När opinionsläget är svårt för det röd-gröna blocket och mediernas nyhetsrapportering är en enda klagolåt på regeringen så återstår att ställa hoppet till utrikespolitiken.
Där har den borgerliga alliansen klara problem. Dels har de under denna sommar med brinnande krig i Gaza och Libanon uppvisat ett särdeles ointresse. Dels vittnar statsministerkandidat Reinfeldt om en djup okunnighet i utrikesfrågor.

Jag fick ett intressant mejl i dag från en som alltid röstat borgerligt men som beklagar sig  över att de borgerliga, särskilt folkpartiet, aldrig tycks se något problem med staten Israels politik.
”Vad jag finner bisarrt är att så många borgerliga politiker (trots att jag röstar borgerligt) alltid försvarar denna ”demokratiska” stat – exempelvis många folkpartister, trots att Israel nästan är så långt från liberalismens idéer man kan komma”, skriver han.

Intressant.
En annan man ringde idag. Han hade Mellanöstern-bakgrund men har bott länge i Sverige. Han var djupt oroad för om det skulle bli maktskifte.
”De borgerliga lovar guld och gröna skogar för oss invandrare i Sverige men de nekar oss samma rättigheter i våra hemländer”, sade han.
Han var palestinier.