I dag tjuvstartar Bundesliga med Grosswallstadt-Melsungen och sex svenskar på plan.

Då kunde jag inte hålla mig från varken bloggen eller tidningen trots några dagar kvar på ”OS-rehaben”.

Man kan säga mycket om papperstidningen Sportbladets handbollsbevakning men jag tror vi är den enda tidningen som har ett ordentligt förhandspaket inför Bundesligastarten.

Det visar sig att det är fler svenskar än någonsin i Bundesliga och att vi drar ifrån de andra utländska nationerna.

Här har ni dagens knäck med faktarutor:

HELSINGBORG. Sverige drar ifrån i världens bästa handbollsliga.
Vi hittar hela 21 svenska spelare i Bundesliga – fler än någonsin.
– Jag tror det handlar om landslagets framgångar och åldersstrukturen, säger Stefan Lövgren inför dagens premiär.

Bundesliga drar ifrån som världens bästa liga i handboll.
Och Sverige rycker ifrån övriga nationer om att ha flest spelare i denna liga.
Inför dagens premiär hittar vi hela 21 svenska lirare i Tyskland och det är en mer än det förra rekordet på 20 från 2009/10.
Samtidigt tappar alla andra stora nationer utom Serbien representation i Bundesliga.
– Det är klart det är bra för svensk handboll att vi har mycket spelare som är välutbildade och ska ta nästa steg och då är i Bundesliga, säger landslagets general manager Stefan Lövgren.
Varför dominerar vi då så i Bundesliga?
– De två viktigaste parametrarna är nog landslagets framgångar och åldersstrukturen, säger Lövgren och gör en jämförelse mellan Bengan Boys och dagens polska landslag.
Polen var tvåa efter Sverige 2009/10 med 16 spelare i Bundesliga. I dag har man bara fem.
– Har man ett äldre landslag kommer färre yngre spelare med och klubbarna gör sig då inte beredda för de yngre spelarna. Nu har vi ett landslag med förhållandevis många unga spelare som jobbat sig tillbaka och gjort resultat i hemma-VM och OS medan Polen har ett lite äldre landslag som inte gjort så bra resultat, säger Lövgren.
Till saken hör förstås också att ett par stora polska klubbar haft råd att värva hem spelare från Tyskland de senaste två åren.
Vi har också fått en ny, stor svenskklubb i Melsungen som mönstrar hela fem svenskar i år.
– Ett kvitto på att de svenskar som varit där gjort det bra. Man är nöjda med dem och har gjort sig av med ett par andra ”falanger”, säger Lövgren.
Han är övertygad om att det blir två svenskar (Marcus Ahlm och Andreas Palicka) som får lyfta Bundesligapokalen i vår.
– Jag ser ingen annan möjlighet än att Kiel ska vinna i år igen.

Svenska spelare i Bundesliga
Kiel
Andreas Palicka, målvakt
Marcus Ahlm, mittsexa

Hamburg
Dan Beutler, målvakt
Oscar Carlén, högernia
Andreas Nilsson, mittsexa
Fredrik Petersen, vänstersexa

Rhein-Neckar Löwen
Kim Ekdahl Du Rietz, vänsternia

Flensburg
Mattias Andersson, målvakt
Tobias Karlsson, försvar

Lemgo
Patrik Johansson, högernia

Grosswallstadt
Joakim Larsson, mittsexa

Hannover
Gustav Rydergård, mittsexa

Melsungen
Per Sandström, målvakt
Mikael Appelgren, målvakt
Jonathan Stenbäcken, vänsternia
Patrik Fahlgren, mittnia
Anton Månsson, mittsexa

Lübbecke
Mattias Gustafsson, mittsexa
Kristian Svensson, högernia

Minden
Anders Persson, målvakt
Dalibor Doder, mittnia

Fotnot: Dessutom har vi tre svenska tränare i Bundesliga: Ljubomir Vranjes (Flensburg), Ulf Schefvert (Minden), Tomas Svensson (Rhein-Neckar Löwen).

Antalet svenska spelare
2012/13: 21
2011/12: 18
2010/11: 15
2009/10: 20

Utländska nationer med flest spelare (inom parentes säsongen 2011/12)
Sverige 21 (18)
Danmark 12 (13)
Serbien 12 (7)
Kroatien 10 (12)
Island 9 (10)
Polen 5 (10)
———————
Frankrike 4 (9)
Norge 4 (8)

***

Fick inte plats med allt Bundesligasnack med Lövgren, som kan sin Bundesliga fortfarande – tro inget annat,  i artikeln.

Vi noterar att bara en av de 21 svenskarna spelar på kanten (Petersen).

– Det är den positionen klubbarna i regel lägger minst pengar på. Där har man ofta unga, inhemska spelare, säger Lövgren.

Bakom Kiel resonerar Lövgren så här:

– Berlin har gjort några smarta värvningar och jag tror de kommer att befästa sin plats där uppe. Sedan får vi se hur det blir för Flensburg när nu Djordjic, som de satsat mycket på, gick sönder. Jag tror att Hamburg hittar tillbaka också. Det är de lagen man kan nämna ihop med Rhein-Neckar Löwen naturligtvis. Men jag är mest spänd på om Flensburg och Berlin kan upprepa fjolårets säsong och stegra sig ett steg till.

Någon dark horse?

– Magdeburg som kanske kan få styr på sina grejer och få lite kontinuitet. Sedan hoppas jag väldigt mycket på att Melsungen får till det. Resten har väldigt tunna trupper och det som avgör för dem är vilken start de får och eventuell skadeproblematik.

***

För övrigt räknar jag med att det blir 22 svenskar i BL. Väntar bara på att ”Ekberg till Kiel” ska ticka in.

***

Att vi har så många svenskar i Melsungen har säkert också med en viss agent att göra, som uppenbarligen har ett bra samarbete med klubben.

Svenskarna verkar också vara billiga för Melsungen har minskat sin budget från 3,5 miljoner euro till 2,5 miljoner. Det är en sänkning med nästan en tredjedel.

Här har ni hela listan på BL-klubbarnas budgetar (inom parentes fjolårets). Listan publicerades nyligen av handball-world.com och siffrorna är i miljoner euro.

Kiel 9,5 (9,5)

Hamburg 8,1 (9,0)

Flensburg 5,7 (5,0)

Rhein-Neckar Löwen 5,2 (7,5)

Füchse Berlin 5,2 (4,7)

Göppingen 5,0 (4,5)

Lemgo 4,2 (4,5)

Magdeburg 4,2 (4,0)

Gummersbach 3,7 (4,0)

Grosswallstadt 3,3 (3,3)

Lübbecke 3,0 (2,3)

Wetzlar 3,0 (3,0)

Minden 3,0 (uppflyttade)

Melsungen 2,5 (3,5)

Balingen 2,5 (2,0)

Hannover 2,3 (2,1)

Essen 1,7 (uppflyttade)

Neuhausen/Erms 0,8 (uppflyttade)

—————————————

Totalt: 72,9 (73,65)

***

Värvningssåpan Kim Andersson slutade så med det mest logiska valet: KIF Köpenhamn.

SVT:s Ola Bränholm hade en poäng i sin tweet i går:

Undrar hur många 30-åringar som nobbat Barcelona, oavsett om det handlar om fotboll, handboll, basket? Familjen viktig för Kim!

***

Det blev alltså inget Balic & Co, som Kim A skojade om mitt under OS.

Balic gick, lite överraskande, till Atletico Madrid. Finns pengar där ändå tydligen.

***
Det finns det i Paris också som bekant.

Mikkel Hansen uppges få åtta miljoner om året i fyra säsonger för att bli klubbkamrat med Zlatan. Det är förstås bruttopengar och inte netto som man oftast pratar om i handbolls-Europa. Men det måste ändå betyda att han blir världens högst avlönade handbollsspelare genom tiderna. Eller?

***

Arrhenius till Skövde.

Ja, den såg man inte komma. Men mycket viktig och bra värvning för Skövde.

***

Superenkäterna är ute hos klubbarna nu.

Svaren är på väg in. Drott och Skånela ska ha ett omnämnande för att de var först tillbaka med dem. Skövde tog ”bronschet” i går.

Bra jobbat så långt! Ser fram emot resten av enkäterna på posten i dag och i början av nästa vecka.

En del av svaren blir extra intressanta i år när man inte kan svara Zoran Roganovic längre.

***

Någonting står inte rätt till i förbundets domarkommitté.

Sveriges kanske bästa domarpar Krister Andersson och Per-Ola Björk hoppar av i protest mot kommittén.

Ni läser mer om det här.

***

Klockan 13.35 i dag på SVT1 sänds Bragden, dokumentären om det svenska pingisundret på 1980-talet, i repris (ny repris i natt också). Missa den inte! Även om den blev lite sönderredigerad. Det kändes som filmarna ville ha med lite för många moment men den är klart sevärd.

Och oj vad den här filmen får mig att längta efter en dokumentär om Bengan Boys. Ni som kan sånt där – sätt igång nu! Det är den som saknas nu efter att dokumentären om det svenska tennisundret visades för något år sedan.

Blixtcomeback från semestern.

I går kom han hem från OS.

I dag förlängde Mattias Andersson med tyska Flensburg till 2015.

– Jag trivs väldigt bra i klubben, i laget, med Ljubo som tränare och socialt, säger Andersson.

Mattias Andersson, 34, blev stor hjälte i OS-semifinalen mot Ungern i fredags.

I dag förlängde han med sin klubb Flensburg, ligatvåa i våras, till sommaren 2015.

Det gamla kontraktet gick ut nästa sommar.

Inte mycket att tveka på eller?

– Nej, inte efter säsongen som gått. Jag trivs väldigt bra i klubben, i laget, med Ljubo som tränare och socialt, säger Andersson.

Får vi se dig i elitserien igen någon gång?

– Jag har ju sagt att jag vill spela i elitserien igen. Vi får se hur kroppen mår. Men 2015 ska vi flytta hem i alla fall.

Han och de andra ystadspågarna i OS-laget firades av på torget i Ystad under tisdagen.

– Fantastiskt roligt. Det var nog ett par tusen människor där, säger Andersson.

Men redan på eftermiddagen satt han i bilen på väg ner till Flensburg precis vid den tysk-danska gränsen.

– Vi ska infinna oss på träningen i kväll även om vi inte behöver träna. Sedan är det träningsmatch mot Kolding i morgon, säger Andersson.

Den 21 augusti väntar supercupfinalen mot Kiel i München och den 25 augusti inleds ligan.

Sitter på Heathrow och väntar på mitt plan hem efter 1,5 timme i hotellbingen i natt.

Det är dags att runda av detta OS. Detta makalösa OS som det till slut blev. Det blir ingen stor sammanfattning utan snarare en avslutning av OS. Intrycken är alldeles för många, bristen på sömn alldeles för påtaglig och tröttheten på mitt eget ordbajseri för stor.

Men tacksamheten råder det ingen brist på.

Jag tackade Kim Andersson för de här åren i förra inlägget och i en tyckare i tidningen i går.

I dag vill jag tacka hela det här laget – spelare och ledare – för jag fick vara med om de här veckorna, eller rättare sagt dagarna för det var från och med i onsdags med kvartsfinalen mot Danmark som det tog en rasande fart.

De här dagarna har varit de häftigaste i mitt handbollsliv.

Vilket jävla drag det blev just när jag trodde att mitt OS, mitt handbolls-OS, skulle dö lite grann.

Jag har nog fortfarande inte fattat att Sverige gick till OS-final i handboll år 2012.

OS-bubblan de senaste dagarna har varit kompakt, tjock och tät och just nu, på väg hem, känns det som om jag skulle behöva in på någon sorts avgiftning eller avprogrammering.

Eller som Jernemyr sa till mig i lördags inför finalen:

– Vi ska inte slösa energi på att försöka förstå vad som hänt. Vi får ta hela skiten efteråt. Man får väl lägga in sig på psyket i en vecka för att förstå vad som hänt.

Jag tror att jag gör Jernemyr sällskap på det där psyket.

***

Det gnyddes en del om stängda träningar och träningsmatcher inför OS.

Men i slutet av turneringen har landslaget varit exemplariska även där. Avslappnade pressträffar där alla ställde upp och fanns tillgängliga en timme – minst. I den mixade zonen har de tålmodigt stått och besvarat samma frågor om och om igen.

Ett exempel: i går efter finalen stod jag och pratade med Fredrik Petersen när Johan Sjöstrand passerade bakom. Jag bad Sjöstrand vänta och det var inga problem. Sedan fångades Sjöstrand upp av några andra reportrar och en av dem var min kollega på Sportbladet. Så när jag var klar med Petersen, och min kollega hade koll på Sjöstrand, rörde jag mig vidare och började prata med Ola Lindgren. Efter fem minuter ropade Sjöstrand om jag behövde prata med honom eller om han kunde gå. Jag viftade med handen att allting var ok och han kunde gå. Elva av tio idrottsmän hade inte kollat av med mig där utan bara passat på att lämna den mixade zonen.

Visst är det enklare att göra media när det går bra. Men sättet det här landslaget har agerat i mötet med presskåren har varit föredömligt. 

***
När vi är inne på tacksamhet – har ni läst Tobias Karlsson tackbrev till svenska folket?

Ni det här också:

Tack!
Tack för att ni var med oss. Vi kände er hela vägen.
Vi slog europamästarna, tog oss till final och var redo för mer.
Det var tio år sedan Sverige tog en mästerskapsmedalj. Det har aldrig hänt att Sverige tagit ett OS-guld. Nu stod vi uppradade med er redo för seger.
Vi handbollsspelare trodde på att allt skulle bli vårt. Något att dela med er. Att vi var nära spelar ingen roll. Avståndet här kvittar. Vad som räknas är att vi försökte. Vi gjorde ett fantastiskt försök. Med er kunde och orkade vi försöka ta oss igenom smärtan och mot drömmarna.
När vi förlorade bronset i VM förra året vann vi ett lag, då enades vi för första gången. Igår förlorade vi ett guld, men vann ett folk.
Vi satte London i brand. Glöden finns kvar.
Det blir alltid bättre. Med er blir vi alltid bättre.
Nästa gång vinner vi allt tillsammans. Grattis till ert silver.

// Hela Sveriges landslag, er lagkapten Tobias Karlsson.

Det där slängde Karlsson ihop mellan presskonferensen efter finalen och avslutningsceremonin. Jag tycker det är imponerande välformulerat.

Min kollega Thorén tyckte att Karlsson kunde ta Simon Banks roll som Sportbladets huvudkrönikör.

På tal om Bank: så kul och givande det varit att han ”riktig” krönikör att jobba med också i handbollen de här sista matcherna.

***

Vi fick med två svenska spelare i OS all star team: Kim Andersson och Jonas Källman.

Välförtjänt.

All star team togs inte ut förrän ett par timmar efter finalen. På presskonferensen direkt efter finalen bad jag Ola Lindgren tippa vem eller vilka av hans spelare han trodde kunde komma med. Han gissade då på Niclas Ekberg och Johan Sjöstrand.

Hade det funnits ett pris för bästa försvarare hade det förstås delats mellan Tobias Karlsson och Magnus Jernemyr. Allt annat vore tjänstefel. Vilken match det svenska försvaret gjorde i finalen. 22 insläppta mot världens bästa landslag genom tiderna, utan att Sjöstrand gjorde sitt livs match mellan stolparna.

Här har ni all star-laget:

Mv: Thierry Omeyer, Frankrike

V6: Jonas Källman, Sverige

V9: Aron Palmarsson, Island.

M9: Nikola Karabatic, Frankrike

H9: Kim Andersson, Sverige

H6: Ivan Cupic, Kroatien

M6: Julen Aguinagalde, Spanien

***

Och vilken final Jonas Larholm gjorde, i synnerhet framåt. Den insatsen försvann lite i går i eftersnacket, tycker jag. Fem mål och fyra assist, där hans studs mellan benen ut till Fredrik Petersen i andra halvlek var riktigt handbollsgodis.

***

Betyget till laget och förbundskaptenerna sett över hela OS-turneringen är klockrena +++++.

Kanske är jag alldeles för hård nu, men tittar man individuellt på spelarna så är det rätt få som kommer upp i +++++ sett över hela OS.

I dagens tidning har jag satt betyg på alla de svenska spelarnas hela turnering.

Johan Sjöstrand ++++
Fantastisk match mot Danmark (och Storbritannien för den delen). En världsmålvakt i många år för Sverige framöver.

Mattias Andersson +++
Sverige hade OS bästa målvaktspar. Matchhjälte mot Ungern. Men hade det också lite tungt i ett par matcher.

Jonas Källman +++++
Ovärderlig för Sverige, inte minst bakåt och då både som spets i 5-1 och som vänstertvåa.

Fredrik Petersen ++++
Gick från att slåss in i det sista med Henrik Lundström om en OS-plats till att vara viktig mittnia i kvarten, semin och finalen.

Kim Ekdahl Du Rietz ++++
Känns som han har haft några genombrott nu. Här kom ytterligare ett. Får han bara vara hel är han Sveriges vänsternia många år framöver. 

Jonas Larholm +++
Tung start på OS med magsjukan som höll i sig. Blev bara bättre och bättre. En riktigt bra final när han äntligen fick mycket speltid.

Dalibor Doder +++
Startade i princip varje match men fick sedan sitta en hel del. Det är som alltid med Doder: upp och ner, men man är aldrig neutral inför honom. Skadad i semin och missade finalen.

Kim Andersson ++++
Kraven och förväntningarna är alltid höga på honom. På gränsen till femma förstås men kom inte riktigt upp i full kapacitet mot Danmark och Frankrike.

Johan Jakobsson ++
Begränsat med speltid och när han väl fick det så hade han det svårt, även om det var i tuffa lägen han byttes in i ibland.

Niclas Ekberg ++++
OS målkung. Men sköt också flest skott av alla. Försvarsarbetet är fortfarande ett problem.

Andreas Nilsson +++
Tar kliv hela tiden och visar att det är rätt av förbundskaptenerna att satsa på honom. Men mot yppersta världsklassförsvar som Frankrikes såg vi inte mycket av Nilsson.

Mattias Gustafsson ++
Hade mer tid på planen i pauserna när han värmde upp än under matcherna. Spelar en omvittnat stor roll utanför plan.

Magnus Jernemyr +++++
Gör Jernemyr allvar av sitt hot om att sluta i landslaget tar det lång tid att utveckla en fullvärdig ersättare.

Tobias Karlsson +++++
Visade tillsammans med Jernemyr i finalen vad de betyder för det här laget. Vann busligan i OS.

***

Hur kan du inte sätta en femma på Kim Andersson, undrar säkert många. Han kom ju till och med i all star team!

Ja, men det är som vanligt med våra plusbetyg. Spelarna bedöms i förhållande till sin kapacitet. Det är klart att Kim A var bättre och viktigare sett över hela OS än Kim EDR och Fredrik Petersen, som också fick fyra plus. Men vi vet också vad Andersson kan prestera när han är som bäst och i några av de allra viktigaste matcherna, som kvartsfinalen och finalen, kom han inte upp i den nivån. Det är det vi måste jämföra med även om kraven då blir skyhöga. Annars skulle Kim, precis som en Zlatan, alltid få fem plus. De är ju världsklasspelare.

Jag tror ni hänger med i det resonemanget.

***

Niclas Ekberg blev hela spelens målkung för er som missade det. I sista straffen i finalen gjorde han sitt 50:e mål och passerade kroaten Cupic. Tobias Karlsson toppade för övrigt busligan.

***
Sverige har gått från EM-misslyckande och VM-kvalfiasko till OS-silver.
Med samma lag.
I dagens tidning försökte jag i tio punkter förklara hur det var möjligt:

* Sommaren tillsammans
Uppladdningarna inför OS är fem gånger så långa som de inför VM och EM. Äntligen fick också Sverige genomföra en sådan.

* Krismötena
OS-uppladdningen inleddes med ett krismöte där all ”skit” rensades ut från VM-kvalfiaskot under tuffa former. Man har sedan haft många möten i olika former under sommaren som alla präglats av en mycket rak kommunikation.

* Glädjen/moralen
Alla spelare har vittnat om hur sammanhållningen aldrig varit bättre. Den har växt med alla dagar tillsammans. Man har roligare utanför planen och det har lett till en mycket starkare moral på planen.

* Kontringar utan struktur
Inför OS tog man bort mycket av strukturerna i kontringarna. Improvisation och individuell skicklighet präglade omställningarna och det gav mycket bättre tryck.

* Balkanspelet
Anfallsspelen var för kollektivt styrda, framför allt för tidigt i anfallen. Till OS införde man ett ”Balkanspel” i början av anfallen där man tryckte på mer individuellt.

* Förbundskaptenernas detaljkunskaper
Staffan Olsson och Ola Lindgren har sina kanske allra största förtjänster i spelets små detaljer, där får man ut mest av dem. Tidigare har man känt att man fått börja om från grunderna vid varje samling. All tid tillsammans inför OS har gjort att man klarat av grunderna och kunnat jobba med finliret.

* Färdigt lag
Man har jobbat med samma lag i ett par år nu. 13 av 14 spelare var med i hemma-VM och spelade semifinal. När man kom fram till kvarts- och semifinaler i OS hade man varit där förr.

* Drömlottningen
Man slog ut europamästarna Danmark och det var en tung skalp. Men att få Ungern i semin var rena drömmen. Man slapp Spanien, Kroatien och Frankrike på sin halva. Men, och det är ett viktigt men, i finalen visade Blågult att man kan rubba också supermakterna.

* Cynismen
Från kvartsfinalen och framåt blev det svenska anfallsspelet mycket mer cyniskt. Man tog nästan inga onödiga skott och hela laget visste när avsluten skulle komma vilket gjorde att man kunde springa hem snabbare och stoppa kontringar.

* Försvarsalternativen
I många år har Sverige haft 5-1-försvaret som ett alternativ, ett sämre alternativ, till 6-0. I OS kunde ett svenskt herrlandslag för första gången starta en viktig stormatch med ett 5-1 eller punktmarkering och få fullt utslag på det.

***

I dagens Sportbladet var det också dags att skriva den här tyckaren:

LONDON. Staffan Olssons och Ola Lindgrens kontrakt går ut om ett år.
Men redan nu i höst måste förbundet fatta ett beslut.
Och det är bara ett slänga fram ett kontrakt över OS i Rio 2016.

Sviiiisch!
Kände ni vinddraget?
Det var undertecknad som vände kappan efter vinden.
För mindre än två månader sedan, efter VM-kvalfiaskot nere i Montenegro, krävde jag förbundskaptenernas avgång när OS-elden hade släckts, men med en liten, liten brasklapp:
”Minst OS-semifinal.
Eller en fenomenal insats mot, säg, Danmark eller Spanien i en OS-kvartsfinal.
Då, och bara då, kan Staffan Olsson och Ola Lindgren sitta kvar.”
Jag menade att om man inte nådde dit, vilket man uppenbarligen inte skulle göra, hade man inte tagit det här laget längre, inte lyckats utveckla det mer än vad som var väntat med en dryg månads OS-förberedelser.
Då fanns det ingen anledning för dem att sitta kvar ens sina kontrakt ut, de som sträcker sig till sommaren 2013. Då var det bättre att efterträdaren tog över direkt inför höstens EM-kval och fick 1,5 år på sig att bygga sitt lag till EM 2014.
Den här spalten kunde ha skrivits redan i mitten av andra halvlek i OS-kvartsfinalen mot Danmark.
Redan då hade man gjort ”en fenomenal insats mot, säg, Danmark eller Spanien i en OS-kvartsfinal.”
Att den inte skrevs då berodde på att man inte bara pressade danskarna utan också vann den där kvartsfinalen.
I glädjeruset fick vi då vänta lite med att blicka så vidae förbi OS.
Men glädjeruset höll i sig ytterligare några dagar, över en seger i semifinalen mot Ungern.
Så det är först nu, när OS-finalen är spelad, som vi får tid att blicka vidare.
Och det är bara att erkänna att jag hade fel. Jag gör en pudel. Jag krälar i stoftet.
Ola Lindgren och Staffan Olsson kunde ta det här laget mycket längre än jag, och egentligen någon annan utomstående, kunde tro på 1,5 månad.
De har visat att de är rätt män att leda det här landslaget.
De senaste dagarna har jag pratat med spelare som Magnus Jernemyr, Kim Andersson och Tobias Karlsson om vad som är skillnaden i Lindgen & Olssons coachning nu med tidigare.
De menar alla att all tid de fått tillsammans i sommar har gjort att man inte behöver hålla på med grunderna i spelet och ”börja om från noll” längre, vilket man tvingats göra nästan vid varje ny samling förut.
I stället kan man ”pilla” med detaljer, menar de. Och det är just där Olssons och Lindgrens främsta spetskompetens ligger. Det är där man får ut mest av dem.
Nu lär några av de äldsta, och viktigaste, spelarna sluta men det handlar inte om ett nybygge utan det här landslaget ska kunna fortsätta med det finstilta.
Och då är det förstås Lindgren och Olsson som ska vara förbundskaptener.
Men inte bara tills deras kontrakt går ut nästa sommar förstås. För då står vi där ändå med en ny förbundskapten med ett halvår kvar till EM 2014.
Det här är dessutom två eftertraktade herrar på tränarmarknaden, även om Ola Lindgren nog blir kvar i Kristianstad så länge han själv vill, och därför måste förbundet slänga fram ett kontrakt till sina sittande förbundskaptener redan nu. Ett kontrakt som sträcker sig över OS i Rio de Janeiro 2016.
***
Vad vill förbundskaptenerna själva?
Staffan Olsson sa ingenting i går. Han gick besviken rakt igenom den mixade zonen utan några kommentarer.
Men Ola Lindgren öppnade för en fortsättning på sikt:
– Jag tycker att det här är det roligaste som finns. Jag är alltid positiv, log han.
***
Vad vill förbundet då?
Där är general manager Lövgren och ordförande Vestberg två hårda nötter att knäcka och det hann jag inte göra under OS.
De säger att de ska utvärdera detta OS först.
Men jag har svårt att se att de kommer fram till någon annan slutsats än jag.

***

Till skillnad från Karlssons tackbrev var ovanstående ”spalt” inte imponerande välformulerad. Jag skriver alltid de där tyckarna sist av allting på natten, när deadlinen stångar en i pannan. Nattchefen behöver ha det så i flödet av texterna. Och i går blev det stressigare än någon annan natt under mina elva år i det här yrket.

Men min åsikt kom väl i alla fall fram rätt tydligt.

***

Nu rundar vi av också det här inlägget.

Vid det här laget har jag faktiskt landat på Kastrup och det blev en del ordbajseri på vägen.

Nu väntar ett par veckors semester och det innebär också bloggsemester. Men därefter drar vi igång igen inför elitseriestarten.

Det är en annan nivå p åalla sätt än vad vi varit på de här två senaste veckorna. Men det ska bli kul det också.

Den 6 september är det upptaktsträff med både herrarnas och damernas elitserie i Göteborg.

En superenkät ska förstås också göras. Den får jag nog ägna några timmar åt på semestern så jag får tillbaka svaren innan premiären.

Någon som har förslag på en bra enkätfråga som jag inte brukar ha med? Förslag mottages tacksamt i kommentatorsfältet nedan eller på mejl: johan.flinck@aftonbladet.se.

***

Ett sista tack:

Tack för att ni var med mig här på bloggen på den här OS-resan. Besökssiffrorna, debatten i kommentatorsfältet (även om det finns någon lite för bitter, anonym människa som varit flitig där de senaste veckorna) och era glada tillrop i kommentarerna eller på mejl får mig att fortsätta ånga på här.

***

Nu ska jag hem och köpa en… bil!

Bloggen fortsätter ta stryk i detta medaljrace vi är mitt uppe i. Det får vi leva med.

I går var det pressträff igen. Medan det franska landslaget låste in sig i OS-byn bjöd det svenska till: alla spelare och ledare på plats i en dryg timme.

Och jäklar vad det blivit populärt med handboll i den svenska presskåren.

Spelarna säger att de inte fattat vilket drag det är hemma.

– Men det förstår du när du ser vilka som är här. Är krönikörerna på plats, då är det drag hemma, sa rutinerade Wislander till Kim Andersson när vi stod kvar och surrade en kvart efter att pressträffen var slut.

– När sådana som fotbollsnörden kommer, sa Kim och nickade bort mot fåtöljen där kollega Bank satt.

Wislander är ju också krönikör numera. Han knäcker extra för GP under OS.

***

Pratade med Jernemyr i går om huruvida han fattar hur stort det här är.

– Nu slösar vi inte energi på att försöka förstå vad som hänt. Vi får ta hela skiten efteråt. Man får lägga in sig på psyket i en vecka för att förstå vad som hänt, sa han.

Jag tror att jag gör honom sällskap då.

***

Elva sidor handboll i dagens tidning också.

***

Ja, det blir ju tolv med Alex Schulmans hyllning, typ, av Magnus Grahn.

***

Själv hyllar jag Kim Andersson.

Tror aldrig att jag skrivit en typ av tyckare av det här slaget. Jag vet i fan om man kan göra så egentligen. Men det kändes rätt när jag gjorde det:

LONDON. Det började med en spya och ska sluta med ett par skor.
Det har varit en jävla resa, Kim
Och jävlig.
Bär oss fram till en sista bragd nu.

Bengan Boys kom som regerande europamästare till VM 2003 och skulle ta en plats till OS i Aten för att nå den där drömmen om ett OS-guld.
Men en magsjuka i truppen i inledningen av VM störde Sverige och man förlorade mot Slovenien. Förlusten blev ödesdiger och Sverige missade OS-platsen.
Den gyllene epoken tog slut där i Portugal och det blev aldrig något OS-guld för Bengan Boys.
Det var Magnus Wislander som drabbades först. Sedan spydde en viss Kim Andersson och han fick vänta med sin mästerskapsdebut till den tredje VM-matchen.
Då intervjuade jag honom för första gången i landslagströjan.
– Jag drömmer om att bli proffs. Kunna göra mig ett världsnamn, som Lövgren och Wislander, sa 20-åringen.
Bengt Johanssons bok ”Medaljer och Gurkburkar” hade kommit ut något år tidigare. Det sista kapitlet hade titeln ”Handbollens framtid” och illustrerades med en helsidesbild på Kim Andersson.
VM 2003 var också mitt första mästerskap.
Sedan dess har vi följts åt, Kim och jag, på mästerskap efter mästerskap.
Hans jakt på en medalj har blivit… ja, min.
Det har varit en jävla resa – och jävlig.
Han har varit förbannad när jag tyckt att han skulle skjuta mer (VM 2009)
Han har skällt ut mig i en mixad zon för att jag inte begriper något om handboll (EM 2010).
Han har ringt och varit vansinnig för att jag äventyrat hans sjukersättning sedan jag råkat skriva att han körde rehab i Sverige och inte i Tyskland (inför VM 2011).
Han har plötsligt försvunnit ur mitt sikte som när han satt och grät under en trappa i polska Wroclaw (OS-kvalet 2008).
Han har meddelat att han lägger av (EM 2010).
Men han har också kommit överlycklig efter att burit fram detta landslag (OS-kvalet 2012).
Han har hållit fantastiska brandtal i den mixade zonen inför avgörande matcher (Tyskland i EM 2010).
Han har låtit sig intervjuas i två underhållande timmar över en lunch i Kiel eller en fika i Åhus.
Han har bjudit på osannolika historier om en spark i skrevet som slutade med en melon.
Han har nästan alltid stått kvar längst av alla i den mixade zonen och svarat tålmodigt på mina frågor.
Jakten på den där medaljen har fortsatt från Portugal 2003 via Slovenien 2004, Tunisien 2005, Norge 2008, Polen 2008, Kroatien 2009, Österrike 2010, Göteborg och Malmö 2011, Serbien 2012 och hit.
De här stoppen har mest slutat i besvikelser, vissa värre (Polen 2008, Österrike 2010) än andra (Kroatien 2009). Inte ens den enda gången det var spel om medaljer på den här resan, hemma-VM 2011, fick han vara med på grund av en bruten vänstertumme.
Men på vägen har han gjort sig ett världsnamn, som Lövgren och Wislander.
Nu är vi här i London.
Och hur otroligt det än låter så är den där jakten på medalj över nu. Den är säkrad i den största av turneringar.
Nu återstår en sista landskamp, en sista strid i den blågula tröjan för Kim Andersson.
Han har, som så ofta, varit Sveriges genomgående viktigaste spelare i turneringen.
Men vi som sett Kim den här säsongen i Kiel vet att det nog finns en nivå till.
Och ska Sverige kunna störa Frankrike i dagens OS-final måste han upp på den nivån – och förmodligen lite till samtidigt som hans lagkamrater gör sina livs matcher.
Då, men bara då, kan det bli guld.
Och då slutar den här resan med ett par ensamma skor högst upp på en prispall i London.
Och en fullständigt overklig bragd.
Men oavsett:
Tack för att jag fick vara med på din resa, Kim!

OS-final?!

OS-FINAL?!?!

OS-FINAL!!!!!!!

Jag brukar bli snabbt trött på idrottsmän och-kvinnor som säger ”jag kan inte fatta det”.

Nu fattar jag hur de känner sig.

För att Sverige är i en OS-final kan jag inte fatta. Inte för att man haft tid att fatta det heller i natt när det är totalt fokus på morgondagens tidning.

Men jag har inte ens kunnat fatta de senaste dagarna att Sverige var i en OS-semifinal.

Fattar ni?

Jag har följt det här landslaget i alla deras mästerskap sedan 2003, då den gyllene eran tog slut. Efter nio VM, EM och OS får jag äntligen vara med om en final. Det är jag så oerhört tacksam för.

Det här är spelarnas och ledarnas triumf, ingen annans. Jag är inte ute efter att sko mig på dem men jag tror faktiskt att Kim EDR förstod mig lite i går när vi stod kvar i den mixade zonen och jag sa till honom, när mina frågor tog slut lite för snabbt:

– Fan, jag är helt tom.

– Det förstår jag. Ni har ju varit med hela tiden, svarade han och jag tror han syftade på mig och Kvällsposten-Åsa.

***
Det finns förstås massor att skriva om den här kvällen.

Det har jag gjort också. I dag har vi elva sidor om matchen i Sportbladet. Kan bara be er att gå ut och köpa blaskan. Sedan har ni förhoppningsvis lite lördagsmys framför er.

***

Det snackas om att det badats i fontänerna i Ystad i kväll.

Skulle inte förvåna mig: Kim Andersson, Fredrik Petersen och Mattias Andersson var tre av de allra största hjältarna i går kväll. Lägg till det Niclas Ekberg, som dock börjar missa oroväckande mycket. Sliten efter non stop-spel i sju matcher?

Och så har Ystad också Jesper Lindgren som lindade och tejpade ihop Jonas Källman så att han kunde halta in igen.

***
Källman, ja. Ni som tyckte att han var en landsförrädare i juni och inte skulle få spela OS – upp med en hand nu!

***

Staffan Olsson och Ola Lindgren har täppt till truten på rätt många de senaste dagarna.

***

Mattias Andersson hade bokat semesterresa med familjen till Cypern i sommar. Nu är han svensk OS-hjälte.

Och han måste han den märkligaste landslagskarriären i svensk handboll:

1998 Debuterar i landslaget
2000 Tredjemålvakt när Sverige tar EM-guld.
2000 Reserv på plats när Sverige tar OS-silver.
2010 Mästerskapscomeback i EM.
2011 VM-fyra på hemmaplan.
2012 Spelar EM i Serbien.
2012 Petas från OS-kvalet.
2012 Tas ut i OS-truppen.

***

I dag åker Janne Hansson på Borås Tidning hem. Elfsborg-Malmö i morgon. Tungt!

***

Bäst av alla bra i går: Kim Andersson och Jonas Källman.

Men några fem plus blev det inte ens till dem. Och då har vi ändå vunnit en OS-semifinal…

***
Det har varit rätt mycket skit i kommentatorsfältet den senaste tiden och här öppnar jag väl mer av den varan.

Men jag testar ändå.

Sent i natt, med bara minuter kvar till deadline, fick jag till uppgift att dra ihop de fem största skrällarna i handboll.

Jag bestämde mig för att köra de 25 senaste åren. Och i herrarnas OS, VM och EM.

Det blev den här snabbt ihoprafsade listan:

1. Sveriges VM-guld 1990
Visserligen VM-fyra fyra år tidigare. Men det här var ett ungt lag, Bengt Johansson gjorde sitt första mästerskap som förbundskapten och i finalen slog man Sovjetunionen som varit helt överlägsna i ett par år.

2. Sveriges OS-final 2012
Blir det guld i morgon mot storfavoriterna Frankrike klättrar man nog förbi bragden i Prag 1990. I det här läget konkurrerar finalplatsen där bakom med Islands OS-silver senast.

3. Islands OS-silver 2008
Höjdpunkten i det isländska handbollsundret. Man hade slutat elva i EM ett halvår tidigare och åkt ur VM-kvalet i juni samma år, precis som Sverige nu.

4. Kroatiens OS-guld 1996
Bengan Boys kom till finalen som storfavoriter. Men kroaterna fick en drömöppning och Wislander & Co hann aldrig ifatt.

5. Kroatiens VM-guld 2003
VM var en öppen historia sedan Bengan Boys detroniserats. Sju lag spåddes vinna. Guldet här blev startpunkten för den gyllene eran med Balic-generationen.

Vad säger ni? Håller ni med? Vad har jag missat?

Hade gärna bollat den med någon ärrad veteran (VM-finalen 1990 såg jag på mitt konfirmationsläger) på området innan jag satte ihop den. Men klockan 02.30 var det inte läge att ringa någon.

***

På dagens pressträff kramar vi ur de sista förhandsgrejerna.

Tror spelarna är rätt trötta på oss nu.

Jag är i varje fall jävligt trött på mig själv.

Go natt!

Några fantastiska men långa jobbrace nu.

Då är det bloggen som får ta stryk.

Pressträff med hela laget i går. Det var meddelat att vi måste respektera den utsatta timmen. Men när det gått en timme och tio minuter gott och väl var flera spelare kvar och hade ingen större brådska.

Hetaste intervjuoffren?

Sjöstrand och Jernemyr i topp kändes det som. Sedan Kim Andersson och Jonas Källman – och skrällen Fredrik Petersen.

Staffan Olsson tog det mesta av förbundskaptensfrågorna, vad jag såg.

***

Jag kan verkligen rekommendera er att gå ut och köpa tidningen i dag. Annars brukar den mesta handboll jag skriver gömmas undan i tidningen och man kan lika gärna läsa det på nätet.

Men i dag gör vi nio sidor och köper ni tidningen får ni det jävligt snyggt redigerat och överskådligt med Jimmy Wixtröms bilder som de ska ses.

***

På kvällen gjorde Jimmy Wixtröm ett jobb som fick betydligt större genomslag i världen än vad några handbollsbilder någonsin kommer få.

***
Med nio sidor handboll får ni det bästa från pressträffen där också. Därmed finns det inte så mycket från pressträffen att lägga ut här. Och framför allt finns inte orken nu heller.

***

Johan Esk på DN dök upp på pressträffen i dag och frågade mig direkt hur jag kunde tippa Ungern och vara så säker på det.

Så ett förtydligande till dom som inte hängt med från start:

Då jag hade sex av åtta fel på kvartsfinalerna, däribland på den svenska segern över Danmark, så är det lika bra att fortsätta tippa mot Sverige. Ren vidskeplighet att jag tippar Ungern alltså.

(Och till vissa signaturer i kommentatorsfältet: Nej, jag tror inte att jag kan påverka något resultat på detta vis).

Men i dag prickade jag faktiskt in både Norge och Montenegro på damsidan. Aj då!

***

Pratade med Staffan Olsson om hans tårar i tv.

Då vi inte ens kan se SVT play här borta så hade jag inte sett det själv. Men då det gjordes hela artiklar om Olssons tårar i tv på sajterna tog jag för givet att det stämde och nämnde det både på bloggen och i en kortare artikel.

Men Olsson grät inte alls visade det sig.

– Jag hade svårt att svara på frågorna för att jag var tom. Några glädjetårar var det inte, sa han övertygande.

***

Till sist – min korta tyckare i tidningen inför dagens semifinal:

LONDON. Från underdogs till drömläge på mindre än 48 timmar.
Det är den resan det här laget måste klara av.
Gör de det är Sverige i en OS-final hur overkligt det än låter.

Det har gått nio år sedan jag träffade Laszlo Nagy för första gången.
”En 21-årig, vänsterhänt jättetalang med små fjun på hakan, men en än mer fruktad skytt”, skrev jag.
Det var VM 2003 och Bengan Boys slet förtvivlat för att nå en OS-kvalplats och hålla liv i drömmen om guldet de saknade.
Nagy dundrade på men Sverige besegrade Ungern i alla fall. Ändå räckte det inte. Ola Lindgren drog sönder ljumsken mot Ungern i det som blev hans sista landskamp och i matchen efter mot Frankrike sprack drömmen om ett OS-guld till sist och en fantastisk era var definitivt över.
Nu står vi här igen – närmare, mycket närmare, ett OS-guld än vi varit på tolv år, sedan finalen i Sydney för att vara exakt.
Och det handlar fortfarande om Nagy, om än med ordentlig skäggväxt, Lindgren och Staffan Olsson. Men också en samling krigare som mot alla odds gått från att vara sågade och ifrågasatta till hyllade och smått älskade på mindre än två månader.
En makalös resa.
Nu är de ute på en ny resa, betydligt kortare den här gången.
På mindre än 48 timmar ska de gå från att vara uträknade inför en kvartsfinal mot europamästarna till ett drömläge att nå en OS-final som förmodligen ingen av dem någonsin kommer att få igen.
Jag vill inte säga att Sverige är favoriter mot Ungern utan köper Ola Lindgrens resonemang om en 50/50-match.
Men att det här laget står med en 50/50-chans i en OS-semifinal är overkligt.
Det är detta de ska klara av. För det är just mot alla odds Doder & Co kunnat kämpa de senaste två månaderna.
Det kan vara en ganska behaglig resa när man känner att man är bättre än någon utomstående insett. Men med det sagt vill jag inte på något sätt förminska vad de här spelarna åstadkommit de senaste dagarna.
Klarar Larholm och de andra bara hantera detta drömläge de skaffat sig och prestera på samma nivå som mot Danmark så är Sverige i en OS-final igen strax före klockan 20 i kväll.
Overkligt, javisst. Men alldeles, alldeles underbart.

Det plingade till i telefonen på slutsignalen:

”Tack, tack. Lättförtjänta pengar. Kh”

Jag har aldrig varit så glad över att förlora en femhundring.

Sverige är i OS-semifinal. OS-semifinal!

Jag hoppas verkligen att jag blir ytterligare 2000 kronor fattigare på söndag. Då ska Sverige ta guld och jag ge Kent-Harry Andersson 2000 riksdaler till på grund av ett vad i april efter OS-kvalet.

Men där är vi inte. Inte än. Inte alls.

Men herregud – Ungern! Ungern i en OS-semifinal!

Det här är inget annat än en drömlottning förstås när Kroatien och Frankrike gör upp i den andra semin.

Ingen spelare eller ledare ville förstås ta ordet drömlottning i sin mun i går.

Men Ola Lindgren kom nog närmast där vi satt i en, så när som på Stefan Lövgren, tom presskonferenssal nästan en timme efter slutsignalen när han konstaterade:

– Hade man fått välja av de semifinallag som är kvar hade man valt Ungern alla dagar i veckan.

Men det betyder också att Sverige plötsligt inte slår ur underläge längre.

Den situationen ska också hanteras.

Och jag tror inte den är helt lätt för det här laget att slå om för man verkligen njöt av att vara tok-underdogs mot Danmark.

Men med tanke på hur Staffan Olsson och Ola Lindgren klarat av att vända det här gänget mentalt på två månader (mer om det i dagens tidning) så kommer de nog klara det också.

***

Kände ni vinddraget nu förresten? Det var er bloggare som vände kappan efter vinden.

För mindre än två månader, efter VM-kvalfiaskot, sedan skrev jag:

Minst OS-semifinal.
Eller en fenomenal insats mot, säg, Danmark eller Spanien i en OS-kvartsfinal.
Då, och bara då, kan Staffan Olsson och Ola Lindgren sitta kvar.
Annars – tack för de här fyra åren.

Jag tyckte inte att förbundskaptenerna tog det här laget framåt längre.

Nu står vi här i en OS-semifinal. Jag står fortfarande för det jag skrev då, men Lindgren och Olsson visade att jag hade fel. Att de visst kunde ta det här laget framåt – inte minst moraliskt.

I går förklarade Lindgren och Lövgren hur det gått till och det får ni läsa i tidningen eller på webben.

***

Men visst fick jag höra en del om det där i mixade zonen. Inte av kollegerna utan från spelarna.

Det första Kim Andersson sa när jag skulle intervjua honom var:

– Får våra förbundskaptener sitta kvar nu?

– Ja, svarade jag.

Mina åsikter under den här turneringen har tydligen också väckt reaktioner:

– Flincken trodde knappt vi skulle gå vidare från gruppen, sa Jernemyr.

Men där vinklade han hårdare än en kvällstidningsredaktör, för att sedan snabbt lägga till:

– Vi skiter i vad du skriver, Flinck.

Det vete fan i och för sig.

Men spelarnas tråkningar är bara att tugga i sig. Och det gör jag gärna en kväll som den här. Och alla andra dagar också. Man ger och man tar.

***

Tillbaka till att hantera ett favoritskap och, inte minst, att inte vara nöjda med det här.

Då kan vi luta oss mot Kim Andersson – än en gång.

Jag frågade honom om det här var större än VM-semifinalen 201?

– Jag var ju inte med om att gå till VM-semifinalen så visst är det så.

Hur står det sig mot alla dina framgångar i Kiel?

– Det här är ingen framgång ännu.

Vi tar det en gång till:

– Det här är ingen framgång ännu.

Det är där nånstans det här laget ska börja nu i dag när de vaknar upp och är klara för OS-semifinal.

***

Johan Sjöstrand!

***

Man ska hylla förbundskaptenerna för hur de vänt moralen i det här laget.

Men man ska också hylla dem för deras coachning: Petersen som mittnia, Larholm stoppades in i helt rätt ögonblick, skeva 5-1-försvaret mot Hansen, ta av Kim & Kim vid rätt tidpunkt…

De utklassade den hyllade Ulrik Wilbek i dag i coachmatchen.

Och så är det ett helt annat engagemang från dem båda nu.

***

Johan Sjöstrand!!

***

Och vilka känslor från de gamla legendarerna.

Staffan Olsson grät i tv.

Magnus Wislander satt med tårar i ögonen på pressläktaren och när slutsignalen gick ställde han sig upp och började fotografera med sin mobilkamera mitt under radiosändningen.

Det gick sådär. Ni ser resultatet här (och kan höra Paul Zyra i en sådan radiogas som jag aldrig hört honom i)

Värst var ändå Ola Lindgren, den vanligtvis så behärskade. Han drog baksidan på låret i det vilda firandet, berättade han för mig efteråt. Han satt lindad på presskonferensen.

– Det gjorde ont som fan, men det var det fan värt. Jag bara flög in där, sa Lindgren.

***

Stefan Lövgren pikade mig i går vid lunchtid efter att Ungern slagit ut Island och jag hade fem fel av fem möjliga i mitt tips på damernas och herrarnas kvartsfinaler.

– Bläckfisken är bättre.

– Hoppas det håller i sig, svarade jag och det gjorde det som tur var.

Frankrike och Kroatien vann visserligen men däremellan skrällde Sverige och det hade jag inte trott.

– Men jag hade tippat exakt som du, sa Lövgren efter bragden i går.

– Ja, förutom Sverige då, lade han till.

Hade du verkligen det? Hade du kunnat sätta din villa, ditt sommarhus och din båt på svensk vinst?

– Ja, svarade Lövgren.

Om tron på svensk seger var så stark i truppen, ja då är det inte konstigt att de vann.

Men jag tror inte honom fullt ut än i denna stund.

***

Då vill ni förstås ha mitt tips till semifinalerna också?

Okej: Norge och Montenegro i final på damsidan.

Ungern-Kroatien hos herrarna.

Inga frågor på det, va?

***

Johan Sjöstrand!!!

***

Vi har en intern medaljliga på Sportbladet, hur många svenska medaljer man varit på plats på här på OS.

Jag och Wennerholm ligger ensamma på noll än så länge.

Det är förstås inget att bry sig om egentligen, men visst har man gått och muttrat lite om att man inte är med där det händer. I Peking hade jag flyt och var med nästan överallt där det small till. Här har det vart tio dagar i rad med handboll utan att det tagit riktig fart.

Men nu jävlar. Oavsett om det blir medalj eller inte så betyder det här att det blir handbollsfeber i Sverige i fyra dagar och det är bara att åka med.

***

Efter en tung svenskdag i OS var det många nya ansikten på pressläktaren när det vankades OS-kvartsfinal i handboll.

Min vän Simon Bank var en av dem.

Läs hans krönika i dag.

Han kan nog bli nåt den där killen.

***

Martin Frändesjö, och några till, varnade för Ungern inför OS. 

Efter några omgångar tänkte jag mejla tillbaka och håna honom lite. Glad att jag inte gjorde det.

***

Ola Lindgren hade rätt i att var det någon man skulle slå Danmark i ett mästerskap ”så är det fan nu”.

Men han hade fel när han sa till mig i tisdags att det i så fall krävdes topprestationer av Kim & Kim.

Men det gjorde det inte.

Och i går sa Lindgren:

– Hade någon sagt att vi skulle slå Danmark i en OS-kvartsfinal utan att Kim (Andersson) och Kim (Ekdahl Du Rietz) gör topprestationer hade jag svarat ”Är du inte klok?”

Det läget, att det finns så mycket mer att ta ut på flera spelare, känns ju rätt bra inför semifinalen.

Det var faktiskt bara Sjöstrand som fick fem plus i vår betygsättning (med kommentarer) i går:

Johan Sjöstrand +++++
Planens bäste spelare. Tog både de skott han ska ta och inte ta. Perfekt samarbete med försvaret i första.
—————————————————————————————–
Jonas Källman ++++
Satte det mesta framåt men i dag lika viktig bakåt. Plockade bort Hansen.
Fredrik Petersen ++++
Skolats om till mittnia i slutet och gör det fantastiskt bra.
Kim Ekdahl Du Rietz ++
Det skulle ju krävas topprestationer av Kim och Kim för att Sverige skulle ha en chans. Men det behövdes inte.
Dalibor Doder +++
Blandade och gav. Man får det man får med Doder: viktiga mål men också en hel del missar.
Jonas Larholm +++
Börjar hitta tillbaka till formen. Hade problem på sin vänstertvåa när danskarna gick ifatt. 
Kim Andersson ++
Kraven på vår störste spelare är höga. Men det är ju fantastiskt att Sverige kan vinna OS-kvart när han inte var på topp.
Niclas Ekberg +++
Inget knäcker Ekberg. Bommade mer än vanligt och dessutom en straff. Men satte ändå 23-22 och 24-22.
Andreas Nilsson +++
Borde satt något mål till men fixade ett antal straffar och har snart vuxit i kostymen.
Magnus Jernemyr ++++
Mittblocket var tillbaka som vi blivit bortskämda med att se dem.
Tobias Karlsson ++++
Matchen vanns bakåt och Karlsson gjorde dessutom stort jobb som ensam trea i 5-1-spelet.

***

Till sist: svenska handbollförbundets pressmeddelande två timmar efter matchen inleddes med:

Sveriges herrar har kommit igång på allvar.

Det ni!

***

Go natt!

Eller go morgon!

William Accambray!

Han har varit reserv på plats, inte inskriven i truppen alltså, hela gruppspelet. Men till kvartsfinalen mot Spanien byts Montpellier in mot högersexan Joli.

Och i andra halvlek, när Frankrike ligger under med 9-12, kastas han in.

Vad gör karljäveln?

Vänder matchen på egen hand med sex mål till 20-17.

Spanien kommer tillbaka och med en halv minut kvar har grodätarna bollen vid ställningen 22-22.

Nikola Karabatic tar skott med fyra sekunder kvar, Sterbik räddar, returen ut till Accambray som vräker in 23-22 med två sekunder kvar.

Vilken halvlek!

Vilken story, som Pelle Nyström utbrast när jag träffade honom direkt efter matchen.

Accambray spelade 13 minuter effektiv tid då han inte spelade försvar.

***

Som jag twittrade: Inget ont om Tobias Aren, men någon som hade kunnat se Aren komma in i andra halvlek och vända och avgöra mot Danmark i kväll.

Säger en del om bredden i det franska laget.

För formens skull: Nu meddelar Bränholm på SVT att de nog inte kunnat slänga in Aren ändå i kväll. Så här långt in i turneringen kan man tydligen bara byta in den 15:e spelaren som är namngiven och det är Zachrisson.

Nåja, ni förstod min poäng ändå.

***

Ett rätt i tipset i alla fall. Alltid nåt!

Idiotförklarad för att man tippar fem jämna matcher fel.

Ja ja, vi biter i och hoppas att jag får fel igen i kväll.

Just nu pågår Frankrike och Spanien här och jag verkar få fel igen. Arpad Sterbik har varit rent överjävlig i Spaniens mål i första halvlek, så som han bara kan.

***

Vi har ett maffigt paket ute nu inför kvällens kvartsfinal mellan Sverige och Danmark.

Det är Jernemyr som bokstavligen ska brotta ner sin ”lillebror” Mikkel Hansen.

Det är Ivano Balic som tipsar Sverige hur man slår Danmark. Han vet nämligen.

Det är Ola Lindgren som hjärntvättar.

Och det är resultatet av den där hjärntvätten.

***

Efter den där hjärntvätten vågade jag titta förbi kvartsfinalen. Hade inte brytt mig om det tidigare. Och upptäckte då att vinnaren mellan Sverige och Danmark alltså slipper både Kroatien och Frankrike/Spanien i semin. Nu blev det Ungern. Drömlottning (oavsett Island eller Ungern).

***

Ovanför artikeln om Jernemyrs brottarknep sätter Magnus Wislander plus på giganterna Kim Andersson och Mikkel Hansen som går matchen i matchen.

I tidningen och på nätet har dock Wislanders kommentarer försvunnit.

Här har ni dem (och antal plus igen):

Skott
Hansen: 5
Andersson: 4
Wislander: ”Båda skjuter lika hårt men Hansen har lite fler typer av skott och är en stöärre målskytt än Kim.”

Spelsinne
Hansen: 5
Andersson: 5
Wislander: ”Båda har världsklasspelsinne, inget snack om det.”

Passningar
Hansen: 5
Andersson: 5
Wislander: ”De har förmågan att släppa bollen i rätt moment och med kvalitet.”

Genombrott
Hansen: 3
Andersson: 2
Wislander: ”De spelar inte på genombrortt utan på skytte och inspel.”

Andrafaskontringar
Hansen: 4
Andersson: 5
Wislander: ”Kim har lite mer driv i steget och bättre passningskvalitet i den fasen.”

Försvar
Hansen: 4
Andersson: 4
Wislander: ”De hamnar ibland fel som nästan alla gör, men de har fått credden och respekten från motståndaren och det är det viktigaste när man spelar försvarsspel.”

Fysik
Hansen: 4
Andersson: 4
Wislander: ”Där är fransmännen lite vassare. Kim och Mikkel spelar egentligen inte så fysiskt.”

Betydelse för laget
Hansen: 4
Andersson: 5
Wislander: ”Danskarna har en större bredd och fler alternativ bakom Hansen. Sverige är mer beroende av Kim än Danmark är av Mikkel.”

Vidare till semifinal? Brasilien, Kroatien, Ryssland och Frankrike är mitt tips.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt mitt tips inför damernas kvartsfinaler i går.

Hade inte ett endaste rätt.

Det är ju förstås alldeles förskräckligt!

Det hjälper inte mycket att alla matcherna var tämligen jämna och kunde gått lite hur som helst de flesta av dem.

Jag kunde inte se matcherna i går då jag jobbade med annat men har läst mig till att Frankrike-Montenegro var en riktig rysare och att Bojana Popovic imponerade än en gång.

Tre av fyra semifinallag kommer alltså från Sveriges grupp och det ger väl de svenska damernas prestation lite plåster på såren. Det fjärde laget, Frankrike, var det som imponerade mest i gruppspelet och spelade kanske sin allra bästa match mot Sverige.

Det här säger en del om klassen på damturneringen som kanske är den högsta i ett mästerskap någonsin?

Hoppas att jag inte tippat bättre i dagens kvartsfinaler för herrar (Island, Frankrike, Danmark, Kroatien).