Omeyer hånade de knäckta Barçaspelarna och en av de som blev mest vansinnig på den arrogante fransmanenn var Magnus Jernemyr.
Vad han sa till Omeyer på tv-bilderna och vad han egentligen tycker om världens främste handbollsspelare i fjol, enligt IHF, läser ni här.
***
Jernemyr har för övrigt den här helgen visat för den breda handbollsallmänheten i Sverige hur bra han egentligen är just nu och jag hör lite varstans ännu en gång de där undringarna om varför han inte är med i svenska landslaget.
Efter att han spytt galla över Omeyer en stund frågade jag naturligtvis ”Orsa” om det här och för att korta ner ett längre resonemang så sa han:
1. Att det aldrig funnits någon konflikt eller något otalt mellan honom och någon av förbundskaptenerna.
2. Att han sedan VM i Kroatien aldrig fått frågan om han kan tänka sig att spela andrafiolen bakom Tobias Karlsson som försvarsspecialist (som är förbundskaptenernas uttalade förstaval) och vara 16:e/17:e spelare i ett hemma-VM. (Å andra sidan verkade han inte särskilt intresserad av det heller.)
3. Att han knappt minns senast han pratade med någon av Staffan Olsson och Ola Lindgren, om det var förra våren eller om det var tidigt förra hösten.
4. Att han tycker det är konstigt att hans försvarsspel duger i en Champions League-final men inte i det svenska landslaget.
5. Att han inte har någora problem att fungera i gruppen.
***
Vilket Hollywoodslut det här är på väg att bli på Gentzels karriär.
***
Narcisse var inte billig. Men i kväll, inte minst i slutskedet, visade han att han nog enda var värd varenda euro.
***
Annars är det inget snack – Jicha är världens bäste spelare denna säsong.
***
Om Jernemyr och Källman ursäktar (och Lukas Karlsson, Olof Ask och Ingemar Linnéll), så blev det här en rätt bra svenskhelg i storhandbollen:
* Fem svenskar Champions League-mästare (Kiel).
* Fem svenskar danska mästare (Ålborg).
* Damlandslaget klart för EM. ”Tidernas största EM”, som Per Johansson sa till mig i kväll, med tanke på att det går i de två största damhandbollsnationerna – Norge och Danmark.
***
Ni har väl inte missat Frändesjös Final Four-blogg, va?
***
I går tickade ”Boson till Spårvägen” in.
***
När jag fick tag på Gentzel var de på väg till hotellet.
Hur ska ni fira nu?
– Vi ska gå ut och äta en middag.
Och ta några öl kanske?
– Nej, jag har druckit min sista öl för i kväll.
”Ah, Bundesligamatch igen på onsdag”, tänkte jag.
Men innan jag hann säga något så sa Gentzel:
– Jag tänkte satsa på något bättre i stället – champagne till exempel, sa den store vinkonnässör.
***
I slutet av augusti satt jag och gjorde en intervju med Gentzel i Kiel över en långlunch.
Jag minns att jag beskrev det här i bloggen som ”en av de trevligaste intervjuerna jag varit med om”.
Han sa då:
– Champions League-guld skulle vara en fantastisk avslutning.
Nu, exakt nio månader senare, fick han spela en avgörande roll när drömmen slog in.
Dessutom lär hans insats förra helgen mot Hamburg avgjort Bundesliga.
Men som det hetat i så många år: Peter Gentzel är de stora matchernas man.
Och en man jag unnar allt gott.
***
Ni läser mer om Gentzel i morgon i tidningen och/eller på sportbladet.se.
***
Ah, va fan. För er som missade det där numret av Sportmagasinet så får ni hela delen med Gentzel i Bundesligareportaget här:
Den snart 41-årige mannen med det gråsprängda håret sveper med sin långa arm över restaurang Vapiano.
– Riktigt bra ställe det här. De har tydligen två restauranger i Stockholm så jag ringde dem och frågade om jag inte kunde öppna en åt dem i Göteborg, franchising du vet. Men det var tydligen redan på gång och de ville driva den själva. Synd!
Peter Gentzel har inte ens gjort ligadebut i sin nya klubb men han tänker redan på livet efter karriären.
– Det här är mitt sista år så det måste jag göra. Och jag har en hel del idéer.
Det handlar om allt från spanska viner till dipsåser.
Men behöver du verkligen jobba?
– Ja, om vi ska bygga det där huset på 300 kvadrat (skratt). Nej, men handboll är inte som fotboll eller hockey. Man behöver jobba.
Tomten i Onsala söder om Göteborg köpte han och frun Anna-Lena för flera år sedan och häromåret bestämde de sig: sommaren 2010 skulle huset stå klart och då skulle de flytta hem efter elva år utomlands, varav de sista nio i Nordhorn.
Men det blev inget nionde och sista år i Nordhorn.
Tidigt i våras gick klubben i konkurs och efter säsongen tvångsdegraderades man till andraligan.
– Men tanken var hela tiden att följa med klubben ner. Ett gäng investerare gick in och lovade en satsning. Men de kunde inget om handboll så jag och en lagkompis sa att: ”okej, vi spelar en säsong till och jobbar samtidigt som sportchef respektive tränare”.
Men så ringde Stefan Lövgren — kompis sedan 20 år och avgående lagkapten i Kiel, som vunnit ligan fem år i rad och spelat Champions League-final de senaste tre åren.
Svenske VM-målvakten Andreas Palicka skulle bli borta året ut på grund av en knäskada och nu behövde Kiel en back up till franske världsmålvakten Thierry Omeyer.
Gentzel tvekade visserligen, inte så sugen på att rycka upp de tre barnen (10, 7 och 3,5 år) från deras trygga tillvaro i Nordhorn för bara ett år innan de skulle flytta vidare hem till Sverige, men bestämde sig ändå tämligen snabbt för att tacka ja.
– Kiel var egentligen den enda föreningen jag kunde tänka mig att flytta till om jag skulle flytta. För den sportsliga utmaningen, för närheten till Göteborg och för tränaren. Tränarvalet har alltid varit viktigt för mig.
Peter avslöjar nu att det faktiskt var tredje gången Kiel försökte värva honom under 2000-talet.
Anledningen till att han tackat nej två gånger tidigare (2000 och 2003) stavas Noka Serdarusic — mannen som byggde upp Kiel till en superklubb under 15 år (1993-2008) och som tillsammans med Valero Rivera i Barcelona är världens mest framgångsrike klubbtränare.
– Hade Noka varit kvar som tränare hade jag aldrig spelat här nu.
Varför?
– Alla är överens om att han är en fantastiskt duktig handbollstränare, men som människa, socialt, är han inte så långt kommen.
– Jag ville inte ha honom som chef helt enkelt. Man ska tycka det är kul och motiverande att gå till jobbet. Man fick tydligen inte tilltala honom utan ville man prata med tränaren så fick man be om en tid hos lagkaptenen. Jag är imponerad av hur Stefan (Lövgren) stod ut med honom i tio år.
Men detta innebär också att du tackat nej till massor av titlar (sedan 2000 har Kiel vunnit sex ligaguld, spelat fyra Champions League-finaler och tagit tio olika cuptitlar)?
– Jag har inte prioriterat att vinna titlar på något sätt. Jag har inte haft det behovet och målet med mitt spelande att verkligen vinna. När jag hade sex-sju anbud efter mitt första år i Spanien och klubben hade stora ekonomiska problem sa min tränare: ”ta en klubb där du trivs, får chansen att vara med familjen och dina vänner, titlar kan du vinna med landslaget”. Så har det blivit.
I blågult har Gentzel vunnit tre EM, ett VM och varit i två OS-finaler medan han i lilla Nordhorn, med väldigt små medel, varit med och vunnit blott en titel (EHF-cupen 2008).
– Stefan har fantastiska meriter med Kiel men jag hade aldrig någonsin velat byta med honom. Framför allt inte om Noka hade varit här. Men kanske inte heller om de hade haft någon annan tränare. Det är mycket mer resande, matcher och uppdrag för sponsorer i en storklubb. Allting runtomkring tar mycket mer tid.
– I Nordhorn fanns till exempel inte pengar till att sova borta dagen före match. Men i stället fick man mer tid hemma och det är viktigt för mig.
Men det har också kostat i form av kaos i klubben.
– I Nordhorn fick jag nog inte lönen punktligt en enda gång. Så när jag fick den första lönen här i Kiel i somras fick jag en chock, den kom till och med en dag för tidigt.
Det är när man hör sådant som man inser vad Gentzel, tillsammans med först Kent-Harry Andersson och sedan Ola Lindgren som tränare, egentligen presterade i Nordhorn. Allt strul till trots utmanade man hela tiden de stora elefanterna i Bundesliga med en andraplats som bäst 2002.
Men även om Gentzel nobbade Kiel var han mycket nära att hamna i en annan storklubb.
— När Kent-Harry gick till Flensburg var det mycket nära att jag följde med. Vi var överens men han fick inte genom det i styrelsen.
Där rök så att säga ett ligaguld och två Champions League-finaler.
Men Gentzel är inte bitter.
– Jag har prioriterat familjen före titlarna.
Han beskriver sig själv som en livsnjutare som gillar att ta det lugnt, äta gott och länge, dricka ett glas rött och umgås med familj och vänner.
– Är det 100-procentigt arbete i en stor förening som Kiel så är det väl 3/4-dels tjänst i en mindre.
Så du har jobbat 75 procent de senaste åtta åren?
– Ja, lite så. Jag har liksom inte haft det behovet.
Men nu blir det 100 procent under karriärens sista säsong?
– Absolut! Och det är jag och familjen beredda på. Den här möjligheten kom väldigt överraskande.
En av världens bäste målvakter ska äntligen få kröna sin karriär med en stor klubbtitel — i handboll för Gentzel har faktiskt ett EM-guld för klubblag i ultimate frisbee med Onsala från 1993.
– Champions League-guld skulle vara en fantastisk avslutning.
Men med Stefan Lövgren (lagkaptenen), Nikola Karabatic (världens bäste spelare de senaste två åren) och Vid Kavticnik (målmaskinen) borta finns det en del frågetecken kring giganterna från Kiel.
– Det handlar om att spela in ett nytt lag egentligen.
Många tror att i första hand Hamburg, men också Rhein-Neckar Löwen, kan bryta Kiels tyska hegemoni i år.
Normalt brukar också Flensburg nämnas bland lagen där uppe, men inte i år efter vårens ekonomiska kris och budgetvärvningar.
Gentzel varnar dock för derbyrivalen några mil norrut.
– Den ekonomiska pressen kan svetsa samman laget.
Han vet vad han pratar om efter åtta år i Nordhorn.
– Flensburg slår ur underläge. Sett till kvaliteten på spelarna skulle jag inte sätta dem högre än femma men som kollektiv kan de överraska och kanske bli trea.
