Lars Leijonborg verkade mer speedad än vanligt i SVT:s utfrågning i kväll. Han skrek i samma tonläge hela tiden och svetten pärlade.
Men visst, det är ändå imponerande att mannen orkar efter allt som hänt och fortfarande kanske händer.
Två saker blev tydliga: Lars Leijonborg fortsätter att skylla spionskandalen på ett ungdomligt infall – hans partikamrat Per Jodenius, kallar han bara för ”24-åringen” – ett medialt sätt att sätta en förbrytarstämpel.
Först i slutet avbröt Marianne Rundström och påpekade att det ju faktiskt handlar om att flera i högsta partitoppen varit inblandade. Tyvärr påstod hon att Jan Björklund själv skulle ha laddat ned en skolrapport, vilket är felaktigt. Däremot har hans stab gjort det.
Leijonborg försvarar sin partisekreterares handlande, vilket är obegripligt.
Hela storyn om att Johan Jakobsson skulle agerat i mars genom att säga åt LUF:s Per Jodenius att sluta med datorintrånget och göra offentlig avbön är så konstlad att få torde gå på den.
OM det skulle vara så borde rimligen Leijonborg varit informerad av sin partisekreterare om att världens avslöjande om hans parti skulle komma i tidningen – vilket SVT:s utfrågare också konfronterade Leijonborg med i kväll.
 Han hade inget bra svar.
Att gå till pressen innebar tydligen i Jakobssons/Jodenius värld att gå till Expressen.
Det var nog knappast för att göra avbön som de gick till Expressen utan för att söka anonymitet – genom Expressen fick de ju källskydd och skulle kunna klara sig. Så kunde journalisten fixa jobbet åt dem.
Ja, ja jag spekulerar, men det är för att visa att Jakobssons påstådda agerande för att stävja datorintrånget inte har någon trovärdighet. Här ligger minst en hund begraven.
På frågan om varför folkpartiet inte direkt gick till polisen hade Leijonborg inte heller något bra svar – genom att ge offentlighet skulle sedan socialdemokraterna kunna polisanmäla var hans hållning.
Vilken syn på moral och lag och ordning!

Det andra som blev tydligt i kvällens utfrågning är att det inte finns en gnutta socialliberalism kvar i dagens folkparti – jo kanske på en punkt, Leijonborg slogs för folkbiblioteken och rätten till gratis lån.
Alltid något.
Mer om utfrågningen på morgondagens ledarsida.