I dag har jag varit i Dalarna på Brunnsviks folkhögskola och föreläst om opinionsjournalistik. Aftonbladets ledarredaktion har en kurs tillsammans med folkhögskolan den här helgen på temat ”Ord som förändrar”.
Jag mötte en kul grupp människor från hela Sverige – alltifrån en läkare till fackliga ombudsmän och personer i alla åldrar.

Nu drar jag till Tyskland på en veckas semester. Min man och jag ger varje år mina gamla föräldrar (över 80 år) en bilresa i Europa. I år går färden mot Wismar och Weimar. Samtidigt passar några kompisar från Skåne på att bo i vår lägenhet för att göra huvudstaden under en vecka.
Märkligt nog träffade jag en tjej i New York förra helgen som visade sig komma från just Wismar i Tyskland. Världen är liten.
Inget bloggande nu på ett tag alltså.
Men läs ledarsidan och Mats Engströms europablogg så länge.

Skandia-skandalen hör till de största eko-brottsaffärerna i svensk historia.
I dag meddelade Stockholms tingsrätt domen mot förre direktören Lars-Eric Pettersson.
Han döms till fängelse i två år.
Åklagaren har visserligen yrkat på fängelse på mellan 4 och 6 år, men ändå. Det hör till ovanligheterna att någon överhuvud taget döms för ekonomisk brottslighet.
Domen överklagas förstås.
Och Pettersson har i dagarna flyttat till London.
Mer om Skandia-domen på morgondagens ledarsida.

Israels premiärminister Ehud Olmert har träffat USA:s president Georg W Bush.
De verkar rörande överens. Hamas är ingen förhandlingspart så länge de inte erkänner Israel, inte upphör med våldet och inte accepterar tidigare förhandlingsbeslut.
Däremot kan visst Israel tänka sig förhandla med palestinska presidenten Abbas.
Märkligt. Vad kan en sådan förhandling ge? Man förhandlar med presidenten men inte med den verkställande makten, regeringen?
Sen deklarerar förstås Olmert att Israel inte kan vänta på en part i all oändlighet utan tänker börja att ensidigt sätta gränserna inom några år.
Världssamfundet borde reagera starkt mot detta. Det bryter mot både folkrätt och FN-resolutioner.

Situationen är paradoxal. Under Arafats tid hördes alltid från israeliskt håll (Sharon) att visserligen säger Arafat och PLO att de erkänner Israel och att de tar avstånd från våldet, men det är bara ord… i handling är det minsann annat som gäller. Därför finns det ingen förhandlingspart, ansåg Sharon och satte Arafat i husarrest i Ramallah.
Nu under Hamas- så är det visst orden som är viktigare än handling för Israels regering.
Hamas har inte erkänt Israel eller tagit avstånd från våldsanvändning i sitt manifest.
Men i praktiken har man ensidigt upprätthållit en vapenvila under mer än ett år och genom att ställa upp i valet till parlamentet har man erkänt den palestinska myndigheten som är ett resultat av Osloavtalet – ett indirekt erkännande av tvåstatslösningen.
Det finns ingen förhandlingspart, säger Olmert.
Gör det någonsin det för Israels regering?

Vissa dagar börjar inte så bra. Jag vaknade med världens huvudvärk och när jag sen kom till jobbet upptäckte jag att vi publicerat fel krönika på dagens ledarsida.
Det är dock ett mindre problem för er läsare än för oss redaktörer.

I dag skulle min rapport från seminariet på Sheraton i går (partiernas syn på mellanösternkonflikten) ha gått. Men av någon outgrundlig anledning är det Nishas krönika om flyktingmottagningen som är i tidningen.
Det är dock en utmärkt krönika (tanken var att vi skulle publicera den i morgon).
Läs den och upprörs över borgerlighetens hyckleri!
I morgon kan du läsa min krönika. Hoppas jag.

Vi var många som höjde på ögonbrynen när Sveriges television beslutade att utse Lars Adaktusson till korrespondent i Mellanöstern. Med tanke på Adaktussons milt sagt israelvänliga inslag i Agenda under årens lopp kändes valet inte alldeles självklart.
Jag har dock hittills inte tyckt att Adaktusson varit någon större katastrof som Jerusalem-korre.
Men i fredags gjorde han ett märkligt inslag i Rapport om att palestinska presidenten Abbas skulle ha ställt in ett planerat Sverigebesök på grund av att den svenska regeringen givit visum till en Hamas-representant.

Detta dementeras helt av PLO och Fatah:

”The Jerusalem correspondent of the Swedish television channel SVT 2 has reported that the reason Palestinian President Mahmoud Abbas postponed his May visit to Sweden was due to his displeasure about the decision taken by the Swedish government to give an entry visa to a minister in the Palestinian government. Regarding this matter, we would like to emphasize that this news is totally incorrect and aims at distorting the position of the Palestinian President who has been urging the International Community, since the latest Palestinian parliamentary elections, to respect the Palestinian people’s democratic choice, to give the new Palestinian government a chance, and to lift the siege imposed on the Palestinian government and people. President Abbas has expressed the latter, publicly and clearly, on numerous occasions, the latest being last week in front of the European Parliament”, står det i dementin.

  ”We would also like to confirm that President Abbas has received an official invitation to visit Sweden, the date of which will be agreed upon jointly. The Palestinian President and leadership have always valued the Swedish position in support of our people’s rights”, avslutas dementin.

Jag har varit i New York de senaste dagarna och inte sett eller hört någon rättelse av Rapport. Meddela mig om du har hört någon sådan.

Förra veckan startade Aftonbladets ledarsida en Europablogg. Ledarsidans EU-expert, Mats Engström är redaktör för den.
Läs exempelvis den vassa kommentaren om EU-trupp i Kongo och vad Sverige skickar till Darfur.

Det har utbrutit ett tidningsbråk mellan liberala tidningar i Skåne.
Striden står mellan Sydsvenskan och Kristianstadbladet, båda Bonnierägda.
Kristianstadbladet, vars ledarsida är närstående folkpartiet, har på ledarplats ifrågasatt att moderaterna i region Skåne deklarerat att de vill se ett samarbete med socialdemokraterna om det är så att Sverigedemokraterna blir vågmästare.
Kristianstadbladet anser att blocköverskridande samarbeten bara ska ske i yttersta undantagsfall, typ krigstider.
Väljarnas röster är viktigare än att en s- och m-majoritet ska kunna skapas, skriver tidningen och förordar att moderaterna samarbetar med Sverigedemokraterna!

”Regionen hanterar inte i första hand frågor kopplade till invandringen, och sd:s åsikter i exempelvis hälso- och sjukvårdsfrågor torde vara möjliga att åtminstone diskutera”, skriver tidningen.
”Sverigedemokraternas historia är mörk, precis vänsterpartiets. Det innebär inte att ett automatiskt och generellt underkännande är bästa sättet att bekämpa sd på”, fortsätter Kristianstadbladet på ledarplats.

När moderaterna i Skåne försöker hålla rent högerut går den liberala fp-tidningen till attack och förordar samarbete med Sverigedemokraterna.
Sanslöst!

Sydsvenskan, som i denna fråga är pålitligt liberal och anti-rasistisk, har rasat på ledarplats mot sin tidningskollega.
Under rubriken ”Förvillelser i Kristianstad” skriver ledarskribenten Kennet Andreasson. Han avslutar med att citera Hjalmar Söderberg som i sin ungdom arbetade på just Kristianstadbladet och skrev: ”Denna stad är en ganska sorglig företeelse: en liten dum och smutsig rektangel med kyrkan i ena änden och läroverket i den andra.”
Hans ord har visst fortfarande viss bäring, noterar Andreasson.

Härom dagen svarade Kristianstadbladets politiske redaktör Jonas Duveborn på detta och kallade Sydsvenskan för ”nyttig idiot”.
Kristianstadbladet är av allt att döma bara en idiot.

Geologer vid Lunds universitet har hittat spår av en flodvåg som sköljde över den skånska kusten för 145 miljoner år sedan, uppger TT.
Huruvida Lars Danielsson ringde eller inte ringde kan dock forskningen inte svara på.

Jag började dagen med en intressant politikerutfrågning på Sheraton hotell i Stockholm. Palestinagrupperna hade bjudit in alla partiernas företrädare till diskussion om konflikten i Mellanöstern.
Klart spännande. Tyvärr kom aldrig centern och kristdemokraterna. De andra var där, inklusive en representant för Feministiskt initiativ.
Mer om detta på ledarsidan i morgon.

En noggrann läsare av min måndagskrönika i dag påpekar att galleriet The Bridge, där en spännande utställning med palestinsk konst pågår, inte ligger i East Village som jag skrivit utan i Chelsea.
Jag måste erkänna att jag har lite svårt med lokalsinnet. I själva verket är det katastrofalt. Jag går nästan alltid fel, också i för mig välkända områden som där jag bor exempelvis. Min ständiga replik är: Var är jag?
New York är dock en perfekt stad för oss som har svårt med orientering för alla gator är logiskt uppbyggda i nummerföljd.
Men var gränsen går mellan East Village och Chelsea är för svårt för mig att hålla reda på…
Bra att det finns läsare som kan kartan.