom om den klassiska ”grodan” på upptaktsträffen när han, som tränare i Kroppskultur, på scenen sa att Jenny Alm ”är som en kille.” och fortsatte:
– Hon är träningsvillig, en ledare i laget, har ett bra skott och är bra både framåt och bakåt.
Det blev såklart ett knäck om det efter att jag hört lite upprörda reaktioner i bänkrader från damlandslagsspelare. Ebbinge försvarade sig sedan med att han menade att Alm ”skjuter som en kille”.
***
Spanien har egentligen pressträff i kväll men Ebbinge löste ett par intervjuer till mig.
En av dem var med niometersstjärnan Marta Mangué som inte tränade alls på grund av en skada i foten.
– Men jag spelar i morgon, sa hon.
Vi tar det som ett hot och inte ett löfte.
***
Har skrivit två knäck till i dag, båda med fokus på publik och biljetter.
Loui Sand vill ha en vildare svensk publik, mer som på Balkan (utan avarterna med inkastade grejer och rasismen då förstås) där fansen piskar fram sitt lag och sätter ett jäkla tryck på domare och motståndare. ”Krävs det två-tre öl så får de väl ta det då”, säger Sand.
Sedan har jag gjort en artikel med mer vinkel på pengar och biljetterna. EM ser inte ut att bli någon publiksuccé. Sveriges premiär mot Spanien är utsåld, ja. Och finalen (i princip). Men sen kommer det bara bli halvfyllda läktare och knappt det före semifinalerna. Gulldén och Hagman för fram lite kritik men jag tycker att EM-generalen Frank Ström parerar den rätt bra utifrån vad han och EM-organsiationen kan påverka.
Men som Gulldén sa:
– Boxen i Herning var väl utsåld till Danmarks matcher innan VM i fjol ens började.
Och då snackar vi 12000 åskådare.
Kan bara hålla med Ström om att Helsingborg är ett sorgebarn publikt sätt.
Handbollsmässigt har min hemstad den bästa gruppen och dessutom en mellanrunda med (troligen) både Danmark och Norge. Ändå ser det bara ut att bli 1000 åskådare i snitt. Kanske lite mer om Danmark går till mellanrundan.
Det är ju rent ut sagt för jävla dåligt.
Gulldén ser nyktert på det hela:
– Intresset för handboll är inte så stort, framför allt inte för damhandboll. Vi måste göra något för att locka publik på ett eller annat sätt. men presterar vi så fyller vi läktarna. Det finns en anledning till att Norge haft fullt på sina matcher i många år nu.
Ström är dock mycket nöjd med hur spelarna själva marknadsför sig själva och EM.
– De utgör ett bra lok i marknadsföringen. De är pigga på att tala om att de finns och ställer upp på det mesta, säger EM-generalen.
Det är helt enkelt upp till det svenska laget på planen nu om det här ska bli en publikfest nu.
Och Gulldén är den stora fanbäraren.
– Hon betyder otroligt mycket. Så det var ju inte så jävla roligt när man hörde häromdagen att hon var skadad.
***
Här har ni publik- och biljettstatusen just nu.
För 250 kronor kan man alltså se tre matcher topphandboll i mellanrundan.
***
Tänk att herr-VM gav 25 miljoner kronor till förbundet medan dam-EM kommer att ge ett par miljoner på sin höjd.
***
Kul också att träffa på mina gamla lagkompisar från Väntorp/Solna kring millenieskiftet: Johan Lindsten och ”Jepa”.
De ingår båda i arrangörsstaben och sliter båda hårt på Hovet för att få allting på plats.
På plats i Stockholm, där jag råkat hamna på det officiella EM-hotellet, alltså där pamparna, delegaterna och domarna bor. Vi snackar förstås Globe Hotel ett längre målvaktsutkast från matcharenan Hovet.
På tal om pampar så har jag ju kallat Arne Elovsson för pamp några gånger genom åren, även om Elovsson, under alla sina år i EHF och IHF, aldrig uppträtt eller agerat som en pamp i dess negativa bemärkelse.
Men det där pampepitetet följer liksom med uppdraget, i varje fall i media. Nu har ju Stefan Lövgren per automatik blivit en pamp efter att valts in i EHF:s exekutivkommitté (samtidigt som Elovsson tackade för sig).
När jag satt och intervjuade Frank Ström, vd för EM-bolaget, i lobbyn i kväll kom Elovsson och slog sig ner. Då berättade Ström om dagens goda gärning och som jag gärna förmedlar här för att Elovsson ska få lite upprättelse efter alla gånger jag kallat honom pamp.
Tydligen hade EHF klantat till sig och krävde att fyra väskor eller paket var tvungna att budas ner till Skåne från Stockholm i all hast. Det skulle kosta bortåt 15000 kronor att skicka dem med en budfirma, när Ström kollade upp det.
Då erbjöd sig Elovsson att själv köra ner dem till Jönköping där en annan person från EM-organisationen mötte upp och körde resten av sträckan ner till Skåne.
– Så Arne har tillbringat hela dagen med att köra tur och retur till Jönköping som bud. Jag tror inte att så många före detta vice-presidenter i EHF hade gjort det, sa Ström.
Det har han förstås rätt i.
***
Så här såg han ut 1986, Elovsson, när han blev vd för svenska handbollsförbundet:
***
Och så en nostalgibild på Frank Ström, landslagsmålvakt under 1970-talet:
***
Nej, det här ska inte bara handla om gamla farbröder när det faktiskt bara återstår två dagar till damernas EM-premiär.
Men innan vi kommer in på det ska vi avhandla en ”gubbe” till (och lite annat).
Vlado Stenzel, en verklig tränarlegendar inom världshandbollen som först ledde hemlandet Jugoslavien till deras första OS-guld 1972 och sedan Västtyskland till deras första VM-guld 1978, har tagit ut sitt all star-lag genom tiderna med tre spelare på varje position. Det intressanta ur ett svenskt perspektiv är att hela fyra svenska spelare tar plats bland de 21. Men jag tror inte att så många skulle spika vilka fyra det är utan att tjuvkika. Ingen annan nation har med fyra spelare eller fler (om vi inte slår ihop Jugoslavien och Kroatien).
Sedan är det ju inte utan att man undrar vad Ivano Balic har gjort Stenzel för ont.
***
Johan Jakobsson vänder hem till Sävehof efter säsongen.
Rutte och jag pratade ju i veckans podd om vad som skulle hända Jakobsson och framför allt Gottfridsson när Flensburg skulle banta truppen från 18 till 15 inför nästa säsong och de båda sitter på utgående kontrakt. Men några timmar senare fick vi alltså svaret om Jakobsson. Hade verkligen ingen koll alls på att han var på väg hem. Men kul är det.
***
Damerna anlände till Stockholm i eftermiddags och tränade på Hovet i kväll.
Det blev mest skade- och sjukrapporter därifrån.
Loui Sand stannade kvar på hotellet för säkerhets skull då hon kände sig ”kraftlös”. Hon bor numera på eget rum och förhoppningsvis handlar det inte om något som ska bryta ut.
Hanna Blomstrand stukade foten på uppvärmningen inför torsdagens träning och är ett osäkert kort till premiären.
***
Efter träningen och den väl tilltagna tiden för media kom Janne Ekman fram och frågade:
– Har du fått alla dina intervjuer nu?
Ja, men det kommer nya i morgon.
– Det hoppas jag, svarade Ekman.
Den inställningen njuter man av som reporter.
***
I går avslöjade vi att landslaget tagit psykologhjälp för att bland annat stoppa de djupa svackorna i matcherna.
***
På väg upp till Stockholm snackade jag svensk damhandbollshistoria med Claes Hellgren i 45 minuter. Resultatet av det kommer nästa vecka.
***
Innan dess kommer ni få mycket mer dam-EM i morgon och på söndag.
Fredag och ni vet vad det betyder: Ett nytt avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”. Ni hittar det på de vanliga ställena, som här.
Sportbladets Johan Flinck och Kristianstadsbladets Robin Nilsson snackar handboll och media; då och då med gäster, oftast utan gäster; ibland på allvar, ibland på mindre allvar; ibland bakom kulisserna, ibland framför. I det tionde avsnittet, som är 1,5 timme långt, av er kajplats i handbollsetern borrar vi ner oss i dam-EM som inleds på söndag och ni får bland annat… …poddtraditionen inför mästerskap där vi går på djupet, grupp för grupp och lag för lag, med Per Johansson, experten och fastighetsmagnaten som tippar hela EM. Hur långt går Sverige? Vilka vinner ”the whole shit” (som Hamrén sa)? Borde Linnea Torstenson vara med? Vilka är ”Europas Korea”? …byteskaoset och intervju med domarbasen Mäkinen. …en Ralf i högform. …Gottfridsson på väg bort från Flensburg? …Kristianstad-Brest i Champions League. …vad Europa betyder för Alingsås.
***
Själv är jag nu på väg upp till Stockholm. Är på plats på damernas träning i kväll.
Nu steppar vi upp frekvensen här i bloggen också.
***
Pratar i podden om Petersens ärliga och härliga intervju i pausen i Lugi-Malmö. Ni ser den här.
***
Linn Blohms fot ”klarade” magneröntgen i går efter att vilat i 1,5 vecka. Nu ska den testas på träning också innan beslut om EM-spel tas. I morgon kväll vid 20-snåret måste truppen spikas i samband med det tekniska mötet inför premiären.
***
Ombads att kåsera lite om min bild från EM på omställningen från skrivande till webb-tv i SKS-magasinet (Sportjournalisternas klubb i Stockholms årliga utgåva).
Det blev en pamflett i stället som verkar uppskattas av många kolleger.