I onsdag åkte jag och min man till stugan i Småland för att fira Allhelgona-lov.
Bilresan var hemsk. Det toksnöade i Stockholm och på det småländska höglandet vid Jönköping var det isgata. Avåkta bilar låg vid vägkanten.
Vi fick krypa fram på vägen.
När vi äntligen kom ned till Ljungby-trakten där stugan ligger så visade det sig att elavbrott ännu rådde. Vi hade hört på radion på vägen ner att tusentals el-abonnenter var utan el. Klockan var åtta på kvällen. Bäckmörkt och svinkallt.

EON (före detta Sydkraft) lovade att elen skulle komma tillbaka vid tiotiden på kvällen.
Vi åkte till Toftaholms herrgård som kunde erbjuda värme, mat och rum.
Vi ringde EON igen. Nej, elen var inte tillbaka men vid midnatt skulle den komma.
Nu var det omkring åtta minus ute.

På morgonen åkte vi tillbaka till stugan. Nej då, ingen el.
– Vid lunchtid ska den vara tillbaka, svarade tjejen på callcentret i Norrköping.
Ingen visste riktigt vad det var för fel. Nu var det vindstilla, sol och klarblå himmel.
Men ingen el.
Vi åkte in till Ljungby och fikade. Våra gäster som skulle komma ned från Örebro inväntade klarsignal om de skulle åka.

Klockan 13.00 hade ännu inte elen kommit tillbaka.
– Vi kan nog inte lova er el förrän 16.30 i eftermiddag, svarade killen på callcentret i Sollefteå.
Ingen visste.
Vi gav upp och lämnade Småland.

Stackars alla gamla människor som varit utan el i över ett dygn.
EON borde skämmas.
Direktörerna får bonus men klarar inte att ge oss abonnenter den el vi betalar för.
Det som skulle ha varit skön avkoppling under höstlovet blev ett flängande i bil på vintervägarna.
Tack så väldigt mycket, EON.
(Vi fick dock några trevliga dagar med vännerna i Örebro i stället)