Opinionsmätningarna visar att andelen osäkra väljare är fortsatt hög. Nästan var femte väljare har ännu inte bestämt sig – många kanske inte ens tänker rösta.
Tidningen Metro har startat en kampanj för att få fler att rösta den 17 september.
Ett utmärkt initiativ. På valdagen har alla lika mycket att säga till om. Att avstå den rätten är att ge andra makten över ens eget liv.
Metro gör en viktig insats i en tid när många andra sprider förakt för politiken och demokratin.

När opinionsläget är svårt för det röd-gröna blocket och mediernas nyhetsrapportering är en enda klagolåt på regeringen så återstår att ställa hoppet till utrikespolitiken.
Där har den borgerliga alliansen klara problem. Dels har de under denna sommar med brinnande krig i Gaza och Libanon uppvisat ett särdeles ointresse. Dels vittnar statsministerkandidat Reinfeldt om en djup okunnighet i utrikesfrågor.

Jag fick ett intressant mejl i dag från en som alltid röstat borgerligt men som beklagar sig  över att de borgerliga, särskilt folkpartiet, aldrig tycks se något problem med staten Israels politik.
”Vad jag finner bisarrt är att så många borgerliga politiker (trots att jag röstar borgerligt) alltid försvarar denna ”demokratiska” stat – exempelvis många folkpartister, trots att Israel nästan är så långt från liberalismens idéer man kan komma”, skriver han.

Intressant.
En annan man ringde idag. Han hade Mellanöstern-bakgrund men har bott länge i Sverige. Han var djupt oroad för om det skulle bli maktskifte.
”De borgerliga lovar guld och gröna skogar för oss invandrare i Sverige men de nekar oss samma rättigheter i våra hemländer”, sade han.
Han var palestinier.

Phu, jag har precis kommit tillbaka från radiostudion. Jag medverkade i Studio 1 tillsammans med Sydsvenskans Heidi Avellan angående det borgerliga försprånget och läget i valrörelsen.
Det gick knappt att ta sig genom Stockholm med bil. Åskovädret tidigare orsakade gigantiska översvämningar. Och så finns inte trängselskatteförsöket längre.
Jag och taxichauffören var rörande eniga om att vi måste ha trängselskatt i Stockholm.
Vi röstar JA!

I en tidigare bloggnotis berättade jag om mina upplevelser av Stockholms kulturfestival.
Nära en halv miljon besökare tog del av det fantastiska kulturutbudet under förra veckan.
Det här är en festival som de borgerliga varit motståndare till. Alldeles nyligen deklarerade moderatpolitikern Cecilia Brink att om moderaterna fick styra skulle de lägga ned festivalen – skattefinansierad kultur är ju en dödssynd för nyliberaler.
Hon blev dock tillrättavisad av kollegan Mikael Söderlund som nu lovat att inte lägga ned festivalen. Inte heller folkpartiet som tidigare röstat mot festivalen tycks längre vara motståndare.
Det är bra. Frågan är om vi kan lita på dem.
För kulturens skull är ett fortsatt röd-grönt styre i Stockholm det bästa.

I Almedalen gjorde den borgerliga alliansen ett stort nummer av att man nu var enig om att avskaffa fastighetsskatten. Moderaterna som tidigare varit motståndare till detta verkade ha gått kristdemokraterna till mötes. Någon finansiering av förslaget fanns dock inte. Plötsligt verkade det där med regeringsansvar och ekonomiskt ansvar som bortblåst. Hur de nästan 30 miljarderna som försvinner i statskassan om fastighetsskatten avskaffas skulle kunna kompenseras hade alliansen inget svar på.

I en anda av ärlighet satt så moderatledaren i radioutfrågning i förra veckan och filosoferade om att en finansieringsmöjlighet var slopade ränteavdrag.
Det blev förstås ett ramaskri.
Folkpartiledaren var i samma veva ute och antydde att förslaget om att avskaffa fastighetsskatten kunde skjutas upp helt och hållet.
Virrvarr i det borgerliga lägret med andra ord.

Nu i helgen lär de ha kommit överens om en sorts finansiering – en höjning av reavinstskatten och höjning av den kommunala avgiften.
Höjd reavinstskatt är ett gammalt kd-krav – det skulle dock, enligt kristdemokraterna själva bara inbringa cirka 3 miljarder kronor.

Moderatledaren gick i våras till hårt angrepp på förslaget om höjd reavinstskatt och betraktade det som nästan uteslutet. Tillsammans med moderaternas gruppledare i riksdagen Mikael Odenberg skrev Reinfeldt:
”En reavinstskatt på 30 procent skulle få närmast konfiskatoriska inslag, särskilt för långvariga fastighetsinnehav där vinsterna bara är nominella och inte reala. Detta är verkligheten främst för många äldre som bott i sitt hus länge och på äldre dagar upplever att huset blivit för stort och därför förbereder sig för att flytta. Redan en reavinstskatt på 20 procent är avvikande gentemot vår omvärld”.
(Svenska Dagbladet 24 mars i år)

Nu driver samma personer denna ”konfiskation”.
Rörigt värre.

I kommentarerna till socialdemokraternas valmanifest kan man höra från både höger och vänsterdebattörer att partiet saknar visioner. Dagens Nyheter slår på ledarplats fast att socialdemokratin ”inte längre är politiskt visionärt”.
Just den kritiken är tämligen ogrundad. Är det någon som bärs av en tydlig vision så är det statsminister Göran Persson med sin gröna folkhemstanke. Vad är väl kampen för energiomställning, ny miljöteknik och att göra Sverige oberoende av oljan om inte en vision?
Internationell press har skrivit spaltkilometer om Perssons oljekommission exempelvis.
Men i DN:s värld är väl bara visioner något som handlar om skattesänkningar.
Vad har den borgerliga alliansen egentligen för framtidsvision? Avskaffande av fastighetssskatten, eller?

Godmorgon kära bloggläsare!
Om någon minut börjar Ekots partiledarutfrågning av Göran Persson.
I veckan ska EU hålla särskilt möte om Libanon.
Här kan du läsa min måndagskrönika om Mellanöstern.

Statsvetaren och debattören Stig-Björn Ljunggren skriver klokt i sin blogg om hur det borgerliga mantrat om att det behövs en ny regering bara för själva förändringens skull klingar falskt.

”Uppsala Nya skriver idag på ledarsidant att det är demokratiskt sunt med skifte vid makten även om den som skiftas bort gjort bra ifrån sig. Det hänger liksom inte på vad de uträttat, tycks UNT mena”, skriver Ljunggren.
 
”Troligtvis gäller denna skifteslogik socialdemokraterna enbart. Inte UNT. Inte Bonniers, Wallenberg eller någon annan finanselit. Det gäller inte de borgerliga partierna (som funnits sedan 1865). Bara sossarna”, konstaterar han.

Efter vattenfestivalen kom Kulturfestivalen i Stockholm. En fantastisk möjlighet för alla som vill njuta av suveräna artister inom musik, teater, cirkus, dans med mera. Och nästan allt är gratis.
Jag och mina vänner började lördagkvällen med att se ett norskt gästspel på Dramaten (det var inte gratis) – Ibsens Gengångare i tangoversion. Helhäftigt!
Sen gick vi ut i den sköna stockholmsnatten och bara överöstes med den ena kulturupplevelsen efter den andra. På Gustav Adolfs torg hade Operan flyttat utomhus. Inför en jättepublik sjöngs opera-arior så det stod härliga till. I Kungsträdgården spelades ”Raw Fusion”. På Sergels torg dunkade hip-hopmusiken och på Hötorget rappade ett senegalesiskt band.
Hela Stockholm gungade med.

Sven-Ingvars gjorde succé på Skansen i kväll. Publiken ville aldrig sluta sjunga deras låtar.
Folkets Hus och Park som arrangerar Sven-Ingvars-turnén i hela landet denna sommar bjöd in till förfest på festpalatset Soliden.
Sven-Erik Magnusson körde några akustiska låtar till buffépublikens stora belåtenhet. Generöst.
Jag har några suddiga bilder därifrån.
Sven-Erik Magnusson hittade förstås ”Skansens snyggaste blondin”.

En riktig tryckare…

Sven-Ingvars unplugged

Chefredaktörskollegan Anders Gerdin med sin fästmö (jo de förlovade sig i midsommar) Cina Rönn, nyhetschef på SVT:s webb.Gerdin kan alla Sven-Ingvars låtar utantill.