Att handbollen går in i ett mediemörker maj-september fick jag än en gång bekräftat häromdagen.

Jag skriver här om hur Erik Fritzon, en av elitseriens absolut bästa spelare, varit borta i tre månader från alla handboll. Fritzon har en svår ryggskada att han fått nöja sig med sjukgymnastik i tre månader.

Jag har kollat igenom på nätet och olika pressarkiv men inte hittat en rad om att Fritzon skulle vara skadad.

Nu verkar han i och för sig kunna bli spelklar till premiären men det är samtidigt långtifrån säkert. En ny kontroll ska snart göras. Av läkaren alltså – och mig.

***

Det är fler klubbar som har skador på nyckelspelare:

Diego Perez Marne, Drott: Har, som läsare av den här bloggen vet, brutit handen och är borta september ut.

Robert Jangmo, Lindesberg: Spelmotorn har krossat knogen mot en ribbstol och går med gips (blått?) i minst tre veckor till.

Palle Hansen, Ystads IF: Den nya danska storskytten vrickade knäet i helgen och är borta minst två veckor.

***

Ett par reflektioner kring VM-lottningen, så här 1,5 månad efteråt:

* Sydamerika har tre lag med i VM. Då lotta två av dem in i samma grupp (Argentina och Chile i grupp D).

* Afrika har tre lag lag med. Då lotta två av dem in i samma grupp (Egypten och Tunisien i grupp A).

Det där hade aldrig hänt i fotbolls-VM. Men å andra sidan är det här några av blåbärsnationerna så man får väl fokusera olika seedningar på annat håll. Jag kan förstå det.

* För övrigt har båda Balkanlagen (Kroatien och Serbien) hamnat i samma grupp. Den 19 januari i Malmö smäller det.

***

Mattias Zachrisson har min själ blivit profet i sin egen hemstad.

Det heter inte sällan ”Zackes landslag” i Eskilstunablaskorna (tack för att ni finns för övrigt) och i dag, i en artikel om att Guifs högersexa Daniel Pettersson togs ut till U18-VM:s All Star Team, trots att Sverige bara blev sjua, tituleras Zachrisson ”superstjärna”.

***

Om två veckor är det dags för upptaktsträff inför elitserierna.

Ni minns kanske hur Wislander rasade mot kollegerna efter träffen i fjol: 

– Alla är så jävla flata.

Och Magnus Grahn gick till attack på Wedberg i Alingsås:

– Varför säger Robert Wedberg i Alingsås, som är regerande mästare och har fyra kanonvärvningar, att man siktar på att bli femma. Det blir bara larvigt.

Kanske det inte blir lika fegt den här gången.

– Det känns ganska oväsentligt att sikta på en andraplats. Guif har aldrig vunnit varken serien eller ett SM-guld och jag har inget emot att bli historisk med det här gänget, säger nämligen Guifs Kristján Andrésson till Folket.

***

Och så har man fått en ny kollega på blogghimlen.

Det är Evert Berglund, ny ordförande i Stockholms handbollförbund, som börjat blogga under titeln Alla dessa matcher (snygg blinkning till Carl Bildts Alla dessa dagar).

Och denna blogg nämner jag inte för att jag själv fick ett omnämnande i denna blogg häromdagen. Men kolla gärna in den…

Drotts, och kanske hela elitseriens (okej, Micke Apelgren konkurrerar duktigt där), värvning, Diego Pérez Marne, har brutit handen på träningen.

– Jag fick en träff av (Michael) Mattsson och det lät ”krack” i handen. Jag försökte träna vidare, men det kändes att någonting inte stämde för jag hade jätteont när jag skulle få bollen eller passa bollen, berättar han för Hallandsposten.

Nu missar han slutspurten på försäsongen och sannolikt de fyra första matcherna i elitserien mot Aranäs (13/9), Kristianstad (22/9), Lugi (27/9) och H43 (30/9), enligt mina kolleger i Halmstad.

Tungt naturligtvis för Drott och Marne.

Eller?

Svensk-spanjoren (han har tydligen blivit svensk medborgare) verkar inte hänga läpp för det:

Något konstigt bildval av Hallandsposten, om du frågar mig.

Eller är det så kul att bära blått gips?

Marne bjuder också på ett rätt skönt citat:

– Jag vill inte sitta och gråta och tycka synd om mig. Det tar en viss tid att läka ihop och man kan inte göra mycket åt det om man inte är en alien och det är inte jag.

”Flincks handbollsblogg. Bevakar allt från Gentzel till Rustan” heter som bekant den här bloggen.

Borde jag inte byta namn på den här bloggen nu?

Gentzel har ju lagt av och hjälper VM-bolaget med marknadsföringen. Rustan har lagt av och blivit kommunalgubbe.

Inte mycket att bevaka där alltså.

Å andra sidan: Gentzel har inte stängt dörren för en comeback och jobbar trots allt kvar inom handbollen. Rustan ska hjälpa Lugi i år som någon slags mentor.

Så jag håller kvar vid namnet ett tag till.

Båda är dessutom bra gubbar att snacka med så det kommer jag nog fortsätta med att göra.

Varför jag valde just Gentzel och Rustan då för ett år sedan, när jag drog igång den här bloggen?

Enkelt: två namn som man direkt förknippar med handboll och två namn som visar att den här bloggen handlar om allt från elitserien till Bundesliga och Champions League; och både spelare och tränare.

Nu vet ni det, alla ni som legat sömnlösa det senaste året och funderat…

Mattias Gustafsson skrev på för Patrik Liljestrand-tränade Tus N-Lübbecke i mitten av mars och flyttade från Ålborg i somras.

Såväl Gustafsson själv som alla andra såg naturligtvis honom, svenska landslagets ordinarie mittsexa, som förstaval på positionen. En ganska stor värvning för en mellanklubb i Bundesliga ändå.

Men nu har han fått oväntad konkurrens.

Klubben värvade nämligen i somras också Frank Löke, norska landslagets mittsexa och en av världens främsta linjespelare offensivt.

Löke var visserligen utlånad till Tus N-Lübbecke i våras från Zagreb men ingen trodde att man skulle köpa loss norrmannentill den här säsongen eftersom man värvade Gustafsson.

Men så blev det alltså.

– Storägaren tyckte han var bra, säger Gustafsson till bloggen.

Förmodligen gick Löke också väldigt billigt från det ekonomiskt krisande Zagreb.

Åtminstone jag läser mellan raderna att Gustafsson fått klart för sig att det kanske inte var tränare Liljestrands tanke att värva Löke.

– Det är bara att gilla läget.

Han får ingen drömstart på Bundesligaäventyret och det är inte helt lyckat för Sverige inför VM att ha en mittsexa, som i Ahlms frånvaro kommer att bli en nyckelspelare, som får begränsat med speltid framåt.

Å andra sidan: Gustafsson kanske slår ut Löke på positionen.

Att bloggen var så stor i Österrike hade jag ingen aning om.

Nej, skojade bara.

Jag har inte fått hybris.

Men det var inte så många dagar sedan jag skrev ”Vilken klubb nyper Andersson först?” och berättade att Magnus Andersson var fri sedan knappt två veckor att ta vilket jobb han ville.

Jag borde naturligtvis inte begränsat mig till klubbar bara.

Andersson sa faktiskt själv i en bisats att:

– Alla klubbar har ju klart med tränare till den här säsongen, det skulle vara ett landslag i så fall.

Min nyhetsnäsa svek mig där.

Jag borde plockat upp den där bisatsen i förbigående och korsförhört Andersson om vilka nationer som kunde kommma i fråga.

Men jag trodde faktiskt han var mer sugen på en klubb utomlands.

Nu har han alltså skrivit på för Österrike i tre år.

Österrike är knappast någon stormakt i handbollsvärlden, men i hemma-EM tidigare i år gick man faktiskt vidare till andra gruppspelet efter att slagit Serbien och spelat oavgjort mot Island. Man slutade till sist nia efter att också besegrat Ryssland. (Sverige slutade som bekant 15:e, näst sist.)

Och till VM i Sverige har man kvalat in och ställs där mot Island, Norge, Ungern, Brasilien och Japan i grupp B. 

Andersson har alltså en bra chans att ta Österrike till andra gruppspelet. Det lär väl stå mellan dem och Ungern om tredje platsen i gruppen. Och nej, man kan inte möta Sverige förrän i en semifinal (eller eventuell placeringsmatch).

Jag har sökt Andersson sent i kväll men inte fått tag på honom.

Därmed blir det inget spionerande åt Sverige i hemma-VM heller.

Och där sprack den nyheten jag hade förra veckan.

Ska bli intressant att se vem som får det uppdragt i stället, för Staffan & Ola vill uppenbarligen ha någon där.

Rätt mycket surr, inte minst i kommentarerna på den här bloggen, om att Fritzon nu måste få chansen i landslaget efter mittsexkrisen inför VM.

Men vi kan nog glömma Fritzon i landslaget en gång för alla.

När Ola Lindgren häromdagen räknade upp alternativen vid sidan av Arrhenius (vars rehab går mycket bra, han ska kunna börja spela i oktober/november igen) och Gustafsson så nämnde han i tur och ordning:

Anton Månsson (”intressant med honom i tyska ligan nu”)

Nicklas Grundsten

Olof Ask

Andreas Nilsson (”kommer underifrån”)

Han nämnde alltså inte ens Fritzon utan först när jag frågade om honom sa Ola:

– Problemet är småknattarna på mittnio. Vi vill inte byta två spelare anfall/försvar. Hade vi haft en mittnia som hade kunnat spela trea i försvaret hade man kunnat leka med tanken (med Fritzon).

Sedan lade han pliktskyldigast till:

– Men vi stänger inga dörrar.

Verkar för övrigt som att Andereas Nilsson kommer att få en chans i EM-kvalet i oktober.

HK Malmö i samarbete med Rhein-Neckar Löwen och AG Köpenhamn.

Det läser ni om här.

Jag vet att jag tidigare varit ganska kritisk till sådana här samarbeten som svenska klubbar ingått med tyska storheter: Hammarby och Kiel, Skövde och Flensburg, Kristianstad och Lemgo.

Läser visserligen i Kristanstadsbladet att IFK ska ner och elitserieladda i Lemgo nästa vecka, men annars brukar inte de svenska klubbarna få ut så mycket av sådana här avtal då det snarare brukar handla om att den tyska storklubben vill låna en spelare med kort varsel och ställer upp i ett par träningsmatcher i utbyte.

Men det här med RNL, AG och Malmö känns trovärdigare, större och mer spännande.

Varför?

Ja, bara personerna som är inblandade känns som en garant för något större. Kent-Harry Andersson blir alltså en form av scout i projektet (hans dröm är att nästa år flytta hem till Skåne och kunna styra hela projektet därifrån). Islands förbundskapten Gudmundur Gudmundsson blir en typ av huvudman för satsningen och finansiären Jesper Nielsen har i RNL och AG visat att när han satsar på något så menar han det och har råd med det.

Och även om vi hade bortsett från Malmö i det här så hade projketet känts mycket intressant.

Man ska alltså handplocka tio av världens bästa 17-20-åringar och knyta upp dem.

– Tanken är att vi vill slippa de övergångssummor som stigit så vanvettigt mycket de senaste åren. Vi vill också komma från spelaragenterna, även om det är svårt då de knyter till sig spelarna i ännu yngre åldrar, säger Kent-Harry.

Projketet låter alltså som Åke Ungers värsta mardröm.

Satsningen är unik inom handbollen. Ingen annan storklubb ska ha inlett något liknande… ännu.

– Men det liknar rätt mycket det storklubbarna i fotbollen har, säger Ola Lindgren.

***

Ola Lindgren lät för övrigt inte särskilt hoppfull om att kunna utmana Kiel och Hamburg på allvar i år heller.

– Vi har helt enkelt inte lika bra lag som dom.

Man har också problem med skador på Karol Bielecki (blind på ena ögat), Grzegorz Tkaczyk (alltid skadad) och Olafur Stefansson (opererad i knäet men börjar träna med laget i veckan).

Ola tror dock på föreningen på sikt.

– Jag tror verkligen att man kan bli bäst i Europa om några år.

Frågan är om han får vara kvar så länge.

Han har i varje fått klubben att tänka om i sina värvningar.

– Tidigare har man betalt lite för mycket för spelare som är i slutet på sina karriärer. Nu satsar vi mer på yngre spelare.

Men Lindgren förstår varför man satsat på stora namn tidigare: det har helt enkelt varit nödvändigt för att få publik, media och sponsorer att tro på den supersatsningen som faktiskt inleddes för bara tre år sedan.

– Nu kommer lillebror Lijewski (Krzystof, 27 år) till nästa år från Hamburg och det var första gången vi vann en transfer över Hamburg och Kiel. Det var en liten seger för oss.

Men letar också redan nu nya målvakter till nästa sommar. Det är nämligen redan klart att Szmal flyttar hem till Polen och Henning Fritz vet man inte var man har.

– Fritz har fått ett sånt där konstigt avtal där han själv har option om han vill fortsätta ett år till. Så var det inför den här säsongen också. Han fick själv bestämma om han skulle vara kvar, säger Lindgren och låter inte helt nöjd med upplägget.

Men RNL letar inte bland svenska målvakter för att ersätta Szmal (och eventuellt Fritz).

Den nivån anser helt enkelt inte förbundskaptenen att svenska målvakter är på.

Han medger dock att man var intresserade av Johan Sjöstrand i våras, innan denne bestämde sig för att gå till Barcelona.

***

Ola Lindgren har för övrigt fått en ny chef: Islands förbundskapten Gudmundur Gudmundsson.

Islänningen ska inte bara vara huvudman för den nya talangsatsningen utan också vara sportsligt ansvarig i RNL och AG. Det är han som bestämmer över till exempel spelarköp.

Kent-Harry Andersson kommer därmed att jobba ännu närmare Lindgren som en form av assisterande tränare (vid sidan av jobbet att scouta världens bästa talanger).

***

RNL:s satsning på unga spelare går för övrigt långt ner i åldrarna. Klubben har byggt ett internat just bredvid träningsanläggningen, berättar Ola.

– Det finns en ”husfru” som tar hand om spelarna där. De tränar handboll på förmiddagarna och går i skolan på eftermiddagarna.

Ännu en idé plockad från de stora fotbollsklubbarnna i Tyskland.

Magnus Andersson ska hjälpa Staffan & Ola i VM.

Den nyheten läser ni här.

Jag vet att det i handbollsleden ute i landet ibland knorras en del för att de gamla spelarna i Bengan Boys får lite för mycket fokus, lite för mycket cred och kanske till och med lite för bra jobb för lättvindigt på sina gamla spelarmeriter; och att de gediget utbildade, och skickliga, tränarna som gått den långa vägen inte får den uppmärksamhet de förtjänar.

Jag kan delvis hålla med ibland och jag vet att jag är medskyldig till det där, med uppmärksamheten alltså. Men för att få in en handbollsgrej i tidningen så kan jag säga att det är betydligt lättare att övertyga en nattchef att, i den hårda konkurrensen som råder varje kväll/natt, ta in en artikel som berättar att Magnus Andersson blir VM-spion än att till exempel ”Proppen” blir det.

Så funkar det helt enkelt i medievärlden. Stora namn ”säljer”. Jag sätter säljer inom citationstecken då en artikel om Magnus Andersson långt bak i tidningen knappast säljer några extra lösnummer denna fredag.

Och just i det här fallet är det väl knappast någon som kan ifrågasätta Anderssons lämplighet för jobbet.

Spelgeniet har ju ett bevisligen ett fantastiskt öga för handboll både som spelare och tränare och kan, efter sina år inom den internationella klubblagshandbollen, de flesta spelarna som är värda att kunna. Dessutom känner han Staffan & Ola mycket väl och kan ge dem informationen snabbt, rakt och ärligt.

***

För övrigt är det ju en nyhet också att Andersson faktiskt är tillgänglig för vilket jobb som helst sedan ett par veckor.

Tanken var att han skulle vänta ut kontraktet han satt på med FC Köpenhamn och därmed inte kunna ta något annat jobb på hela säsongen.

Men i stället köptes han ut av FCK/AG (”de har verkligen gjort rätt för sig”) och har nu flyttat hem till Halmstad.

I början av vårt samtal häromdagen sa han att han skulle ”chilla” nu i höst och fundera på vad han vill göra.

– Jag ska resa runt lite. Och titta på handboll. Och ta tag i mitt liv.

Men ju längre vi pratade desto mer förstod jag att Magnus är rätt sugen på ett nytt tränarjobb.

Visserligen har alla klubbar klart med tränare till den här säsongen, men det brukar inte dröja så länge i den här branschen innan något är ledigt.  

Och när det nu sprids att en så internationellt erkänd, och skicklig, tränare som Magnus Andersson går hemma och väntar på ett erbjudande kan den processen nog gå ganska snabbt på sina håll.

Helst vill han utomlands igen.

– Man har ju ändå varit på den nivån och barnen är stora nu.

– Men det viktigaste är helheten. Att det finns ett bredare koncept, som det fanns i FCK när jag kom dit.

Och så ska det ju, för landslagets skull, inte stoppa honom från att spionera åt Sverige under VM.

J-tjejerna krossade allt motstånd i VM.

Efter utklassningen av Holland i semin med 38-21 blev det i går en klar seger i JVM-finalen mot Norge med 34-29 (17-10).

Ett VM-guld man har tjatat sig till.

Ja, inte av det internationella förbundet utan av det svenska.

Svenska förbundets inställning till flicklandslagen har som bekant tidigare varit lite… ska vi säga ljummen?

– Vi har tjatat och legat på förbundet om att få spela fler landskamper och få fler dagar tillsammans, berättar överledaren Robert Zetterquist.

Det är framför allt eldsjälen Zetterquist, förbundskaptenen Camilla Eriksson och a-förbundskaptenen Per Johansson som tjatat på förbundet.

– Det är en otroligt stor skillnad mot tidigare, säger Zetterquist.

Det här laget, som ”bildades” i september 2008, har spelat hela 37 landskamper tillsammans.

Där har ni en förklaring till den första svenska dammedaljen i ett mästerskap någonsin.

Vi noterar också i rapporterna från Dominikanska republiken att Carina ”Kakan” Strömberg (Skuru) utsågs till turneringens mest värdefulla spelare efter sitt suveräna försvarsspel, att Linn Larsson (Örebro) gjorde flest mål i finalen, elva på tolv skott, och kom med i världslaget och att Ame Ogbomo (Kungälv) tog fina 39 procent av skotten i finalen.

Vem är då Camilla Eriksson?

En doldis för de flesta.

Så vi drar några korta ”fakta”: stockholmstjej som snart är färdigutbildad polis. Hon tog SM-guld med Skånela 1992, gjorde en säsong i respektive Danmark, Tyskland och Spanien som proffs, spelade 40-landskamper på 1990-talet och lade av i landslaget år 2000, 29 år gammal, efter att gjrot sitt sista mästerskap i EM 1997.

I höst ska hon vara assisterande tränare i storsatsande Spårvägen.

MARCUS AHLM ÄR INTE MIN BROR! Hade han varit det så hade jag både varit stolt och nöjd för han är både snygg och jävligt bra på handboll… men så är det inte! Jag får höra det var och varannan dag och speciellt sedan jag flyttade hit till Danmark, men nu vet ni det i alla fall =)

Johanna Ahlm reder ut begreppen på sin blogg.