Bättre sent än aldrig.
På ett sätt finns det väl ingen ursäkt till att jag inte skrivit ett ord om damernas VM-kvalfiasko ännu.
Samtidigt finns det väldigt många ursäkter. Ska inte trötta ut er med dem men kan bara nämna att jag i stället för att åka tillbaka till Stockholm i går skickades från Wien till Villa-real via Mallorca för att ställa två frågor, jo helst fler förstås men kärnfrågorna var bara två och handlade om hans framtid, till Olof Mellberg.
Ni som läser Sportbladet i dag kan konstatera att det gick sådär – milt sagt.
Men jag har fortfarande en bit upp till kollega P Wennman som för sisådär tio år sedan skickades till Sydkorea för att intervjua Annika Sörenstam. Han kom efter en vecka. Utan att ha fått prata med henne.
Det är sånt man får trösta sig med en dag som denna.
Nej, nu meddelar kollega Laul att Wennman visst fick snacka med Sörenstam. Men på telefon.
Så inte ens den storyn var en tröst.
Men att man har handbollen att bevaka där folk fortfarande blir glada att se en när man dyker upp (ja, de kanske inte blir glada att se just mig utan snarare att svenska media är på plats) får väl fungera som tröst i dag då.
Även om nu Klingvall tydligen gjorde ”en Mellberg light” i går och inte gjorde sig nåbar för varken Sportbladet eller Expressen.
***
Så när damerna spelade i Polen satt jag och såg Villarreal-Almeira. När jag skulle ha ringt och pratat med folk kring VM-kvalfiaskot stod jag i stället i en mixad zon utan mobiltäckning i två timmar och väntade på Mellberg (det kom bara tre spelare och ingen av dem hette Mellberg). När jag skulle ha skrivit om fiaskot skrev jag i stället om mitt eget fiasko och körde tre timmar till ett hotell vid Barcelonas flygplats.
Så till er som tror att denna ”handbollsdiss” beror på att det var just damerna som kvalade kan lägga ner det direkt.
Och nej, det är fortfarande inte synd om mig. Jag har fortfarande världens bästa jobb, även om det inte kändes så vid midnatt i går.
Nu blev det rätt många ursäkter här ändå, men skrivit är skrivit och jag pallar inte radera.
***
Över till det gårdagens stora, men trista händelse.
Jag kan alltså inte analysera själva matchen då jag inte sett den.
Och då jag inte varit vaken eller nåbar på mobilen (på grund av flygresor) när alla andra varit det de senaste 16 timmarna så har jag inte ens kunnat prata med nån om matchen.
Men jag har försökt läsa lite vad som hände och vad som sagts.
Både min egen tidning och konkurrenten har i princip samma vinkel i dag: kan/ska Klingvall sitta kvar?
Axnér vill, inte oväntat, ha bort honom. Men som han säger själv, det har han ju velat sedan dag ett.
Johan Petersson säger till Sportbladet att ”det är inte min uppgift att säga”. Det är ju också ett jävla svar från en tv-expert som dessutom, antar jag, ska vara expert i rätt många mästerskap framöver när Viasat tar över rättigheterna från Tv4.
Man kan vela och tveka om vad man tycker, det vet ju ni som läser den här bloggen, men att som expert bara avfärda den med att det inte är ens uppgift att säga är för fasen tjänstefel i det uppdrag han har.
”Nollan” Grahn tycker att Klingvall ska få sitta kvar tills vidare.
Det gör Hellgren också om jag förstår honom rätt.
Vad jag tycker?
Inte min uppgift… nej, jag skojade bara. Jag ger Klingvall mer tid. Han måste få en chans till, att ta Sverige till EM 2014. Men fixar han inte det, vilket också är ett klart lättare kval, ja då är det definitivt dags för ett byte.
Har inte själv hunnit kolla upp vad missen kostar i seedning för framtida kval men ska man gå på vad Hellgren säger till/skriver i Expressen, och det ska man nog, så blir det nu mycket tuffare lottningar och vi kan, enligt Hellgren, ”få nummer tre eller fyra i världen”. Jag antar att han då menar i ett VM-playoff.
Ni minns kanske hur Sverige till exempel fick möta Rumänien, som tagit silver i föregående VM, i playoff till VM 2007.
Gamle favoriten Ulf Schefvert tog då bladet från munnen än en gång:
– Lägg ner! Hela systemet är sjukt för fan; ruttet. Vi måste alltså slå en VM-tvåa för att gå till VM!
Lövgren beskrev inför matcherna mot Polen just som ett bättre lag än man tror men som hamnat ”utanför” i seedningarna och därför inte varit med i mästerskapen på ett tag.
Känns som Polen och Sverige bytte plats i går då.
”Hej igen, ribbstolarna”, typ.
Tänk vad snabbt det går. För 2,5 år sedan, efter segern mot Ungern och den säkrade semifinalplatsen så trodde vi nog alla att de svenska damerna definitivt vinkat adjö till de där ribbstolshallarna eller ”den holländska landsbygden och tjeckiska gympasalar”, som Per Johansson uttryckte det. Om inte för all framtid så i varje fall för ett bra tag.
Men kvalet till EM 2014 är dock lottat och klart som tur är.
När jag satt i en bil på de spanska motorvägarna i går eftermiddag och funderade lite (för) snabbt så fick jag i hastigheten (det går ju fort på motorvägarna) för mig att Sverige har ungefär samma lag nu som vid EM-silvret 2010. Flera av de stora hjältarna är kvar och borde egentligen bara ha blivit bättre sett till ålder och karriär – Gulldén, Grubbström, Torstenson (nej, inte mot Polen förstås men det här laget har ju inte bara varit dåligt den senaste veckan utan radat upp svaga resultat rätt länge nu), Jacobsen (nej, inte mot Polen förstås men det här laget har ju inte bara varit dåligt den senaste veckan utan radat upp svaga resultat rätt länge nu). Och om vi ska fortsätta: Jamina Roberts och Jessica Helleberg. Nathalie Hagman var också med i EM 2010. Och Johanna Ahlm har dessutom kommit tillbaka. (Och vi har en ny gyllene generation som kommit upp som dubbla u-världsmästare.)
Men sen läser jag efter matchen i går att både spelare och ledare pratar om att tio spelare försvunnit sedan OS för tio månader sedan.
När jag dubbelkollar handlar det visserligen ”bara” om sju. Men det står definitivt klart för mig att damlandslaget går igenom en större generationsväxling än vad man kanske förnaletts tro, trots att nästan alla spelare nu har minst ett mästerskap bakom sig.
Denna generationsväxling är förstås också en anledning att Klingvall ska få lite mer tid.
***
Vi kan också, och än en gång, konstatera att Cecilia Grubbström uppenbarligen överträffade sig själv i det där EM:et 2010.
Det är inte henne vi ska luta oss mot framöver. Grubbström kan säkert agera tydlig andremålvakt och gå in och tokstänga nån gång då och då men hur jobbigt det än låter så måste landslagsledningen hitta en ny förstemålvakt.
Vem då? Ingen aning. Jag har för dålig koll på vad som finns bakom. Men ett grundligt jobb och scoutande måste göras av Klingvall & Co. I värsta fall får det ta tid men prickar man rätt och satsar resurser på denna målvakt (eller om det ska vara två så här tidigt i processen) så kan det med lite tur gå snabbare än väntat.
***
I EM 2010 tillhörde visserligen flera av spelarna elitserieklubbar men de flesta hade bara gjort det i ett knappt halvår efter att återvänt efter massor av säsonger och ovärderlig erfarenhet i världens då överlägset bästa liga – den danska.
De här spelarna (Boson, Wiberg, Wiel Fredén med flera) hade härdats med och mot världens bästa i många år, vecka in och vecka ut.
Vad har vi i dagens trupp? Sju spelare från Sävehof till exempel. Inget ont om Sävehof där förstås. De gör det fantastiskt bra som lyckas behålla sina spelare och gör sin storsatsning på Champions League, vilket i sin tur svensk klubblagshandboll ska vara väldigt tacksam för. Men vi får också en majoritet landslagsspelare som får, om jag ska hårdra det, något sånär motstånd två gånger under en lång grundserie och det är mot Lugi. Sedan behöver de skärpa till sig en eftermiddag i maj också för att säkra ett åttonde raka guld typ.
Utöver detta handlar det också om sex matcher i CL:s gruppspel där motståndet är stenhårt men där Sävehof haft svårt att växla upp från ”skrattmatcherna” i elitseriens grundserie och haft svårt att bjuda till ordentligt motstånd.
”Sekten” ska givetvis fortsätta sin satsning. På sikt kommer den att ge alla delar i svensk damhandboll mycket tillbaka, men just nu påverkar den faktiskt landslaget negativt skulle jag vilja hävda. Ni hänger med i mitt resonemang, va?
Som sagt så kan mycket kopplas till generationsväxlingen i landslaget. Jag är övertygad om att flera av de unga spelarna kommer att spela i större och bättre klubbar i till exempel Danmark framöver.
Men den danska ligan försvagas samtidigt för varje år. Som liga betraktad, alltså i fråga om jämnhet och standard rakt över, är den nog fortfarande nummer ett. Men maktbalansen, i varje fall i topphandbollen på klubblagsnivå, förskjuts österut. Det handlar visserligen bara om ett fåtal klubbar därifrån men gamla östblocket dominerar i CL, ihop med norska Larvik och …. Och hur många landslagsspelare hittar vi där? En! Linnea Torstenson. Och frågan är om hon, på grund av sin ”sura axel”, någonsin blir lika bra igen som för två-tre år sedan.
Och inte ens i Danmark tar de bästa svenskorna längre plats i topplagen precis. Inga svenskor i årets final till exempel och nu bara Gulldén kvar i Viborg medan till exempel Helleberg går till bottenlaget Odense.
Och Ulrika Ågren väljer Bundesliga för kärlekens skull.
***
Det finns få saker (nåja) som vi kvällstidningar går i gång på nuförtiden som framgångsrika damlandslag i lagsporter.
Men allting bygger på resultat. Annars svalnar det väldigt snabbt för det här är inte Tre Kronor eller Zlatan & Co.
Vi såg redan vid EM i Serbien i december hur TT och Sportbladet var enda skrivande media som var, om jag minns rätt, på plats i början av gruppspelet (ja, undertecknad var inte ens på plats på premiären men det berodde på en beordrad konferens).
Ovanpå det ett missat mästerskap nu efter att man spelat två EM, ett VM och ett OS på två år.
Svensk damhandboll känns tyvärr iskallt redan nu riksmedialt. Och då återstår det 1,5 år till nästa, eventuella mästerskap. Tufft!
***
Även om han får, och ska ha, mer tid på sig så kan jag inte se Klingvall bli en långkörare som förbundskapten.
Så brukar det bli när man efterträder en profilstark, populär och framgångsrik ledare. Vi såg det efter Bengan Johansson (med Ingemar Linnéll) och jag har själv upplevt det på min egen arbetsplats, Sportbladet.
Det blir ofta en mellanperiod där saknaden efter den gamle ledaren fortfarande är stor. Fornstora dagar ligger som en skugga över allt som händer och sker och det tar tid för alla, inte minst för medarbetarna (i mitt eget fall med min chef) eller spelarna (i ett landslag), att ställa om sig. Tyvärr får den nye ledaren lida för det, vad och hur han än gör. Och när avvänjningsprocessen är över så vill man ha något annat, inte sällan efter att resultaten som sådana dessutom varit svaga.
I både Sportbladets och herrlandslagets valde man då en gammal medarbetare (Sportbladet)/spelare (Lindgren/Olsson) som ny chef, vilket också är ett sätt att koppla tillbaka till, och dra nytta, av den starka framgångsperioden under den gamle, profilstarke och populäre ledaren.
Jag tror att damlandslaget kommer att hamna där också.
Kanske i en Johanna Wiberg.
***
Som jag skrev: bättre sent än aldrig.
Och långt blev det.
***
För övrigt noterar vi att Mattias Andersson för andra året i rad utsetts till Bundesligas bäste målvakt av tränare och managers.
Tungt!
***
Och Marcus Ahlm kan/får nu meddela vilket uppdrag han får inom handbollen framöver.
Jag trodde kanske inom marknadsföring i förbundets eget landslagsbolag med tanke på att han var nere i Serbien på EM förra vintern som en av förbundets representanter på en sponsorresa.
Men i stället får han en av de tyngsta posterna du kan ha i handbollens klubblagsvärld.
Nej, jämförelsen är kanske inte helt adekvat men jag drar den ändå: som om Henrik Larsson skulle bli sportsligt ansvarig i Manchester United, typ.
Hursomhelst säger detta en hel del om Ahlms ställning nere i Kiel och THW.
Här är knäcket på det:

I går avslutade Marcus Ahlm sin framgångsrika spelarkarriär.
I morgon börjar han på sin nya, tunga post inom handbollen.
– Jag blir sportsligt ansvarig i Kiels styrelse, berättar Ahlm.

Marcus Ahlm avslutade sin spelarkarriär inom handbollen i går med att fira ännu en dubbel (ligan och cupen) med sitt Kiel i Tyskland.
Över 10 000 Kielbor firade sina hjältar inne i stan i går efter sista Bundesligaomgången.
– Jag har varit med om det några gånger men det är lika fantastiskt varje gång, säger Ahlm, dagen efter till Sportbladet.
Ja, 34-åringen har ju det.
Med sina åtta ligatitlar är han, och lagkamraten Christian Zeitz, tidernas mest framgångsrike spelare i hela Bundesliga.
Men nu är den handbollsepoken över.
Och redan i morgon inleder han en ny.
Ahlm lämnar nämligen inte superklubben och handbollen trots att han flyttar till Malmö med familjen för ett civilt jobb.
Han får nämligen en av de tyngsta posterna du kan ha i handbollens klubblagsvärld.
– Jag blir sportsligt ansvarig i Kiels styrelse, berättar han.
I klubbens styrelse sitter bara fyra personer: ordförande samt en juridiskt ansvarig, en ekonomiskt ansvarig och så då Ahlm som sportsligt ansvarig.
– Det drar i gång direkt. Första mötet är redan i morgon.
Hur mycket jobb innebär detta?
– Säkert mer än jag tror även om jag inte kommer att jobba operativt. Men det blir regelbundna möten en gång varannan vecka i varje fall. Jag kommer att få pendla lite, säger Ahlm.
Hur känns det då?
– Jag är väldigt hedrad. Det ska bli fint att kunna behålla kontakten med, och arbeta med, handbollen och den här föreningen.
Styrelseposten har varit vakant sedan Klaus Elwardt blev operativ sportchef för ett år sedan. Det är just Elwardt som Ahlm kommer att jobba nära framöver.
Ni står inför den största generationsväxlingen i klubben på många år – det här blir en utmaning?
– Verkligen! Det finns en speciell kultur i den här föreningen och vissa frågor som vi verkligen tycker är viktiga och det blir förstås en utmaning att bibehålla det när flera spelare som varit här i många år lämnar.
Styrelseuppdraget är dock ideellt. Försörja sig kommer Ahlm att göra inom ett tyskt livsmedelsföretag som levererar till restaurangbranschen.
– Jag ska bygga upp deras verksamhet i Sverige, säger han.

Handbollsnyheterna står aldrig still.

På plats i Wien för nåt helt annat trillar både det ena och det andra in, helt utan undertecknads förtjänst dessutom.

Snabb genomgång:

Nikola Karabatic häromdagen och Kiril Lazarov i dag. Kan tycka det är lite synd att vi inte har någon svensk i det Dream Team som Barcelona bygger.

Men spelarna i Barça får en rätt trist säsong – de kommer ju få vänta till början på juni och CL:s Final 4 innan det smäller på allvar.

Och PSG rustar och ska spela CL.

Samtidigt går världens andra superklubb, Kiel, genom sin största generationsväxling på väldigt länge.

Intressant.

I dag kom det också pressmeddelande om att Kristianstad lånar ut sin målvakt Henrik Nordlander till Malmö samtidigt som man förlänger med Herdeiro Lucau ett år.

Kostade det avgörande, insläppta målet mot Drott i finalen en plats i IFK i år för Nordlander. Nej, det ska/får man naturligtvis inte tro.

Håller med dem som tycker att IFK kunde skött denna målvaktssoppan bättre. Men å andra var det prestigelöst att ”vika ner” (nej, jag sitter inte på någon form av bakgrundsinformation) sig och förlänga med Lucau.

Beutler och Lucau – har elitserien någonsin sett ett starkare målvaktspar på papperet? Svårt att tro det.

Gladast i dag? Gyril, 9.

Mamma Helen twittrar: Jag har stans gladaste unge! 😉

***

Och så meddelar förbundet att Kim Andersson och Kim Ekdahl Du Rietz lämnar återbud till EM-kvalet nästa vecka. Axel respektive knä stoppar dem. Ingen skräll att det blev så här. Och detta gör mig heller inte särskilt orolig sett till motståndet.

Albin Tingsvall och Markus Olsson ersätter. Inga skrällar det heller.

***

Damernas VM-kval i morgon? Återkommer om det närmare match.

Är det här årets bild tro?

En jävligt stark kandidat i alla fall:

Jag hämtar den från Hans Lindbergs instagram där han skriver: ”Svensk mode efter Champions league sejr #mallorca nilssonandreas1 fredrik8383”.

***

Själv har jag, mellan bevakningarna av fotbollslandslaget, försökt ta reda på varför landslaget i Scandinavian Open har så stora tröjor när de spelar. Vi snackar tält på vissa spelare.

Ringde Stefan Lövgren och menade att jag som ”vän av ordning” undrade om tröjorna.

Lövgren förklarade att det var samma tröjor som användes i OS. Sedan kan det förstås ha blivit fel storlek till någon spelare som har ett visst nummer i Scandinavian Open.

Vi kan alltså konstatera på blotta tröjorna att det skiljer en del i storlek och fysik på spelarna i ”ligalandslaget” och det ”riktiga” landslaget.

I övrigt var inte Lövgren så road av min frågeställning.

– Jag tycker att ”vän av ordning” borde titta mer på själva handbollen än på tröjorna, sa han.

Kanske han har rätt i förvisso. Men lite roligt måste vi få ha också. Det verkar Champions League-mästarna haft i varje fall.

Dagens handbollsgrej från mig på en sportsajt nära dig. Och här:

Det står nu klart att Magnus Jernemyr lämnar Barcelona.
Enligt vad Sportbladet erfar hamnar han i stället i… Qatar.
Därmed får Sävehof och Guif nobben.

I söndags förlorade Barcelona finalen i Champions League.
Det blev också Magnus Jernemyrs sista match i klubben.
I dag blev det nämligen klart att 36-åringen lämnar superklubben efter fem framgångsrika år (en Champions League-titel, tre ligatitlar, två Champions League-finaler ytterligare och åtta inhemska cuptitlar).
– Det har varit klart ganska länge men klubben och jag har inte släppt det förrän i dag, säger han till Sportbladet.
Varför lämnar du?
– Det finns personliga anledningar men sedan är det kontraktsgrejer mellan klubben och mig också som jag inte vill gå in på.
Det har spekulerats i att försvarsgeneralen ska återvända till elitserien och han har bekräftat att han har pratat med både Sävehof och Guif under våren.
Det finns, inte oväntat, också intresse från flera toppklubbar i Europa.
Men enligt Sportbladets uppgifter får såväl elitserien som de stora ligorna i Europa nobben.
Enligt vad Sportbladet erfar är Jernemyr nämligen mycket nära en övergång till Qatar och en av de penningstinna klubbarna där.
– Jag har inga kommentarer kring min klubbframtid mer än att jag kommer att fortsätta spela. Det har funkat jättebra med nacken i slutet så det känns väldigt bra, säger Jernemyr, som fortfarande befinner sig i Barcelona.
Klubbarna i Qatar har det senaste året betalat enorma löner för att locka europeiska stjärnor och därigenom höja statusen och nivån på såväl ligan som landslaget inför hemma-VM i januari 2015.
Men innan dess väntar EM-kval nästa vecka mot Ukraina och Holland.
Ett b-betonat svenskt landslag, med spelare huvudsakligen från elitserien, vann för övrigt i kväll mot Polen med 29-27 i första matchen i Scandinavian Open i Norge.
Samtidigt är det nu officiellt att Barcelona värvat fransmannen Nikola Karabatic för de fyra kommande åren. 2000-talets kanske bäste spelare i världen presenteras på onsdagen i Barcelona. Dessutom ska makedoniern Kiril Lazarov från ärkerivalen Atletico Madrid vara mycket nära en övergång.

***

Har också listat några av de spelare som är/har varit i Qatar senaste halvåret:

Lekhwiya:
Olafur Stefansson, Island.
Aleksandar Stanojevic, Serbien.
Heykel Megannem, Tunisien.
El Jeish:
Nikolaj Markussen, Danmark.
Dan Beutler, Sverige (korttid, lämnar nu).
Garafa:
Richard Kappelin, Sverige (kort tid, lämnar nu).
Al Quiyada:
Zoran Roganovic, Montenegro (kort tid, lämnar nu).
Förbundskapten:
Valero Rivera, Spanien.

***

Observera att jag inte skriver att något är klart. För det är det inte. Och saker kan förstås fortfarande hända.

Det finns ju fler klubbar än i elitserien och Qatar. I Frankrike, TYskland och Ungern exempelvis.

Men blir det nu Qatar blir det förstås intressant hur Staffan Olsson och Ola Lindgren gör med Jernemyr till EM i januari. Rätt övertygad om att han inte tappar så mycket i kvalitet på bara ett halvår (oj, vad jag känner mig fördomsfull nu, jag har inte ens sett en match från Qatars liga så jag ska egentligen inte uttala mig om standarden).

Men samtidigt blir Jernemyr, precis som alla oss andra, inte yngre heller. Ofrånkomligen är det snart dags för en generationsväxling där. Påskyndar ett klubbyte till Qatar en sådan process tro?

30 år i augusti.

Men framtiden tillhör tamejfan Fredrik Petersen.

Hyfsat år han har haft, ystadspågen: klar för AG Köpenhamn, OS-final, klubblös, kontrakt med Hamburg den 20 augusti och nu Champions League-mästare som en av de stora hjältarna i finalen.

De andra stora hjältarna i Hamburg får väl sägas vara Bitter, Kraus och Flohr (vilket försvarsjobb mot Rutenka).

Men har han inga nerver, ”kåkfararkexet”?

Han fick chansen efter paus och gjorde fem mål på fem skott, varav en ”mittbenaflip” på Saric (i den mån det nu går på den skallige keepern) och en knorr på insidan till oerhört viktiga 29-27 i förlängningen.

Petersen fyller 30 i augusti men ändå tillhör framtiden honom alltså? Jo, i kväll visade han vad han kan prestera på den allra yttersta nivån inför den samlade handbollsvärlden. Han har visserligen en hel säsong med Hamburg i ryggen och kontraktet med Berlin är klart sedan länge men det känns ändå som Petersens karriär i klubblagsvärlden tog sig upp på en ny nivå i kväll.

Och i landslaget slipper han nog nu att agera tvåa bakom Källman på vänstersex. Källman har ju annonserat att han troligen gjort sitt sista mästerskap. Så till EM 2014 lär han vara etta på sin kant, Petersen.

Hamburg CL-mästare alltså! Vem hade trott det? Men värdiga mästare är de definitivt även om de gled in i turneringen via ett wild card(!) och en kvalturnering(!!). De har på vägen fram bland annat slagit ut Flensburg, Kiel och så Barcelona då i kväll.

Om jag förstått det rätt (konsulterat CL-ambassadören Lövgren som dock inte var helt säker) så ger inte CL-titeln automatiskt en plats i nästa säsongs turnering, vilket innebär att Hamburg kan missa CL nästa år. För i ligan är man bara femma och kan bara nå en fjärdeplats som bäst, vilket ger en kvalplats till CL. Hamburg och Berlin slåss om den där, vilket förstås är en intressant situation för just Petersen.

UPPDATERING! Enligt Tobbe Karlsson i Flensburg, som för övrigt säkrade sin CL-plats i går, så går både Berlin och Hamburg (fyran och femman i BL) till det där CL-kvalet i år. Först där får de slåss om en plats i turneringen.

Vi ska inte glömma Andreas Nilsson heller, även om det inte blev så mycket spel i finalen heller. Men han har ju också haft ett hyfsat år. OS-final och sen CL-final under sitt första år som proffs.

Men Dan Beutler får väl ändå betecknas som en loser i sammanhanget? Drog till Qatar i våras, annars hade han kunnat titulera sig CL-mästare.

Sedan kan jag inte låta bli att, än en gång, tycka synd om Oscar Carlén. Nu har han missat en OS-final och en CL-final på ett år. Kommer chansen nånsin tillbaka?

Ska bli intressant att se vad som händer med Hamburg nu. Ekonomin har varit svajig ett tag (inte uppdaterad på hur den är just nu) och Vori kommer att lämna för PSG i sommar.

Med Petersen, Nilsson och Carlén utökades följande lista på svenskar som vunnit Champions League i handboll:

Marcus Ahlm, Kiel

Kim Andersson, Kiel

Mattias Andersson, Kiel

Peter Gentzel, Kiel

Magnus Jernemyr, Barcelona.

Jonas Källman, Ciudad Real

Pelle Linders, Kiel

Henrik Lundström, Kiel

Stefan Lövgren, Kiel

Mats Olsson, Teka Santander

Andreas Palicka, Kiel

Johan Sjöstrand, Barcelona

Tomas Svensson, Barcelona

***

Hamburgs seger innebar också att ”de tre storas” (Kiel, Barça, Atletico Madrid) åtta år långa segersvit bröts.

***

Var detta Jernemyrs sista match i Barça-tröjan? Blir det Sävehof nu? Vi får väl se.

***

När jag väl fick möjlighet att slå mig ner framför tv:n i dag valde jag CL-finalen före damernas playoff mot Polen.

Det är jag glad för. Känns som vi får en obehaglig repris av herrarnas Montenegro-fiasko förra sommaren.

Men TV10, som köpt rättigheterna till returen nere i Polen försöker hålla modet uppe:

”Det blir ytterligare en höjdare under en handbollsintensiv period på TV10”, skriver man i ett pressmeddelande i kväll.

Nja, jag vet inte riktigt.

Återkommer i ämnet närmare returen.

***

UPPDATERING: Roffe på Folket i Eskilstuna kan än. I dag avslöjade han att Guif tvingades ta ett banklån på 1,7 miljoner kronor för att kunna betala ut lönerna i år.

Final4 i helgen.

Inte utan stolthet konstaterar jag att det blev ett uppslag i dagens tidning mitt under fotbollens högtryck här hemma.

En längre intervju med Marcus Ahlm blev det. Tror bara att jag nämnt det med en rad att Ahlm häromveckan tog sin åttonde ligatitel. Har förstått nu att han och lagkompisen Zeitz är ensamma om detta i Bundesliga genom tiderna. Riktigt j-a tungt! Visserligen spelar han i världens bästa lag men han har ju knappast en biroll där, lagkapten som han är.

Och så får han, som fjärde Kiel-spelare någonsin, en avskedsmatch i augusti och hans tröjnummer pensioneras.

Äh, allt det där står ju i intervjun.

Ni får den nedan, med tillägg och allt. Tyvärr var inte Ahlm alls sugen på att blicka tillbaka och utse till exempel vem som är den bästa han spelat med, ett Dream Team med spelare han spelat med eller vem som är den bäste han spelat mot. Han är helt enkelt för diplomatisk för det och nog heller inte riktigt redo att summera karriären ännu. Häromveckan blev han tidernas mest framgångsrike svensk i Bundesliga.

I helgen står han inför sin sista utmaning: en fjärde Champions League-titel.
Sedan lägger Marcus Ahlm av.
– Det räcker inte med att tycka att det är roligt att vinna. Det måste vara viktigt att vinna, säger 34-åringen.

Magnus Wislander, Staffan Olsson, Stefan Lövgren, Ola Lindgren och de andra legendarerna får ursäkta.
Marcus Ahlm är tidernas mest framgångsrike svensk i världens bästa liga. Ja, tillsammans med lagkamraten Christian Zeitz är han till och med tidernas mest framgångsrike spelare över huvud taget i Bundesliga. Häromveckan tog Ahlm nämligen sin åttonde ligatitel med Kiel. Lövgren och några till hade det gamla rekordet på sju.
I helgen jagar han sin fjärde Champions League-titel då Kiel ställs mot Hamburg i semifinalen på lördagen och en eventuell final mot Barcelona eller polska Kielce på söndagen. Jonas Källman står också på tre CL-titlar och bara Tomas Svensson är värre bland svenskarna med sina sex. Till allt detta kan man lägga sex tyska cuptitlar, en EHF-cuptitel och ytterligare två CL-finaler.
* Det här kunde du knappast ha trott på när du spelade i Alingsås som 21-åring och satsade lika mycket på civilingenjörsutbildningen på Chalmers som på handbollen, Marcus?
– Haha! Nej, det trodde jag inte. Jag bestämde mig i och för sig tidigt för att träna jävligt hårt och utvecklas så mycket det gick. Men när jag var 19-20 år var inte mitt mål att bli proffs.
Han flyttade från Kristianstad till Alingsås och sedan till IFK Ystad lika mycket för studierna och kärleken (till blivande frun Karin) som för handbollen.
Handbollen blev nummer ett först med flytten till Kiel 2003.
* Nu jämförs du med Wislander, Lövgren och Tomas Svensson – kan du känna att du är en av dem?
– Jag kan känna mig väldigt stolt över det, över antalet titlar, även om jag inte går runt och tänker på det.
* Har du ångrat att du slutade i landslaget 2008?
– (Kort tystnad) Nej. Inte på det stora hela, nej. Man har förstås alltid ett val men för min del har egentligen inte det valet funnits… det är mer komplicerat än så.
* Har du varit nära en comeback i landslaget?
– Nej.
* Hur kändes det att sitta hemma och se dina gamla lagkompisar ta OS-silver?
– Under OS-finalen satt jag faktiskt på ett flygplan på väg hem från ett träningsläger.
* Men du hade kunnat vara med – de ville ha med dig?
– Men då var landslaget verkligen ett avslutat kapitel. Jag gladdes väldigt mycket och ville såklart att det skulle gå bra, som alla andra.
* Vad många kanske glömt är att Ahlm faktiskt har ett EM-guld från 2002.
– Jag var på banan i några matcher och var faktiskt ombytt på bänken i finalen.
* Ahlm har betraktats som världens bästa tvåvägsspelare i sju-åtta år nu.
* Vad gjorde dig till en så bra och framgångsrik handbollsspelare?
– Det är väl en kombination av saker. Men jag har alltid försökt bli bättre… alltid, alltid. Flytten till Kiel och den kultur som finns här blev också väldigt viktig för min personliga inställning och utveckling. Här räcker det inte med att tycka det är roligt att vinna. Det måste vara viktigt att vinna.
När Ahlm nu lägger av är också en era i Kiel till ända. I 21 år har lagkaptenen i världens främsta handbollsklubb varit svensk (Wislander 1992-2001, Lövgren 2001-09, Ahlm 2009-13).
– Det är något man är stolt över och som är positivt för svensk handboll.
I augusti blir Ahlm fjärde spelaren i Kiel efter Wislander, Klaus-Dieter Petersen och Lövgren som tillägnas en avskedsmatch. 
– Härligt sällskap!
Alla stjärnor, drygt 45, som Ahlm spelat med samlas och spelar en uppvisningsmatch i en (förmodligen) fullsatt Sparkassen-Arena varpå tröja nummer 13 hängs upp i taket och får aldrig användas igen.
* Var det ett svårt beslut att lägga av?
– Det är egentligen ett år sedan jag tog beslutet. Så funderingarna på livet efter handbollen har jag haft länge.
* Vad ska du göra då?
– Jag ska jobba för ett tyskt företag i Sverige. Jag och familjen kommer att flytta till Malmö.
* Vad för företag?
– Det kan jag inte berätta om förrän om två veckor. Men själva företaget har inget med handbollen som sådant att göra, det är ett ”vanligt” företag.
* Kommer du ha något med handbollen att göra?
– Ja, men jag kan inte berätta mer förrän om två veckor.
* Blir du ledare eller tränare?
– Nej, inte alls!
* Blir du svettig i din nya handbollsroll?
– Haha! Nej, inte det heller.

Johan Flinck

TILLÄGG
Ahlm vill inte svara på frågor som vem som är den bästa han spelat med eller den bästa han mött.
Men de här frågorna kan han drista sig till att besvara:

Vilket är det största ögonblicket i karriären?
– Situationer i matcher där man känner att man har koll på läget, matchen är på väg dit man vill och man har koll på motståndarna.
…och det tyngsta?
– Det var tufft att förlora Champions League-finalen hemma mot Ciudad Real 2008.
Vilken titel har en speciell plats i ditt hjärta?
– Jag var skadad när vi vann Champions League 2007. Så när vi vann igen 2010 efter att förlorat två raka finaler kändes det speciellt. 

Ahlms alla tunga titlar i Kiel
Bundesliga: 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2012, 2013.
Champions League: 2007, 2010, 2012.
Tyska cupen: 2007, 2008, 2009, 2011, 2012, 2013.
EHF-cupen: 2004.
Tyska supercupen: 2005, 2007, 2008, 2011, 2012.

Faktaruta
Marcus Ahlm
Född: 7 juli 1978 i Kristianstad.
Längd/vikt: 200 cm/106 kg.
Familj: Frun Karin och barnen Ines, 7, Henry, 4, Alice, 2.
Landskamper/mål: 114/367.
Klubbar: Härlöv, IFK Kristianstad -1998, Alingsås 1998-2000, IFK Ystad 2000-03, Kiel 2003-13.
Matcher/mål i Kiel: 509/1921.

Så spelas Champions Leagues Final4 i Köln:
Semifinaler
Lördag 15.15: Barcelona-Kielce (TV10)
Lördag 18.00: Kiel-Hamburg (Viasat Sport)

 

***

I dag spelar damerna VM-kval. Play off till och med. Ändå känns det, tyvärr, tämligen iskallt. Ja, hela damlandslaget känns rätt kallt numera. Det går snabbt i dagens mediesväng. Minns hur det var för 2,5 år sedan efter EM-finalen. Men allt handlar ju om resultat.

Själv sprang jag på en av silvermedaljörerna från EM, Therese Wallter, i dag. Var nere en sväng på beachandbollen nere på Fria Bad här i Helsingborg och Wallter är turneringsgeneral (tror jag titeln är) för det här mastodonteventet.

***

I kommentstorsfältet hittade jag den här trista historien från Emma Norman:

I veckan brann min modersklubbs hall ner till grunden. Med den försvann alla bollar, ställ, klister, you name it. Klubben är liten och höll sig knappt flytande. Nu försöker den samla in pengar till ny utrustning och jag tror att det skulle hjälpa dem väldigt mycket om du nämnde det i bloggen. Här är en länk till en annan blogg som försöker hjälpa till. Där kan du läsa mer om det, om du vill 🙂http://www.brynasportalen.se/i…
Hoppas du kan tänka dig att hjälpa till. Ala IF är den enda handbollsklubben i Söderhamns kommun, och den behövs!

Det är få ”förunnat” att vara med om två ”gates” på en säsong, eller till och med på bara en vår.

Men nu har vi alltså en Gottfridsson-Gate II. Ettan hittar ni här.

Det var Jan-Peter Andersson på KvP som i eftermiddags avslöjade att Jim Gottfridsson inte får spela i a-landslaget för att han tackat nej till UVM då han vill fokusera på flytten till proffslivet i Flensburg och Bundesliga.

Jag har pratat med de inblandade (Gottfridsson själv, Lövgren och Staffan Olsson). De försöker visserligen tona ner vissa saker i KvP:s artikel och Gottfridsson menar att han blivit felciterad vid något tillfälle. Men jag tänker inte trötta ut er med en massa långa, halvslingrande citat då jag har uppfattningen att Andersson med sin artikel kommer rätt nära sanningen om vad som hänt.

Men det finns förstås en hel del intressant i det här.

Vad har hänt sedan i torsdags då Gottfridsson togs ut till Scandinavian Open enligt ett pressmeddelande från förbundet?

Han sa själv till mig i kväll att redan för 1,5-2 veckor sedan sa han till Staffan Olsson att han skulle tacka nej till UVM (”Jag sa som det var”). Visserligen lämnades ärendet därefter över till Lövgren som haft en dialog med Gottfridsson.

Men ändå togs han alltså ut till Scandinavian Open i torsdags för att sedan petas i kväll när förbundet skickade ut en ny trupp (som om ingenting hade hänt).

Och så sent som i måndags sa Lukas Karlsson till mig att han inte skulle vara med i EM-kvalet, ”bara i bruttotruppen”. Olsson hade sagt till honom vid sitt besök i Kolding (vet inte när, men det var säkert ett tag sen) att de nu satsade på Gottfridsson och Fahlgren.

Vad som hänt de här dagarna vill Olsson inte säga:

– Det stannar, i varje fall från min sida, i de samtalen vi fört. Det tänker inte jag ta offentligt.

Och Flensburg ska inte ha varit med och påverkat Gottfridssons beslut. Enligt Lövgren har de till exempel en spelare från Balkan som ska vara med i detta UVM och dessutom har Flensburg varit med, tillsammans med landslaget och SOK, och tagit fram ett särskilt träningsprogram i sommar för Gottfridsson så att han skulle kunna vara med på UVM men samtidigt förbereda sig på bästa sätt inför Bundesligadebuten.

Lövgren svarar förstås inte ja när jag frågade honom om detta, men jag kan inte låta bli att se hans rätt tuffa beslut som en markering för framtiden också. Unga spelare inte ska tro att man kan tacka nej till J- och U-mästerskap för att i stället förbereda sig för olika klubbuppdrag utan att det kan få konsekvenser.

Jag har fått mejl i kväll där man undrar varför Gottfridsson ”bestraffas” på det här sättet när andra spelare, som Källman till exempel, kan tacka nej till såväl mästerskap som viktiga kvalmatcher utan att det blir några konsekvenser. Nu finns det inte förstås inga andra landslag man kan stänga av Källman (eller Kim Andersson) från som i Gottfridssons fall nu, men jag förstår poängen.

Så jag tog frågan vidare till Olsson, som gav ett av sina få raka och tydliga svar i kväll:

– Vi behandlar alla olika. Och jag tycker att det skiljer mycket erfarenhet och rutin i de här båda fallen (Källman och Gottfridsson).

Klart är att det här inte kommer att bli en följetong. Gottfridsson kommer inte att vara ”avstängd” i höst. Såväl Olsson som Lövgren var tydliga med att Gottfridsson, om inget annat inträffar, är högaktuell för att vara med i till exempel Super Cup i höst.

Och Gottfridsson var helt på det klara med att han ska fajtas för att ta tillbaka sin plats i höst. (Han ångrar för övrigt inte nu i efterhand att han tackat nej till UVM.)

Jag är övertygad om att Gottfridsson spelar EM i januari. Om inte skador eller en enorm formsvacka ställer till det förstås.

Vem har gjort ”rätt” i den här soppan då?

Jag kan förstå Gottfridssons resonemang då han vill komma väl förberedd när han tar ett väldigt stort steg i karriären. Och jag vet att klubbar, också i elitserien, har rätt starka åsikter kring hur unga spelare som drar ett stort lass hela säsongen i till exempel elitserien, kommer halvt utbrända till en ny säsong efter att varit på U- och J-mästerskap stora delar av sommaren. Det går säkert att spåra en del skador senare på säsongen till detta faktum.

Samtidigt är det förstås en trist utveckling vi har om en fullt frisk 20-åring känner att han inte kan spela ett U-mästerskap om han ska komma förberedd till en sin nya klubb.

Sedan är jag kanske gammaldags men jag tycker att man så långt det bara går ska ställa upp i landslaget, om det så är U-landslaget. Annars börjar vi tumma rätt mycket på att ”landslaget är det finaste vi har”. Eller det kanske det inte är i dag? Jag tror det handlar om att sända ut vissa signaler här och kan då förstå Lövgrens beslut.

Ja, det är inte lätt att ta ställning här och ni märker hur jag vacklar.

Men jag konstaterar i varje fall att det är ett tufft och obekvämt beslut han tagit, Lövgren. Han kunde ju låtit bli, för jag tror knappt någon hade gått ut och hävdat att Gottfridsson inte skulle ha fått spela i a-landslaget i början av juni för att han tackar nej till UVM i juli.

Jag konstaterar också att Gottfridsson är en envis jävel.

***

Mitt i allt detta glömmer vi att såväl Kim Andersson ”ställer upp” i EM-kvalet och att Magnus Jernemyr är tillbaka. Kim Ekdahl Du Rietz också. Glädjande!

Det är alltså bara Källman som tackar nej, men den här gången är det inga konstigheter: han ska bli pappa för första gången. Tellander tar hans plats.

Lukas Karlsson gör alltså ”skrällcomeback” eller vad jag nu kallade det förra veckan.

Och i skadade Zachrissons frånvaro får Drotts Anton Halén chansen också i EM-kvalet.

Men jag är rätt övertygad om att om grabbarna gör sitt jobb borta mot Ukraina och blir EM-klart så får nog en del av dem ledigt över Hollandsmatchen.

I Scandinavian Open tar Anders Hallberg Gottfridssons plats.

Här är trupperna:

Scandinavian Open i Larvik, Norge 4-6 juni mot Polen, Rumänien och Norge:

Peter Johannesson, Sävehof, Eric Forsell Schefvert, do, Jesper Nielsen, do, Mikael Aggefors, Alingsås, Daniel Tellander, do, Viktor Östlund, Skånela, Anders Hallberg, Lugi, Albin Tingsvall, do, Anton Halén, Drott, Philip Stenmalm, do, Magnus Persson, do, Markus Olsson, Kristianstad, Fredric Pettersson, Århus, Martin Dolk, Hammarby, Andreas Cederholm, Skövde, Daniel Pettersson, Guif.

EM-kvaltruppen:

Johan Sjöstrand, Aalborg, Andreas Palicka, Kiel, Mikael Appelgren, Melsungen, Kim Andersson, Köpenhamn, Magnus Jernemyr, Barcelona, Daniel Tellander, Alingsås, Niclas Ekberg, Kiel, Lukas Karlsson, Kolding, Jonas Larholm, Szeged, Tobias Karlsson, Flensburg-Handewitt, Johan Jakobsson, Aalborg, Patrik Fahlgren, Melsungen, Fredrik Pedersen, Hamburg, Kim Ekdahl Du Rietz, Rhein Neckar, Anton Halen, Drott, Andreas Nilsson, Hamburg, Jesper Nielsen, Sävehof.

Matcher: 12 juni 19.00, Ukraina–Sverige i Kiev. 16 juni 18.15, Sverige–Holland i Alingsås.

 

De svenska damerna slog det norska b-laget och vann Nettbuss Open.

Kvaliteten på motståndet kan diskuteras men jag inbillar mig att det verkligen var viktigt att vinna en turnering för det här numera rätt stukade landslaget. Det var första gången man vann en turnering sedan 2008, enligt SVT.

Klingvall tog efter kvällens match ut truppen till det VM-playoff mot Polen som nu stundar.

Här har ni namnen (kopierade från förbundets pressutskick):

Cecilia Grubbström, OGC Nice
Jannike Nordström, Höör HK H65
Ulrika Ågren, Randers HK
Hanna Fogelström, IK Sävehof
Linn Blohm, IK Sävehof
Jamina Roberts, IK Sävehof
Louise Sand, IK Sävehof
Maria Adler, Lugi HF
Johanna Westberg, Skuru IK
Johanna Ahlm, Viborg HK
Sabina Jacobsen, Randers HK
Isabelle Gulldén, Viborg HK
Jessica Helleberg, Team Esbjerg
Nathalie Hagman, Lugi HF
Frida Tegstedt, IK Sävehof
Ida Odén, IK Sävehof
Jenny Alm, IK Sävehof

Linnea Torstenson är inte med på grund av skada.

Skrällen är väl Nordström i mål? Hon går alltså in i laget till ett VM-playoff med bara en landskamp i ryggen (gårdagens).

Annars är det väl inte mycket att säga om övriga namn, va?

***

Vi fick ett helt koppel svenska ligamästare i kväll när Ålborg tog hem guldet i Danmark. Grattis till Johan Sjöstrand, Tobias Aren, Janne Lennartsson, Johan Jakobsson och Niclas Barud.

Ålborg vann också den andra finalmatchen mot Kif Kolding trots bortaplan.

Det betydde också att Nikolaj Jacobsen vann ligan under sitt första år som chefstränare och att sympatiske Lennartsson fick avsluta sin karriär på bästa sätt.

Både Ålborg och Kif Kolding (seriesegrare) är därmed klara för Champions League nästa år.

***

Danska ligans all star team släpptes också i dag och jag noterar att Lukas Karlsson tar plats som mittnia. Starkt!

Det är spelarna själva som röstar fram laget. Här har ni det, saxat från hbold.dk:

Målvogter: 
Kasper Hvidt (KIF Kolding København) (34,3 %)

Venstre fløj:
Jeppe Riber (Ribe-Esbjerg HH) (55,2 % af stemmerne på positionen)

Venstre back: 
Henrik Møllgaard (Skjern Håndbold) (77,1 %)

Playmaker:
Lukas Karlsson (KIF Kolding København) (39,4 %)

Højre back: 
Rune Ohm (SønderjyskE) (55,2 %)

Højre fløj: 
Patrick Wiesmach (Team Tvis Holstebro) (63,7 %)

Stregspiller:
Jacob Bagersted (Aalborg Håndbold) (35,5 %)

 

Danska TV2:s expert Bent Nyegaard har också tagit ut sitt all star-lag och delat ut några individuella utmärkelser:

Mv: Kasper Hvidt, Kif Kolding.

V6: Jeppe Riber, Ribe-Esbjerg.

V9: Henrik Mølllgaard, Skjern.

M9: Mads Mensah Larsen, Ålborg.

H9: Kim Andersson, Kif Kolding.

H6: Patrick Wiesmach, Tvis Holstebro.

M6: Jacob Bagersted, Ålborg.

MVP: Lukas Karlsson, Kif Kolding.

Tränare: Nikolaj Jacobsen, Ålborg.

Lukas Karlsson hyllas alltså här också. Och Nyegaards motivering lyder:

Han har på det måske bedste hold i Danmark præsteret weekend efter weekend i den her sæson. Han har haft en fremragende sæson og været Koldings bedste skytte set over hele sæsonen. Han har formået at samle de store stjerner i Kolding – Andersson, Boesen, Irming og Spellerberg – og samlet dem til en enhed, der fungerer. Måske lidt overset, men meget, meget vigtig for Kolding-holdet.

Är Lukas Karlsson med i den EM-kvaltrupp som (troligen) presenteras i morgon? Ja, kanske det. Men vilken skräll i så fall ändå. Skulle tro att det ändå blir Gottfridsson och Fahlgren.

Ha! Ni trodde att jag tagit semester igen, va? Eller till och med att bloggen var nerlagd?

Nej då, men som jag flaggade för efter SM-finalen skulle det bli sparsamt med inlägg nu ett tag (för att sedan bli helt tyst över sommaren).

Men nu rör det på sig i handbollsvärlden igen.

Jag tänker förstås på Ljubomir Vranjes och hans nya jobb som serbisk förbundskapten. En nyhet som bekräftades i kväll.

Har sökt Vranjes för en kommentar i kväll. Förgäves.

Han ska alltså fortsätta parallellt med sitt jobb i Flensburg.

Axnér sammanfattade det kul i en tweet:

Sportchef, tränare och förbundskapten. Inte sugen på ett nattskift också? 😉 @LVranjes

Och vi som vet hur noggrann och hur mycket tid Vranjes lägger ner på sitt Flensburg undrar förstås hur den här kombinationen ska gå ihop. Utan nattskiftet.

Men just kombinationer lär det ju inte bli mer för det serbiska landslaget nu.

Samtidigt inte oväntat att ett landslag nyper Vranjes, som ju gjort den snabbaste raketkarriären i världshandbollen som tränare de senaste åren. Och inte oväntat att det är Serbien som lyckas med det med tanke på ”Ljubos” bakgrund. Utan att jag för den skull på något sätt hävdar att jag såg detta komma.

***

Vad har vi mer då från Bengan Boys-horisonten i kväll?

Jo, EHF har tagit ut ”tidernas Champions League-lag” med anledning av att turneringen fyller 20 år.

Utdrag ur pressmeddelandet:

The European Handball Federation has announced the all-star team from the past 20 years – the ‘EHF Champions League Ultimate Selection’.

Eight great handball icons have been selected in each of the playing positions plus the best defender from the past 20 seasons of Europe’s premier club handball competition.

A panel comprising some of the most successful coaches in the game have selected their ultimate team, the players they consider to have contributed the most in the EHF Champions League in their professional careers.

Selected from an initial shortlist of more than 55 star players, from the very first season in 1993/94 to the present day, the team represents the very best of the best, based on each player’s achievements, contribution to the competition and his team or teams.

In total, the eight legendary players have won 26 EHF Champions League titles as well as a total of 41 medals from major international tournaments including the Olympic Games, EHF European Championships and World Championships.

Och de åtta är:

Mv: Tomas Svensson, Sverige

V6: Stefan Kretzschmar, Tyskland

V9: Filip Jicha, Tjeckien

M9: Jackson Richardson, Frankrike

H9: Olafur Stefansson, Island

H6: Mirza Dzomba, Kroatien

M6: Andrej Xepkin, Spanien

Försvar: Didier Dinart, Frankrike

Man kan ju alltid diskutera sådana här uttagningar av Dream Teams. Men man ska komma ihåg att det alltid brukar vara viktigt att få med så många nationalitet som möjligt. Och det har man lyckats med den här gången också – utan att det för den sakens skull blir konstlat eller märkligt.

Att just Frankrike är enda land med två spelare är väl helt i sin ordning.

Kul för Svensson också, som inte håller igen när EHF ringer upp honom för att pratat om utmärkelsen:

– Jag grät nästan i en timme, berättar Svensson om när han fick beskedet att han var uttagen.

– Den här utmärkelsen var verkligen grädden på moset i min långa karriär. Om jag ska vara ärlig: Den här utmärkelsen betyder mer än någon annan titel jag vunnit i min karriär. /…/ Den största framgången någonsin.

***

Och på damsidan rör det också på sig. Landslaget inledde Nettbuss Open i Göteborgs i kväll med att slå Island med 30-25 (17-13). Bäst i Sverige var, enligt rapporterna, Maria Olsson. Hon kom in och avlöste Cecilia Grubbström, som inte tagit ett skott då, i första halvlek.

Maria Adler vilade, liksom Linnea Torstenson. ”Torsten” har problem med sin axel igen och vilar nu för att kunna spela i VM-playoff mot Polen i juni.

***

Marcus Ahlm tog sin åttonde Bundesligatitel häromveckan. Därmed gick han om Lövgren, som hade sju. Stort!

***

Vet att ni sitter och undrar över rubriken på detta blogginlägg.

Jo, den hittade jag i Kristianstadsbladets intervju med en gammal favorit – Joachim Stenbäcken, som fyller 50 år på söndag.

Det är när Stenbäcken får frågan om sitt bästa minne i IFK Kristianstad som han kommer in på ämnet:

– Vi mötte Irsta på bortaplan med bröderna Jilsén i allsvenskan. Jag minns att vi ledde med 25-10 en bit in i andra halvlek och till slut vann vi med 37–21. Det var den totala kollektiva orgasmen.

***

Kimmens 50-årsdag får annars ursäkta. Veckans snackis i handollsvärlden är förstås Torsten Jansens skallning av Ivan Nincevic.

Ni ser den här:

http://youtu.be/9fDyE2939vs

Pratade med Staffan Olsson i kväll, som mött Jansen ett antal gånger:

– En otroligt ful grej! Ett hjärnsläpp av Guds nåde, sa Olsson.

Om jag förstått det rätt så blev straffet för Jansen avstängning i tio matcher (men max två månader) och 15 000 euro i böter. I praktiken blir avstängningen bara två matcher då det är allt vad som återstår av Bundesliga den här säsongen. Jansen får alltså spela Final4 i Champions League nästa helg då det är EHF:s turnering.

Böterna är de högsta som delats ut i tysk handboll. Men många menar att det är ett alldeles för milt straff totalt sett.

Olsson hade för övrigt inga åsikter om bestraffningen.

***

Men med Olsson diskuterade jag förstås också truppen till Scandinavian Open som spelas 4-6 juni i Larvik mot Polen, Norge och Rumänien. Den lär inte ha så mycket med EM-kvaltruppen mot Ukraina och Holland i juni att göra då vi bara hittar elitseriespelare samt Fredric Pettersson (danska Århus) i truppen.

Här har ni truppen till att börja med (från förbundets utskick):

Peter Johannesson, IK Sävehof   3 Landskamper / 0 Mål
Mikael Aggefors, Alingsås HK    Debutant
Viktor Östlund, Skånela IF    Debutant
Eric Forsell Schefvert, IK Sävehof    Debutant
Jim Gottfridsson, Ystads IF HF    7 / 17
Anton Halén, HK Drott Halmstad    3 / 5
Markus Olsson, IFK Kristianstad HK    8 / 16
Philip Stenmalm, HK Drott Halmstad    3 / 9
Fredric Pettersson, Århus Håndbold    6 / 12
Daniel Tellander, Alingsås HK    3 / 12
Martin Dolk, Hammarby IF HF    3 / 7
Andreas Cederholm, IFK Skövde HK    3 / 10
Daniel Pettersson, Eskilstuna Guif    Debutant
Magnus Persson, HK Drott Halmstad    Debutant
Albin Tingsvall, Lugi HF    6 / 7
Jesper Nielsen, IK Sävehof    10 / 6

Ingen Anders Hallberg och ingen Kristian Bliznac till exempel.

Känns som ni har gått lite på ålder, där yngre och gått före äldre, med undantag för Tellander och kanske Aggefors?

– Vi har valt de spelare som vi tycker är mest intressanta för tillfället. Sedan kan det finna vissa aspekter i enskilda fall, säger Olsson.

Mittnior är Gottfridsson och Eric Forsell Schefvert. Hallberg då?

– Jag håller med om att han varit bra. Men vi tycker att Eric också gjort det mycket bra och klarat sig väldigt bra bakåt, inte minst i Champions League, som faktiskt är ett snäpp högre än elitserien. Vi är nyfikna på honom och tror att det finns mer anfallsmässigt i honom än vad han visat i Sävehof förutom vid några enstaka tillfällen.

Jag frågade vilka som hamnade just utanför truppen och då nämnde Olsson Jesper Adolfsson och Marcus Dahlin, som ratades så hårt i Alingsås i våras.

– Vi är nyfikna på Dahlin på längre sikt. 204 centimeter och vänsterhänt… han är en kille vi kommer att ha under luppen.

Dahlin blev som bekant nyligen klar för danska Ringsted till nästa säsong.

Jesper Konradsson då? För ung för det här laget eller?

– Ja, lite så har vi känt. Vi säger ”sakta i backarna” lite grann. Det finns fler i den årskullen som är intressanta, som Fingren. Men vi valde att inte ta med några yngre än 92/93:or den här gången.

***

Tanken är att EM-kvaltruppen ska offentliggöras på måndag. Klart är att Jonas Källman och Mattias Zachrisson inte är med. Källman för att han ska bli pappa och ”Zacke” för att han inte är tillbaka från sin handskada.

Kim Andersson då?

– Han är med och spelar i klubblaget men axeln spökar, säger Olsson.

Anderssons Kolding förlorade första finalen i danska mästerskapet förra helgen mot Ålborg med 28-21. Returen på söndag i Bröndbyhallen.

Men Kim har inte stängt dörren till EM-kvalet av någon annan anledning än om axeln sätter stopp.

– Vi för diskussioner med honom om att vara med.

Dalibor Doder?

– Han har precis kommit tillbaka från sin knäskada och är med och spelar i Minden. Men knäet svullnar upp då och då. Han är inte med i EM-kvalet.

Jag skrev ju redan tidigt i höstas att jag trodde att Doder gjort sin sista landskamp. Men inga dörrar verkar stängda åt något håll, om man ska tro Staffan.

– Jag ska ner och hälsa på honom i augusti/september och då ska vi prata både om hur vi och han ser på framtiden.

Annars är det ingen som tackat nej till EM-kvalet.

Sverige behöver bara en poäng mot Ukraina eller Holland för att bli klart för EM. Men det finns inga andra tankar än att skicka bästa möjliga lag.

– Vi har inte råd att underskatta någon motståndare och det kommer vi heller inte att göra. Sedan är varje landskamp vi får ihop viktig. Skulle vi gå till EM har vi bara en vecka ihop i höst och det är Super Cup, säger Olsson.

***

H43:s Vanessa Tellenmark går till… norska Oppsal. Oväntat!

***

Och ska man tro Dick Tollbring här så blir det nog inga nyförvärv till Rimbo.

Det kan bara betyda att mamma Tollbring inte är gravid.

Tomas ”Ryssen” Erikssons farsa hörde av sig i går.

Via ”Tubbi” Sivertsson skickade han kaxigt över följande bild.

Han verkar rätt skön ändå, Krister Eriksson som han heter.

Och jag är tydligen inte den ende som fått höra sanningen (eller ett och annat) av denne man.

Drottaren Claes Andersson, @ClaesClasse på twitter där han är retweeternas mästare, twittrade i går:

Har man inte fått skäll av Krister Eriksson har man inte levt…

***

På tal om Drott.

Frågade Magnus Persson om han trodde att de blir guldfavoriter nu nästa säsong.

– Nej, vi blir aldrig favoriter, svarade finalkungen.