Bruce Springsteen är fantastisk. Han hör till de få artister som kan få varenda, jag säger varenda, en i en publik på över 10.000 personer att stå upp och sjunga med. Jag brukar inte tycka om arenarock-konserter för det brukar bli så opersonligt, så långt ifrån och trist.
Men inte med Bruce.
Vilket tryck! Vilken spelglädje som han och bandet har! De ger allt de har.
Och publiken – till och med vi som stod längst upp nära taket – var med på noterna.
Vi sjöng. Vi klappade i händerna. Vi njöt.
Det var rena rama Gospel-gudstjänsten i Globen i kväll.
Underbart.