Henrik Schneider skickade mig ett uttalande angående min fråga i nattens blogg om han är beredd att gå ner och ta j-laget när han nu petas som a-lagstränare.

Av uttalandet att döma har det varit snabba besked för Schneider:

”Så sent som i måndags fick jag beskedet att arbetet skulle fortsätta även nästa säsong, tyvärr blev det inte så. Jag är givetvis medveten om att elitidrotten är resultatstyrd och presterar man inte får man vara medveten om konsekvenserna.

Jag är ändå stolt över det arbete jag har gjort för klubben i mitt hjärta och som tränare har jag hela tiden trott på min spelidé och mitt arbetssätt. Att hålla den linjen i med- och motgång har varit viktig för mig för att inte tappa trovärdighet.

IFK Skövde har fostrat mig som människa och format mig som idrottsman och ledare. Jag hoppas mina 12 år som tränare i klubben har gett tillbaka det jag fått av klubben.

Nu har jag fått tid att tänka på framtiden och jag har inte bråttom. Jag tänker inte ta något förhastat beslut, men jag återkommer med besked till alla berörda så snart jag bestämt mig.” 

***

”Ett misslyckande av Ystad om de inte når semifinal i år heller”, skrev jag i natt. Bara att erkänna att jag glömde av att de faktiskt gick till semi i fjol. Min känsla var alltså att de inte gjorde det, vilket kanske också säger något, och jag dubbelkollade aldrig i hastigheten.

Å andra sidan är det enda gången YIF gått till semi sedan 2008.

***

Enligt Kvällsposten värvar YIF norrmannen Christian O’Sullivan, 21, som ersättare till Gottfridsson.

För övrigt ska Gottfridsson också nämnas som ett utropstecken mot Drott i går. Han gjorde fyra av lagets sex sista mål.

***

@Roth_Meister tipsar på twitter om Ola Lindgrens fantastiska svengelska i time-outen i går.

Till Gudmundsson:

– Don’t take any chans på skotten. Just go through.

Han hade nog önskat att han kunde tagit det på tyska i stället där, Lindgren.

Se och hör själva här. Gå in 1.37.41 i klippet.

***

Tack alla snabba svar på vem som var på den gamla landslagsaffischen från 1984 i Österporthallen. 102-faldige landslagsmannen och förre norske förbundskaptenen Christer Magnusson, alltså. Som för övrigt är far till Andreas Weinås, tidigare i RIK, och Niclas Fingren i Aranäs (snart i Sävehof).

Christer hörde också av sig:

Denna natt får ni hålla tillgodo med min tyckare i morgondagens papperstidning.

Jag försöker ta ett samlat grepp på alla de tre kvartsfinalerna som spelades i kväll. Hittade en gemensam nämnare att resonera kring.

YSTAD. Fredrik Ohlander, Kent-Robin Tönnesen och Olafur Gudmundsson.
Tre tunga nyförvärv som kritiserats, sågats och/eller hånats.
Men i går klev de fram i varsin kvartsfinal när det gällde som mest.

Ystad-Drott 28-22.
Guif-Sävehof 27-30.
Alingsås-Kristianstad 21-22.
Det är ett sätt att sammanfatta fjärde matchen i de tre kvartsfinalerna som återstod.
Fredrik Ohlander.
Kent-Robin Tönnesen.
Olafur Gudmundsson.
Det är ett annat, och intressantare sätt, att sammanfatta samma kvartsfinaler.
En trio spelare med flera saker gemensamt: tunga, dyra nyförvärv som kritiserats (Ohlander), sågats (Tönnesen emellanåt) och hånats (Gudmundsson i allt högre grad ju länge säsongen pågått) under grundserien men som i går blev stora matchhjältar när det gällde som mest.
Okej, för Tönnesen och Sävehof kanske det inte gällde som mest i går då man hade haft en chans till i helgen att ta sig till semifinal, men norrmannen klev i varje fall fram och stänkte in tio mål på tolv avslut.
Men hade det inte varit för Ohlander och Gudmundsson hade inte Ystad respektive Kristianstad spelat en femte och avgörande kvartsfinal i helgen.
Jag satt i en knökfull Österporthall i Ystad och såg Ohlander återigen storspela och rädda 22 skott av 44 från Drottspelarna.
I nya Estrad i Alingsås byttes Gudmundsson in i första halvlek och tackade för Ola Lindgrens outsinliga förtroende för honom och gjorde nio mål.
Trion har som sagt mycket gemensamt men anledningarna till att de blev matchhjältar i går spretar.
37-årige Ohlander, som utsågs till årets bästa värvning inför säsongen av elitseriespelarna själva, har helt klart höjt sig till slutspelet. Alla utom honom själv hävdar att det handlar om motivation. Men efter lite ”övertalning” tillstod också Ohlander att det nog omedvetet kunde vara lite motivation inblandat.
Tönnesen har bara blivit bättre och bättre ju längre slutspelet pågått och enligt ”Bagarn” Johansson beror det på att norrmannen kommit in i spelet mer och mer.
Gudmundsson då? Varför lossnade det plötsligt för den hånade mitt-/vänsternian som bara gjort fyra baljor på de tre tidigare kvartsfinalerna?
Ja, det finns det nog inget svar på. Till den isländska gåtan kan läggas att han låg sjuk hela förra veckan och stod och spydde i en papperskorg när slutsignalen gick i kväll.
Ola Lindgren var påtagligt glad, och det hör inte till vanligheterna att Lindgren är just påtagligt glad ens efter en viktig seger, för Gudmundssons skull. Men också för sin egen.
För islänningen är Lindgrens värvning helt och hållet. Han skulle aldrig erkänna det, men det är klart att det gått i prestige i denna värvning för Lindgrens del i takt med att de kritiska rösterna höjts, inte minst hemma i egna arenan.
– Jag har trott på honom hela tiden och gett honom mycket förtroende. Klart att det känns extra roligt för mig också, medgav Lindgren.
***
Jag satt inte bara och såg Ohlander storspela. Jag satt också bredvid Pierre Hammarstrand, som drog hälsenan i fredags, och såg Palle Hansen slita av sin hälsena redan efter tre minuter.
– Helt otroligt, mumlade Hammarstrand.
Då hade axelskadade Sebastian Seifert, som nu lägger av, just hyllats fint på innerplan.
Starkt av Ystad att ta det till en femte och avgörande match utan denna viktiga trio.
Inför slutspelet tippade jag att YIF skulle slå ut Drott efter fem matcher – och att Lugi, Sävehof och Kristianstad också skulle gå vidare.
Lugi och Sävehof är redan klara och jag tror att Kristianstad reder ut det här.
Men på lördag i Halmstad får nog Ystad betala för alla sina skador.
***
Lugi lär välja vinnaren av Drott och Ystad i sin semi. Då blir det SM-finalreprisen Sävehof-Kristianstad i den andra.
Frågade ”Bagarn” Johansson vilka han tror spelar final.
– Sävehof och Lugi, löd svaret.
Hade jag också sagt.
***
Skövdes ”inavel” i tränarstaben fortsätter.
Klart i går med ny tränarduo: Robert Arrhenius (spelande tränare på heltid) och Peter Johansson (deltid).

***

Okej, några rader till.

Engblom är ju sällan rubrikmässig i sina uttalanden. Det är mycket tränar-mumbo-jumbo om rollfördelning och ansvarsfördelning. Känns ibland som om Engblom drar till med det där för att slippa följdfrågor då påståendena är så ointressanta att ingen reporter orkar ställa föjdfrågor på vad han egentligen menar.

Men när han suckande konstaterade i kväll om skadeeländet att ”det känns som man sparkar på den som redan ligger” så blev det faktisk en rubrik ändå från Engblom.

***

Robert Arrhenius lär få mer speltid framåt nästa säsong…

***

Men Skövdes nya tränarkonstellation känns som en budgetlösning. Arrhenius var ju redan under kontrakt. Schneider, som har kontrakt över nästa år också, erbjuds j-laget. Tar han det?

***

Det finns några kultaffischer inramade i Österporthallen.

Här är en:

Nån som känner vem det är på bilden? Jag vet inte.

***

Publiksiffrorna under slutspelet och ett snack med Magnus Jernemyr (Vilken kombo!) i dag fick mig att fundera på att lansera en idé, ett evenemang. Låt mig återkomma till det om ett litet tag.

***

Herdeiro Lucuas insats i Alingsås ska förstås också nämnas.

***

När M Olsson och LMM tillsammans gör fyra mål så kliver alltså Gudmundsson fram. Tänk när de alla tre får till det samtidigt och hyfsat i varje fall.

***

I Ystad ska, vid sidan av Ohlander, också ”doldisarna” Julius Martinsson, Jakob Nygren och Anton Andersson nämnas. Men det krävs ju att flera av de här spelarna kliver fram när den ene nyckelspelaren efter den andra faller ifrån.

***

Man kan såklart prata mycket om – och skylla på – skadorna. Men trots det är det ett misslyckande av Ystad om de inte når semifinal i år heller. Med den truppen alltså, skadedrabbad eller ej.

Dags återuppta kvartsfinalerna i kväll och en välmatad sida handboll i dagens tidning.

Men den handlar faktiskt inte om slutspelet. Jag har i stället tillåtit mig att lämna slutspelsämnet och i stället skriva om Per Johanssons attack (japp, kvällstidningsord men det passar bra i sammanhanget) mot bland andra Ljubomir Vranjes och Martin Frändesjö.

Det är i en gästkrönika i tidningen Match som Johansson går till storms mot de som nedvärderar den svenska modellen att utbilda spelare. Och då numret med Johanssons krönika släpps i dag så publicerar jag artikeln just  idag, trots kvartsfinalerna.

Ni läser artiklen här!

Jag har snackat med både Johansson och Vranjes och den sistnämnde har också fått läsa hela krönikan för att kunna besvara kritiken.

Nu blir det ju hårda ord i rubrik, polariserande och fokus på stora namn som Vranjes och Frändesjö, men det är priset ”vi” (eller kanske snarare Johansson) får betala för att det ska bli en helsida i tidningen och för att locka till läsning.

Jag vet också nu att Johansson tycker att det blev för hårdvinklat och att han inte var ute efter Vranjes och Frändesjö personligen. Han nämner visserligen inte Frändesjö med namn i sin krönika men någon annan som drivit fram ett skottprojekt, som alltså nämns i krönikan, i Sverige har i varje fall inte jag hört talas om. Och det skulle bara bli konstigt att låtsas om något annat.

Men min tanke med artikeln är att vi ska se bortom polariseringen och namnen och – äntligen – få igång en ordentlig, saklig debatt i svensk handboll. Bortanför småtjafs på twitter.

Vad tycker ni där ute i handbolls-Sverige? Vem har rätt? Johansson eller de andra? Ska vi satsa på ”individuell teknik” och ”förbjuda kombinationer”, som Vranjes förespråkar, eller ska fokus ligga på det vi redan är bra på: det Johansson kallar ”kollektiv teknik”, alltså samarbete?

Är den individuella tekniken i Sverige bland de sämsta i Europa, som Vranjes hävdar?

Jag har tyvärr inte tillåtelse att publicera hela Johanssons krönika. Jag bad om att få göra det här i bloggen för att göra det lättare för er läsare att få hela bilden och kunna debatten vidare, men det var tvärstopp från Match. Ni som inte får den hem i brevlådan på fredag får väl ge er ut närmaste Stadium-handlare och hämta ert exemplar, som (om jag förstått det rätt) ska ligga ute från och med i dag.

Men här är i varje fall det utdrag som publiceras tillsammans med artikeln i dag:

”För mig är det kristallklart att den svenska modellen fungerar alldeles ypperligt. Men det är många som vill göra den bilden grumlig genom att gapa om att Sverige ligger hästlängder efter andra länder.
Min känsla är att det är för lätt att sprida den typen av falska sanningar i handbolls-Sverige utan att behöva ta ansvar för det.
Ljubomir Vranjes kastar ur sig att vi borde förbjuda kombinationer för att bli mer individuellt skickliga. Ingen säger emot. Någon annan säger att vi skjuter för dåligt och startar ett skottprojekt. Ingen säger emot. En tredje säger att vi ska spela rugby på träningarna eftersom Frankrike gör det. Ingen säger emot.
Min uppfattning är att de som skriker högst saknar de tusentals timmar i tränaryrket som krävs för att bedöma många saker. Jag ser inte heller att dessa personer tar ansvar för att föra svensk handboll framåt.
Jag är orolig för att vi någonstans glömmer att handboll är en enkel och stenhård arbetarsport där Sverige är världsledande på många plan.
/…/
Om du frågar mig är svensk handbolls största tillgång kollektiv teknik.
Att svenskar är otroligt populära i utländska klubbar beror i första hand på att de är så välutbildade att de kan anpassa sig till olika spelstilar och olika tränarfilosofier.”

Ta debatten vidare! Här under i kommentatorsfältet, i bloggarna (Kantspel? Rutte på KB? Jarmo? Lindgren på YA?) och på twitter.

***

Sedan kan jag inte låta bli att tycka att det är intressant, och gör också ett nummer av det i artikeln, att Per J än en gång är den som kritiserar någon eller några av de gamla spelarikonerna.

Ni minns kanske hur han sågat Per Carlén som tränare tidigare och kallat Stefan Lövgren för ”tragiskt opåläst”.

Jag har själv känt att jag varit för dålig på att göra det ibland. Nu menar jag inte att jag skulle göra det för sakens skull. Respekten för Bengan Boys och det de gjorde (som spelare) är fortfarande stor hos de flesta och det är klart att man känner att man måste ha på fötterna innan man ger sig in i där.

Men är det någon som har på fötterna, modet och positionen att göra det så är det nog Per J.

***

Lokaltidningen SLA skriver att Kristian Svensson klar för återkomst till Skövde i höst.

Då talade, lite som jag befarade, inte Svensson sanning, eller i varje fall inte hela sanningen, när jag pratade med honom i mitten av februari.

Ur bloggen då:

Jag slog Svensson en signal i måndags men han tvärdementerade att det var aktuellt till hösten. Däremot kunde det bli aktuellt 2014 när hans kontrakt med Lübbecke går ut. Därmed blev det förstås inte aktuellt för mig att skriva om att Svensson skulle ta över efter Cederholm.

Jag återkopplade till min tipsare som dock stod på sig: Svensson kommer hem till hösten.

Ska bli intressant att se hur det blir.

***

Oavgjort i går i första av fyra möten på mindre än tre veckor mellan Flensburg och Hamburg. Läser det här på sport1.de i går:

”Raaha”?!? En wikipedia-sökning senare ser jag att Petersen tydligen heter Raahauge i mellannamn. Det är de de danska rötterna som ”spökar”.

***

Match bjuder på mer än en kontroversiell gästkrönika av Per J i senaste numret.

Här är framsidan:

De har alltså varit i Kiel och gjort ett inside-reportage och träffat Jicha. Tjecken tar över som lagkapten till hösten då Marcus Ahlm lägger av. Om det nu står där, eller det var SVT:s Ola Bränholm (som på förhand fått läsa just sidorna om Kiel) som spårat upp det, så har alltså Kiel ”styrts” av svenska lagkaptener i 21 raka säsonger. Det är ju helt makalöst egentligen: Wislander 92-01, Lövgren 01-09, Ahlm 09-13.

***

Så något om kvartsfinalerna.

Pratade med Charlie Sjöstrand i går. Han är en av dem som kan göra sin sista match i den orangea tröjan i kväll om det blir förlust.

Han har ingen aning om han får stanna och har inte snackat med klubbledningen ännu.

– Jag hoppas säsongen förlängs. Man vet ju aldrig när jag spelar match igen annars, säger Sjöstrand och syftar på hur det såg ut efter förra säsongen när han gick klubblös länge.

Han är alltså i en liknande situation som då och medger:

– Det är jobbigt faktiskt. Det går inte att tänka på det alltför mycket men osäkerheten finns i bakhuvudet. Det är ingen ideal situation.

Men med skön självdistans konstaterar han också att om det inte blir förlängning i Kristianstad så…

– … så får man ge sig ut på marknaden och leta nya ”aktörer” (skratt).

Ni som hängt med här på bloggen ett tag vet att jag brukar skoja med Sjöstrand och hans ”aktörer”.

Inför matchen har Krisitanstad, inte oväntat, fokuserat på att få fart på sitt eget anfallsspel – högre bolltempo på niometer och spelare utan boll ska komma i högre fart, berättade Charlie.

Varmt välkomna i branschen, kantspel.se!

Japp, vi har en ny blogg i svensk handboll. Det behövs! Min RSS-läsare är nu inkopplad och jag ser fram emot att läsa vad som kommer att skrivas då det är en spännande mix av skribenter.

Som så ofta med nya bloggar uppdateras det i början i rasande fart. Måtte det nu hålla i sig, om än kanske i detta höga tempo. Det tror jag då det verkar kliat i fingrarna på de här gentlemännen rätt länge (av twitter att döma).

Sedan har jag inte riktigt begripit Glenn G:s länkande hela tiden. När han till exempel skriver om Biblioteket i Lund, ja då kan man klicka på just ”Biblioteket” och få en massa bilder på vanliga bibliotek från ”Google bilder”. Vad nu det ger. Men det kanske bara är jag som inte begriper det snillrika i detta.

***

I ovan nämnda blogg redovisas också resultatet från Martin Johansson ambitiösa All star team-omröstning efter att grundserien var slut.

Har inga stora invändningar mot resultatet. Det är identiskt med det all star team som jag funderade kring, men aldrig blev färdig att publicera, så när som på en position: jag hade Anders Hallberg som mittnia.

Men Handboll-Sverige har med andra ord koll 😉

***

När vi är inne på att hylla andra medier/bloggar så vill jag slå ett slag till för Kristianstadsbladets ambitiösa artikelserie om proffsligan.

***

Och på tal om ambitiöst. Hyllningen av/dokumentet om Zoran Roganovic här går inte av för hackor.

***

Richard Hanisch klar för Hammarby nästa säsong. Bara att erkänna att jag gick jag bort mig där. Jag vet att det är till Hanischs stora glädje just nu.

Ni kanske minns, vilket jag egentligen hoppas att ni inte gör, att jag här i bloggen för en månad sedan hävdade att han skulle till norska Fyllingen.

Nu blir det Bajen i stället.

Förutom Hanisch är det ju också klart att Lönn, Ysander och Fredrik Pettersson lämnar RIK. Kanske också Adolfsson. Och Nacor Medina lämnade ju mitt i den gångna säsongen. Kommer man ens att klara kontraktet nästa år?

UPPDATERING: Glömde att Charlie Sjöstrand också lämnade mitt under säsongen. Dessutom skriver GT nu i kväll att målvakten Vladimir Abadzic inte heller blir kvar.

***

I KB:s artikelserie om proffsligan intervjuades Ralf Lundberg i fredags. Ni vet att jag gillar Ralf Lundberg, som alltid svarar i telefon och verkligen försöker svara på ens frågor (det sistnämnda är inte så vanligt bland tjänstemän på idrottsförbund). Tyckte att det var fint att lite, lite av människan Lundberg kom fram i artikeln:

– För mig är det guldkant på tillvaron när man får komma iväg. Nu ska jag hänga med landslaget till Malmö, bo på hotell och träffa landslagsspelare. Det är inga stora krav man har i livet. Men handbollen är ett kall. Det är livet, säger Lundberg bland annat.

***

Antar att Vranjes pluggat och klippt Hamburg en del den senaste tiden.

Hans Flensburg ställs mot Hamburg smått otroliga fyra gånger på 19 dagar:

Tisdag: I ligan i Flensburg.

13/4: I cupens semifinal i Hamburg.

21/4: I Champions Leagues kvartsfinal i Flensburg.

28/4: I Champions Leagues kvartsfinal i Hamburg.

Nog om det. Mer än att man borde åka och se en eller flera av matcherna live.

***

I morgon (tisdag): en kanske inte helt överraskande nyhet, men betydelsefull för svenska herrlandslaget.

***

Går det att skruva igång slutspelhetsen igen? Åker till Ystad på onsdag för att kolla.

Ibland är jag för upptagen här på bloggen med att ”slå tillbaka” på/försvara mig mot de som tycker att jag skriver skit. Det kan lätt bli för gnälligt från min sida. Så ska vi inte ha det! För då glömmer jag nämligen alla glada tillrop som kommer på mejl, i kommentatorsfältet, på arenorna och från kolleger… ja till och med från aktiva inom handbollen.

Jag är väldigt tacksam och det är ni som får mig att fortsätta blogga här.

Senast i morse var det en Lars som bland annat mejlade:

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och klappa dig lite på axeln. Du gör ett väldigt bra jobb med din ambitiösa handbollsrapportering, det är alltid roligt att läsa din blogg och dina artiklar.

Nu publicerar jag inte detta för skryta och skrävla. Ni är säkert lika många som tycker tvärtom som Lars. Men de goda, glada och positiva ska också lyftas fram.

Så över till handlingarna.

Nämnde i natt att jag hade ett intressant snack med Källman. Här har ni det. Och det lär väl trigga i gång Kristianstadsbladet och IFK-fansen.

MALMÖ. Krisen i Atletico Madrid får Jonas Källman att öppna för spel i elitserien – och en fortsättning i landslaget.
– De är skyldig mig miljoner. Jag har i princip spelat gratis de senaste tre åren, säger Källman till Sportbladet efter segern mot Polen.

När truppen till veckans två EM-kvalmatcher mot Polen togs ut berättade Jonas Källman, 31, i Sportbladet att de här båda matcherna skulle bli hans sista landslagsuppdrag.
Världsstjärnan har sedan tidigare sagt att han inte ska spela EM 2014 och då han och frun väntar barn i sommar är han inte aktuell för kvalmatcherna i juni.
– Jag är absolut inte med då, säger Källman efter EM-kvalsegern mot Polen.
Men samtidigt öppnar Källman ändå för en fortsättning i landslaget nästa säsong.
Anledningen är kaoset och krisen i Atletico Madrid.
Källman har spelat i storklubben, som tidigare hette Ciudad Real, i elva år och är landslagets mest meriterade spelare med 32 klubbtitlar, varav tre i Champions League.
Men den ekonomiska krisen i Spanien har slagit hårt mot klubben.
– De är skyldiga mig ofantliga summor pengar, berättar nu Källman.
* Snackar vi miljoner?
– Ja.
* I utebliven lön?
– Jag får en liten del varje månad men det fattas jättemycket varje gång. Jag måste försöka få tag i de pengarna, det har jag jobbat för i två år nu.
Han skrev på ett guldkantat sjuårskontrakt 2009.
– Mitt livs kontrakt.
Nu är det ingenting värt.
– Jag köpte en extra lägenhet för att jag hade pengar över och nu har man knappt råd att betala sina grejer. Jag har i princip spelat gratis de senaste tre åren. Vi ska få barn nu i sommar, jag kan liksom inte leva på det jag får.
– Sedan vet jag också att det förstås finns de som har det värre. Vi har nästan nio miljoner arbetslösa i Spanien och 1000 personer om dagen slängs ut på gatan i Madrid för att de inte kan betala hyrorna.
– Skulle klubben fortsätta existera får jag ett nytt kontrakt som är ofantligt mycket sämre.
Därför funderar han nu på ett klubbyte.
– Det spelar ingen roll vart. Jag får dra mig dit där man får sin lön utbetald och kan tjäna lite pengar.
* Kristianstad – som betalar bäst i Sverige?
– Allvarligt talat spelar det inte mig någon roll.
* Du kan tänka dig Sverige igen?!
– Jag är öppen för allt. 
– Sedan känns det som man kan spela ett par år till i ett topplag i Europa. Men skulle det inte bli så kan det bli landslaget ett tag till.
Parallellen med Kim Andersson är förstås tydlig.
– Kim är ett praktexempel. Han har haft en lättare belastning nu och kommer tillbaka till landslaget, säger Källman.

***

Jag fick inte plats med allt snack med Källman i papperstidningen.

Bland annat krävde han nu svar från Atletico inom det snaraste:

– Jag hoppas det löser sig om en-två dagar, max en-två veckor. Jag kan inte vänta längre.

***

Nej, jag tror inte heller att Källman hamnar i elitserien. Det finns rätt många klubbar ute i Europa som skulle kunna betala bättre än Kristianstad, inte minst för en spelare av Källmans klass.

Men större under har skett och klubbarna håller hårt i sina stålar. Och kan Magnus Andersson hamna i Malmö så…

***

Apropå Kristianstad och löner. Pratade med en elitserietränare i går som suckade och sa:

– Det är Skåneklubbarna som sätter lönerna nu.

Nej, han var inte från Skåne.

***

Nähä, ska man våga/kunna hålla helg nu?

Det blev en del skrivet i kväll för att ”bara” vara en EM-kvalmatch.

Jag började med att randa ner en snabbtyckare på tåget hem som lades ut direkt på nätet. Ni som föredrar att få all er konsumtion av Sportbladets handbollsrapporterande här i bloggen så har ni den här:

MALMÖ. Tack för presenterna, Blågult!
Det är dags att bockas av önskelistan men jag kan redan nu säga att jag är väldigt, väldigt nöjd.

I dagens tidning hade jag en önskelista pöver vad jag ville se i EM-kvalet mot Polen i kväll.
I korta drag löd den så här:
* Att Kim Andersson får sådan smak på landslagsspel att han fortsätter i varje fall över EM nästa år.
* Att Patrik Fahlgren klarar dirigentrollen också i en tävlingsmatch mot en stornation.
* Att Sverige spelar lite som… som… Rimbo. Jo, faktiskt. Alltså med fart, tryck och mod.
* Att Jesper Nielsen visar att det finns ett liv för ett världsklassmittblock också efter Magnus Jernemyr.
* Att Sverige reder ut en polsk punkt på Kim Andersson.
* Att Markus Olsson visar, under de minuter han får, att han håller framåt på den här nivån.
* Sedan får gärna Jim ”Gud” Gottfridsson gå lite på vatten också.
Jag kan avslöja att jag faktiskt hade ytterligare en önskan som jag fick stryka för att få till en snärtig ingress:
* Att Johan Sjöstrand fortsätter vara ett spöke för polackerna.
Låt mig säga att hade det varit min födelsedag hade jag varit förbaskat nöjd efter presentöppningen.
Vi bockar av önskningarna en efter en:
* Kim Andersson var visserligen rätt återhållsam efteråt men det är klart att han måste ha fått smak för det här med landslaget.
Och vi andra fick ju verkligen smak för Kim i landslaget: Inspelen! Skotten! Försvarsspelet! Bäst när det gällde!
Detta trots att Kim spelade med en sönderskjuten axel.
– Jag drog sönder den på träningen i måndags och har inte tränat handboll sedan dess, avslöjade han efteråt.
I TV4 i går hävdade Andersson att han i Kif Köpenhamn tränade som en division fyra-spelare med två gemensamma träningar i veckan.
Det verkar funka det också, sa jag till Kim efter hans uppvisning.
– Ja, det här ger väl alla division fyra-spelare en boost och visar att även de kan spela i landslaget, log Kim.
* Patrik Fahlgren klarade definitivt dirigentrollen också i en tävlingsmatch mot en stornation. Han var väldigt glad efteråt och berättade om frustrationen han känt för att han tidigare inte fått ut i landslaget vad han presterat i klubblaget.
– Jag har nog varit rädd för att misslyckas, sa Fahlgren.
Med förtroende från förbundskaptenerna att vara förstavalet och omgiven av Jonas Larholm och Kim Andersson, som han gjorde tre säsonger med i Sävehof i början av 2000-talet, under stora delar av matchen kände Fahlgren sig trygg.
* Rimbospelet fick vi kanske inte se så väldigt mycket av trots att 5-1-försvaret borgade för det. I varje fall inte Rimbospelet i form av kontringar. De kunde ha varit några fler. Men Sverige kom i gång direkt i matchen och vinner man så här klart mot Polen ska man inte gnälla över några uteblivna snabba omställningar.
* Johan Sjöstrand fortsätter storspela mot polackerna och det är viktigt inför söndagens match i Gdansk.
* Jesper Nielsen som Magnus Jernemyrs efterträdare i mittblocket fick vi aldrig se då Olsson & Lindgren valde att köra med ett 5-1-försvar hela matchen, ett briljant sådant för övrigt. Så den önskningen hade inte en chans att uppfyllas.
* Samma sak med punkten på Andersson eftersom polackerna, konstigt nog, aldrig försökte ens.
* Den enda önskningen som gavs möjligheten men inte infriades var den om Markus Olssons anfallsspel på den här nivån. Olsson fick några minuter men hade ingen lycka alls när motståndarna var större, starkare och skickligare än dem han är van vid från elitserien.
* Sedan promenerade knappast Jim Gottfridsson på vatten denna kväll. Men det hade varit en bonus. Och jag tycker att Gottfridsson ändå var okej.
Då var önskelistan avbockad.
Men jag bjöds på några bonuspresenter också:
* Ett fantastiskt 5-1-försvar. Vi brukar säga att vårt 6-0-försvar, framför allt mittblocket, håller världsklass. Kan det offensiva försvaret, med Tobias Karlsson och Jonas Källman som nyckelspelare, hålla den här nivån i fortsättningen så har vi definitivt två olika försvar i världsklass. Men då får förstås inte Källman lägga av i Blågult.
* Andreas Nilssons linjespel! Polackerna rev sönder två av hans tröjor och slet av honom ryggskyddet två gånger om. Men inget kunde stoppa sjumålsskytten i går.
Nilsson må mest nöta bänk i Hamburg men uppenbarligen har det räckt att träna med världsstjärnorna och studera dem på nära håll för att ta det stora steg i sin utveckling som han har gjort.
Och faktum är att bara halva EM-kvalet mot Polen är spelat. Så det finns möjligheter för resten av mina önskningar att slå in på söndag i Gdansk.
Ser fram emot det.

***

Plusbetygen brukar ju också vara lästa.

Här är kvällens, med en jäkla spridning från en etta (för hård heller?) till tre femmor (för snällt?):

Johan Sjöstrand ++++
Jonas Källman ++++
Fredrik Petersen ++
Jonas Larholm +++
Markus Olsson +
Jim Gottfridsson ++
Patrik Fahlgren ++++
Kim Andersson +++++
Johan Jakobsson ++
Niclas Ekberg +++
Andreas Nilsson +++++
Tobias Karlsson +++++

***

Sedan skrev jag ett knäck på Andreas Nilsson på temat om han kan bli vår näste linjespelare i världsklass och föra en 25-årig svensk tradition (Carlén – Wislander – Ahlm) vidare.

Jo, jag vet också att Nilsson har en mycket lång väg dit och ska han över huvud taget närma sig dem så snackar vi bara offensivt. Jag kan inte se Nilsson växa ut till en stor försvarsspelare. Hans företrädare var ju några av världens bästa tvåvägsspelare.

Här har ni den artikeln:

MALMÖ. Per Carlén, Magnus Wislander, Marcus Ahlm…
Blir Andreas Nilsson Sveriges nästa linjespelare i världsklass?
– Klart man vill upp på deras nivå, säger Nilsson efter sitt livs bästa landskamp.

Sverige har en drygt 25-årig, obruten svit av linjespelare i absolut världsklass.
Först var det Per Carlén, sedan Magnus Wislander och det senaste decenniet Marcus Ahlm.
Den sistnämnde, som inte spelat i landslaget på fem år, meddelade i veckan officiellt att han lägger av med handbollen helt efter säsongen och satsar på en civil karriär med basen i Malmö.
Kan Andreas Nilsson föra den stolta traditionen vidare?
Ja, fortsätter han spela som mot Polen i EM-kvalet i kväll så finns förutsättningarna.
Polackerna rev sönder två av hans tröjor och slet av hans ryggskydd två gånger innan matchen var 25 minuter gammal.
Men inget kunde stoppa 22-åringen denna kväll i Malmö Arena: sju mål totalt plus några fixade straffar och tvåminutare.
– Helt klart den bästa landskampen jag har gjort. Och härligt att göra den här hemma i Skåne, det här är ju lite av min hemstad, säger Trelleborgsfödde Nilsson.
Bakom de flesta inspelen låg comebackande Kim Andersson.
Och Andersson fortsätter skicka passningar till Nilsson efter matchen, via media.
– Får man bara rätt bollar kan min mor också göra mål från linjen, säger Andersson med ett garv.
– Nej, men alla gör det bra i dag.
Just Nilsson njöt kanske lite extra av att Kim var tillbaka i landslagströjan.
– Vi har alltid haft bra samarbete men i dag blir det kanske lite fler luckor. Kim har en fantastisk speluppfattning samtidigt som han är livsfarlig själv, säger Nilsson.
Bakom Nilssons fina utveckling efter OS ligger flytten till Hamburg från Skövde – trots att han där mest är bänkad till förmån för kroatiske världsstjärnan Igor Vori.
– Klart det är tråkigt att inte få spela. Men jag får känna på det här spelet varje dag på match och träning. Det har gett mig otroligt mycket, säger Nilsson.
Och man kan ju ha sämre läromästare i ett klubblag än Vori och de andra rutinerade världsstjärnorna i Hamburg.
– Jag lär mig något varje dag.
Du ångrar alltså inte flytten?
– Nej, för då kanske jag inte hade stått här. Men jag hoppas att de sett matchen i dag där nere (skratt).
Har du varit nära att bli utlånad?
– Nej, inte vad jag vet själv.
Och till hösten försvinner Vori till Paris SG. Han ersätts med danske landslagsspelaren Henrik Toft Hansen.
Då tror Nilsson på mer speltid.
– Jag tror vi kan ha en bra konkurrens och ett fint samarbete, vi är ju båda skandinaver.
Tillbaka till frågan om Nilsson kan föra stafettpinnen vidare som svensk linjespelare i världsklass, i varje fall offensivt. Företrädarna var ju också giganter i försvaret och där har Nilsson en bra bit kvar till hög internationell klass.
– Vi har en jävla fin tradition och det är klart att man vill upp på deras nivå. Men det är inte det lättaste, säger Nilsson.

***

Kim Andersson avslöjade efteråt att han spelade skadad. Det har nog inte undgått någon som läst någon rad på nätet efter matchen.

I fredagens tidning berättar jag hur spel på söndag för Kim ska räddas. Då dammar vi, och det medicinska teamet, av… tam-ta-ta-tam skräcknålen!

MALMÖ. Kim Andersson gjorde landslagscomeback med ”sönderskjuten axel”.
Nu ska skräcknålen rädda spel mot Polen på söndag.
– Det gör jävligt ont, säger Andersson.

Kim Andersson gjorde bejublad comeback i landslaget i EM-kvalsegern mot Polen: fyra mål från niometer, massor av assists och fint försvarsspel.
Efteråt avslöjade han att han spelade skadad.
– Jag sköt sönder axeln på träningen i måndags när jag sköt lite okontrollerat. Jävla skit att få det just nu, säger Andersson.
I går förvärrades skadan och nu ska mirakelnålen rädda spel mot Polen i Gdansk på söndag för Kim. Det handlar om den sex centimeter långa nålen som landslagets sjukgymnaster använt många gånger som ”triggerpunktsakupunktur”.
– Jag har redan tagit den ett par gånger. Nu ska vi får styr på det innan vi åker till Polen, säger Kim.
Nålen sticks ett tiotal gånger under ett par minuter där det gör ont.
– Det gör jävligt ont, men det är bara att bita ihop.

***

Jag skrev ju om den här nålen redan under hemma-VM 2011.

Då hade vi Jimmy Wixtröms bild på nålen på förstasidan. Minns ni?

***

Innan jag började på den här bloggen skrev jag också ett knäck med och om Jonas Källman, som hade en hel del intressant att berätta. Men det går i fredagens tidning, så det får vänta lite här hörni.

***

Som ni såg rev polackerna sönder Andreas Nilssons två gånger om. Varje gång kom Nilsson tillbaka in i matchen med en ny tröja. Jag satt och funderade lite under matchen på om landslaget verkligen har tre uppsättningar likadana tröjor.

Legendariske materialaren ”Bosse Brandman” Nilsson berättade efteråt att så förstås inte var fallet utan att de bara har två av varje. När Andy Nilsson drog på sin ”tredje” tröja så var det i själva verket den första som hade tejpats ihop på insidan.

Jag frågade Andy Nilsson om kvaliteten på tröjorna.

– Det måste vara ruskigt dålig kvalitet.

Jaha du, nu får du nog inget personligt reklamkontrakt med Adidas?

– Nej, det kanske jag inte får, haha.

***

Under mina första år i det här yrket bandade jag nästan aldrig intervjuerna utan bara antecknade. Sedan många år är det precis tvärtom. Jag springer bara runt med bandaren och har inte ens blocket framme längre.

Insåg när jag stegade fram till Fahlgren att det måste varit väldigt många år sedan jag intervjuade honom face-to-face eftersom han kläckte ur sig:

– Va?! Bandar du?

***

Vad har Ola Lindgren för otalt med Sävehof tro?

I en fråga till honom i kväll nämnde jag nämligen att de körde mycket med ”Sävehof-linen” på niometer (Larholm-Fahlgren-Andersson).

– Kim Andersson är väl Ystad får jag hoppas. Det därifrån han lärt sig och kommit, högg Lindgren.

Men det var väl i Sävehof han blev en elitspelare?

– Han var väl j-landslagsspelare när han var i Ystad? Ja, det där kan man ju tvista om, sa Lindgren.

Sedan brydde vi oss inte om att tvista om det där utan gick vidare.

Jag kollade med Fahlgren hur mycket han spelade med Kim och Larholm i Sävehof. Det visade sig vara tre år, tills Andersson drog till Kiel 2005.

Tre år – för mig blir det i varje fall då en ”Sävehof-line”.

***

Missa inte Kristianstadsbladets pågående artikelserie om proffsligan. Ni hittar den via här.

Oj, vad det gläder mig med en sådan ambitiös granskning. Vi behöver mer sånt!

***

Jag skriver inte om allting hela tiden här i bloggen och behöver ibland ta en paus, garanterat alltid när någon tycker att det är helt fel val av tillfälle.

Jag kan till exempel inte garantera att det blir något här efter matchen mot Polen på söndag.

Men på SVT:s blogg är man trots allt fem skribenter. Ändå inte en rad ännu om Polenmatchen. Jag hoppas verkligen inte det har att göra med att matchen gick på TV4…

Här är tyckaren inför kvällens EM-kvalmatch som jag hade i tidningen i dag:

HELSINGBORG. Aladdin fick tre önskningar uppfyllda.
Jag hoppas få sex i kväll. 
Och en religiös uppenbarelse.

Sonen fyller sex år om ett par veckor.
Han påbörjade sin önskelista samma dag som den till tomten var ”inskickad” någon gång i december.
Med bara timmar kvar till Blågults första riktiga test sedan OS – EM-kvalet mot Polen i Malmö i kväll och i Gdansk på söndag – har jag plitat ner min önskelista på det här laget den här veckan.
Den är bra mycket kortare än sonens vill jag lova, men å andra sidan känns det viktigare att fler önskningar uppfylls här.
* Att Kim Andersson får sådan smak på landslagsspel att han fortsätter i varje fall över EM nästa år. Gärna längre, men sedan ska väl Oscar Carlén vara tillbaka i gott slag… kanske.
* Att Jesper Nielsen visar att han det finns ett liv för ett världsklassmittblock också efter Magnus Jernemyr.
* Att Sverige reder ut en polsk punkt på Kim Andersson (minns senast mot polackerna i EM, brrr).
* Att Patrik Fahlgren klarar dirigentrollen också i en tävlingsmatch mot en stornation.
* Att Markus Olsson visar, under de minuter han får, att han håller framåt på den här nivån.
* Att Sverige spelar lite som… som… Rimbo. Jo, faktiskt. Alltså med fart, tryck och mod. Det var så Kim & Co tog sig till OS-final.
* Sedan får gärna Jim ”Gud” Gottfridsson gå lite på vatten också.
Det där var väl inte för mycket begärt? 
Resten av spelarna då? Jodå, gör de bara sitt jobb ska det räcka till seger.
Men vi ska heller inte måla upp det här som två ödesmatcher för svensk handboll. Sverige går nämligen vidare till EM även om man förlorar båda kamperna mot Polen. För varken Ukraina eller Holland har en chans att bli ”ett nytt Montenegro” för svensk del i juni.

***

Att Staffan Olsson och Ola Lindgren håller på att förlänga sina kontrakt med ytterligare två år verkar vara helt ointressant eller? Alla är inne på min linje att det är rätt val? Allt är helt i sin ordning? Ingen som vill se något annat namn?

Ok. Jag kan inte tyda den nästan totala tystnaden runt om i handbolls-Sverige efter min nyhet och mitt blogginlägg i måndags på något annat sätt.

Härligt att alla är överens.

Annars är ni rätt många som kan tycka på det ena och det andra om våra förbundskaptener när det går emot för landslaget.

Jodå, jag hann över till landslagets träning i Baltiskas träningshall efter MFF-Halmstad.

Samtidigt spelade Malmö-Skånela i ”riktiga” Baltiska hallen så jag skämdes nästan att jag prioriterade en träning före en kvalmatch. Men jag kollade förstås in på matchen, såg att Malmö skulle ta hem det rätt klart och tyckte då att jag rent nyhets- och bloggmässigt gjorde mer nytta på landslagsträningen.

Men man kunde ju inte låta bli att reflektera över att det kändes lite som skilda världar för Bengan Boys-legendarerna. Samtidigt som Magnus Andersson stod med uppdraget att rädda kvar ett klubblag i elitserien via en kvalserie förberedde några av hans bästa kompisar ett OS-silverlag inför EM-kvalmatcher mot Polen som förbundskaptener.

Det var skilda världar i juni, om man säger så. Då hade Andersson tagit FC Köpenhamn till Final4 i Champions League och Lindgren & Olsson sågades efter att missat VM.

Det svänger snabbt.

Och hur länge är Olsson och Lindgren kvar som förbundskaptener?

Den här artikeln lade jag nyss ut på nätet:

MALMÖ. Staffan Olsson och Ola Lindgren har erbjudits nya kontrakt till 2015 av förbundet.
Men svensk handboll riskerar tappa en eller två av sina förbundskaptener
– Jag har spännande alternativ, säger Olsson.

Svenska handbollslandslaget har samlats i Malmö för två EM-kvalmatcher mot Polen.
Det kan samtidigt vara Staffan Olssons och Ola Lindgrens näst sista samling som förbundskaptener efter fem år vid rodret. Efter avslutat EM-kval i juni går deras kontrakt ut.
Sportbladet kan avslöja att de, efter ett par månaders diskussioner med förbundet, nu erbjudits förlängning med två år.
Men det är inte självklart att de förlänger, i varje fall inte Olsson.
Han har sedan tidigare andra erbjudanden.
– Och det har dykt upp något till, säger han.
* Är det spännande alternativ?
– (Skratt) Ja det tycker jag. I mån av förfrågningar blir olika saker intressanta. Det känns så bra att jag är intresserad på ett riktigt sätt, säger han.
* Går de här erbjudandena att kombinera med förbundskaptensjobbet, så som Ola gör?
– Nej.
Lindgren verkar närmare att skriva på, men så har han också ett år kvar med Kristianstad.
– Men jag har också erbjudanden, ler han.
– Men det passar mig bra nu med Kristianstad.
General managern Stefan Lövgren har inte satt upp någon deadline för Olsson och Lindgren.
– Vi ska diskutera nu men efter de här matcherna (kvalet mot Polen i veckan) måste vi komma till beslut. Tiden rinner ju även för alternativen och för oss, säger Lövgren.

***

Jag har inte sett eller hört någon annan rapportera om det här, som onekligen är en mycket viktig fråga i svensk handboll oavsett vad man tycker om våra förbundskaptener. Tänk om det handlat om fotboll och Hamréns utgående kontrakt…

Jag har följt diskussionerna och förhandlingarna under ett par månader så gott jag har kunnat genom att då och då prata med de inblandade – Lindgren, Olsson och Lövgren. Jag har varit på väg att skriva om det flera gånger men det har varit mycket hemlighetsmakeri från de inblandade och det har inte funnits något konkret.

Lövgren har tidigare inte ens velat säga att om man vill behålla Olsson och Lindgren eller inte. Men nu har de alltså fått kontraktsförslag så det råder inget tvivel om vad förbundet vill.

Men lyssnar man på främst Olsson så verkar det inte alls lika givet att han vill fortsätta.

Samtidigt har jag känslan att de kommer att stanna kvar. Jag tror faktiskt inte att någon av parterna hade gett mig så pass mycket information annars.

Jag tror att Lövgren resonerar som Lagrell alltid gjorde när fotbollen skulle ha en ny förbundskapten (även om detta nu handlar om en förlängning så är det egentligen samma sak): vederbörande ska inte få den formella frågan förrän man vet att han kommer att säga ja.

På så sätt riskerar man inte att sedan stå där med det officiella andrahandsvalet. Minns hur viktigt det var för Lövgren att inte Magnus Andersson fått frågan innan Klingvall fick jobbet som damförbundskapten. Och Svennis fick till exempel aldrig den formella frågan från Lagrell innan valet föll på Hamrén.

Men varför vinklar du då artikeln på att de kan försvinna, undrar förstås vän av ordning.

Tja, något ska man vinkla på och det här är förstås det mest kittlande rent nyhetsmässigt och Olsson säger ju som han gör. Och jag är alltså alls inte säker på att de fortsätter, även om känslan är det.

Sedan försöker jag balansera upp det här i bloggen.

Jag tror som sagt Olsson & Lindgren fortsätter.

Och jag tycker att de ska göra det också. Visst, det har resultatmässigt varit ”heaven and hell” med Olsson & Lindgren. På minuskontot har vi förstås årets missade VM, EM 2010 (tuff grupp men det var första gången Sverige inte gick vidare från gruppspelet i ett stort mästerskap sedan VM 1974) och EM 2012. På pluskontot har vi lika givet OS-silvret och fjärdeplatsen i hemma-VM.

Faktum är att i de två viktigaste mästerskapen, OS och hemma-VM, har man verkligen levererat.

Bortom de faktiska resultaten har man genomfört en generationsväxling, mer eller mindre i alla fall, i landslaget, utvecklat spelet (5-1-försvaret!) och jag vet att de båda har mycket tankar kring hur man minska steget till a-landslaget för den lovande generation som nu kommer. De är också några av de bästa instruktörerna vi har i handbolls-Sverige och den respekt de har med sig i handbollsvärlden ska inte förringas, den är mycket viktig att ha med sig som förbundskapten.

Men tänk om Olsson hoppar av då? Och man står där med Lindgren på halvtid bara? Ja, det finns ju en ny tränare i Malmö som inte hymlat om att han gärna vill ha ett tyngre uppdrag. Han skulle kunna dubbeljobba som Lindgren och ta hjälp av Stian Tönnesen, som vill bli tränare i framtiden, i Malmö.

***

Pratade med Kim Andersson också i dag.

Här har ni den intervjun:

MALMÖ. Kim Andersson är tillbaka i landslaget.
Och han har kvar sin status i gruppen.
– Vem skulle våga ”glira” mig?!

Efter OS-silvret i somras meddelade Kim Andersson att han lade av i landslaget.
Men förbundskaptenerna har hela tiden hållit kontakten med världsstjärnan och när de frågade om han ville vara med i veckans dubbla nyckelmatcher i EM-kvalet mot Polen sa han ja.
På annandagen i Malmö gjorde han sin första träning med landslaget sedan OS och pratade för första gången om comebacken.
* Hur känns det vara tillbaka?
– Det känns väl bra, som vanligt.
* Har du saknat det?
– Nej! Eller jo, lite har jag saknat det, men det har varit skönt att vara hemma också.
* Var det ett lätt eller svårt beslut när de frågade den här gången?
– Det är alltid en balansgång vad som känns bra och vad som känns mindre bra. 
Efter sju år i Kiel spelar 30-åringen numera i danska Kif Köpenhamn.
– Min situation har känts bra nu. Jag har gått ner lite handbollsmässigt. Det är inte lika intensivt så man är lite piggare än tidigare. Sedan är det lite suget också. Situationen hemma har också stabiliserats då barnen blivit lite äldre. Det här var ett gemensamt beslut med familjen.
* Vad är sagt om en fortsättning?
– Jag gör med den här veckan, sedan får vi se. 
* Beror det på hur det går i matcherna?
– Nej, det är själva känslan den dagen de ringer igen, om de nu gör det. Men det lång tid till dess (nästa landslagssamling är i juni).
* Du känner igen spelet?
– I dag gjorde jag det och jag vet inte om det finns så mycket nytt. Det känns bra tycker jag. Det är lite speed i det också.
* Och några nya ansikten?
– Ja, det är också roligt. Jesper Nielsen och Jim Gottfridsson har jag inte tränat med tidigare.
* Har du fått några gliringar från de andra för att du nu dök upp igen?
– Vem skulle våga ”glira” mig?! Nej, än så länge har jag inte fått några gliringar.
* Du har kvar din status i gruppen alltså?
– Ja, det verkar så. Jag sitter på samma plats i bussen som tidigare. Det var ingen som satt där i dag i alla fall.
* Vad är känslan inför matcherna mot Polen?
– Jag vet faktiskt inte vilka som spelar i Polen nu. Jag har släppt mycket av den kollen på vilka som spelar i de olika lagen då jag inte varit med.
* Hur känns formen?
– Den känns okej. Vi har gått in i slutspelet i Danmark och börjat det bra, Jag har fått fart på benen igen, säger Andersson.

***

Vem tar platsen bredvid Tobias Karlsson i försvaret när Jernemyr nu saknas?

Jag hade satsat mina sista slantar på Jesper Nielsen.

***

Damernas elitserie får inte så mycket uppmärksamhet. Emma Friberg i Lugi får inte alls mycket uppmärksamhet.

Tills i kväll då.

Nu har hon fått det – för ett hjärnsläpp. Jag kan faktiskt inte låta bli att tycka lite synd om henne för det.

I andra ändan av uppmärksamhetsskalan har vi förstås Eslövs målvakt Nathalie Wingemo. Desto roligare för henne då.

Här ser ni Wingemos avgörande mål i slutsekunderna.

Men tanken var alltså INTE att Friberg skulle bytas mot en sjunde utespelare i väst, vilket det snackats om. Inte om man ska tro Lugitränaren Dragan Brljevic:

– Jag har svårt att förklara varför Emma lämnade målet. Samtidigt ska inte Anna Olsson dra ett skott med tio sekunder kvar. Det är saker vi inte kan påverka från bänken, säger han till Skånskan.

***

Och som vi inte hade nog med tollbringare de här dagarna.

Vem tror ni stänkte dit nio mål för Eslöv i dag? Jodå, Cassandra Tollbring, syster till brödratrion i Rimbo.

Han kom aldrig med i EM-kvaltruppen mot Polen.

Nu väljer alltså Daniel Tellander att i stället satsa på friidrott.

Det här pressmeddelandet kom nyss från Alingsås:

Det var vid en lugnare träning efter den andra kvartsfinalen mot IFK Kristianstad som Tellander presterade det uppseendeväckande resultatet. Robert Kronberg, som fanns på plats i Estrad Alingsås för att testa spelarnas utveckling inom spänst och snabbhet, låter fortfarande förbluffad när han två dagar senare berättar om hoppet.

– Daniel hoppade från mittplanen, tog sina tre steg och landade någon stans mitt i målområdet. Eftersom det är 20 meter från mittplan till kortsidan så var hoppet kring 17 meter, och det med kort ansats och utan riktig trestegsteknik, beskriver Kronberg.

Det svenska rekordet i längdhopp innehas av Christian Olsson, som hoppat 17.83 inomhus. Årsbästa i svenskt tresteg är dock bara 16.06 meter, av Örgrytehopparen Mathias Ström vid tävlingar i Göteborg 2 februari. Tellanders hopp torde därför vara inofficiellt årsbästa inom svenskt tresteg.

– Jag har redan varit i kontakt med friidrottens förbundskapten och hon är mycket intresserad av att låta Daniel åka upp till Bosön och göra riktiga tester så snart som möjligt, säger Kronberg.

Daniel Tellander själv, som tidigare under säsongen debuterade i handbollslandslaget, tar det hela med ro.

– Det är bra svikt i golvet i Estrad, säger han med ett rejält smil, och fortsätter.

– Det vore jättekul att göra tester och se vad jag går för. Kanske kan jag hoppa ännu längre med rätt träning, men det får i så fall bli efter SM-finalen i maj, Just nu har jag allt mitt fokus på handbollen och att vi ska gå långt i SM-slutspelet.

Fotnot: Världsårsbästaresultatet inomhus lyder på 17.70 och sattes av italienaren Daniele Greco under EM i Göteborg.

***

Jodå, jag vet också vilken dag det är idag.

Men roligt var det!

Bra AHK! Ni fortsätter ta plats i mediebruset!

Slutspelsdramatiken rullar vidare i tre av fyra kvartsfinaler.

Ändå valde jag att lägga den lilla tid jag hade i kväll, mellan all fotboll, på Lugi. Kan känna att lundensarna fått lite för lite utrymme här på bloggen och i min rapportering i stort från vårens elitserie och slutspel.

Laget tog ju trots allt klubbens första seger i grundserien på herrsidan och gjorde, efter visst besvär, processen kort med Hammarby och är redan semifinalklart. Jag står fast mitt tips från september om att Sävehof tar hem guldet igen men sett till spel och prestation hela säsongen är förstås Lugi favoriter.

Snackade runt lite med Lugifolk. Tänker bara nämna två av dem – Tomas Axnér och Anders Hallberg.

Anledningen till att jag pratade med Hallberg var den här nyhetsartikeln som ligger på nätet nu:

Lugi är klart för semifinal.
Då kan Sportbladet avslöja nästa glädjebesked till supportrarna:
Spelmotorn Anders Hallberg stannar.

Lugi vände 14-19 hemma mot Hammarby till 31-30.
Därmed är seriesegrarna klara för semifinal efter 3-0 i matcher. Nu väntar landslagsuppehåll i veckan och sedan ska övriga kvartsfinaler spelas klart.
Först den 16-17 april spelas första semifinalen.
– Det är helt sjukt! Hela kvartsfinalspelet borde ha klarats av före landskamperna, säger Lugis tränare Tomas Axnér.
Men här är i varje fall ett glädjebesked: Anders Hallberg, kanske hela elitseriens bästa spelmotor i år, kommer att förlänga med klubben. Det har ju varit mycket rykten om att Hallberg skulle lämna för Danmark.
Men vid midnatt gick deadline för en klausul ut och enligt säkra källor till Sportbladet innebär det att Hallberg nu blir kvar. 
– Eh… jag kan inte säga något om det, säger Hallberg.
I Lugis stjärnfyllda niometersuppställning är det annars bara Joachim Ernstsson som har kontrakt nästa säsong.
– Men jag hoppas och tror att vi får behålla allihop, säger Axnér.

***

En väldigt viktig förlängning för Lugi förstås. Kan nog ge ringar på vattnet så att säga och kanske påverka Hippe och Tingsvall att stanna.

***

Blir nästan alltid schema-diskussioner i samband med slutspel och landskampsdatum.

Men jag kan hålla med Axnér att det inte heller är lyckat ur marknadsföringssynpunkt att EM-kvalet bryter av kvartsfinalspelet mitt i. Efter uppehållet gäller det att få upp den fina slutspelshaussen igen och det kan bli tufft.

Frågade Axnér om han ur ett sportsligt perspektiv tyckte det var en för- eller nackdel att få vila 16-17 dagar samtidigt som kommande motståndare kommer med en tuff kvartsfinal och färskt matchtempo bakom sig.

– Jag tror det hade varit en nackdel om vi hade haft ett annat lag än Hammarby i kvarten. Men nu slipper vi stå och nöta anfall mot 3-2-1-försvar i tio dagar till. Vilka vi än får i semin så blir det inte 3-2-1-försvar, säger Axnér.

– Nu ser jag det i stället som en fördel, i varje fall på sikt. Kanske tappar vi lite på det till första matchen, som vi ju kommer att ha hemma. Men vi är starka borta nu och har sex raka segrar på bortaplan, det tror jag är unikt för Lugi.

Lugi lär för övrigt välja vinnaren av Drott-Ystad i semifinalen.

– Det är den kvarten vi börjat snegla på, medger Axnér.

– Men innan vi bestämmer oss tittar vi förstås på lagens skador och målvaktsform.

Det är fördel Drott där nu och inte Lugi emot: de vinröda har slagit Drott i alla tre matcherna den här säsongen, klart dessutom: 31-25, 36-30, 37-30.

Men det krävs att Sävehof slår ut Guif (vilket jag också är övertygad om att de gör) för att Lugi ska kunna välja seriefyran Drott.

***

Frågade också Axnér vad Lugi ska göra under uppehållet.

– Jag har ingen aning vad vi ska syssla med, sa han först men sedan kom det fram lite i alla fall.

– Vi ska försöka hitta motstånd till någon träningsmatch. Kanske i Danmark eller Tyskland. Helst vill man ju spela mot ett lag som är bättre än oss själva.

Han kommer också att träna ner laget till en början.

– De är lediga i morgon (läs: måndag), sedan ska vi ”grisa på”.

***

I dag samlas landslaget i Malmö.

Eder bloggare har ambitionen att efter MFF-Halmstad springa över till Baltiska hallen och snacka med några av landslagsspelarna efter deras träning.

***

Mattias Andersson prioriterar som bekant klubblaget före landslaget den här säsongen. Och som han gör det, om uttrycket tillåts.

I kväll stod han för helgens svenska prestation i handbollsvärlden.

Andersson ska enligt rapporterna ha varit fenomenal i dag mot Füchse Berlin när hans Flensburg tog en tung seger mot tabellfyran borta med 27-16. Andersson ska ha gjort 27 räddningar och det ger en räddningsprocent på 62. Sedan hörde jag också rapporter om att han ska ha räddat 75 procent av skotten, men det var kanske innan matchen var slut.

***

Kniven mot strupen nu för Kristianstad. Såg alltså inte matchen i dag men av rapporterna att döma blir det mycket svårt för de orangea att vända detta. I dag behövde tydligen Aggefors inte ens vara särskilt bra för att Alingsås skulle vinna.

Men om båda lagen spelar på toppen av sin förmåga… ja, då är Kristianstad det bättre laget.

***

På tal om Lugi förresten:

Här läser ni om hur en av klubbens legendarer ska rädda sitt hemland. Nej, det är inte Sten Sjögren.

Och angående Lugilegendaren ovan så påminner jag om hans klassiska ”träningsmetod”.