Det är verkligen mörkt och höstruskigt nu.
Vi kom att prata om energi i Kornets lilla kapell i morse. Flera av de tunga missbrukarna var där. Diakonen Peter tog upp energin ur ett mer jordiskt perspektiv, nämligen energibolagens hutlösa prissättning. Då blev det fart på diskussionen.
Många vittnade om att de inte hade råd att betala elräkningen längre.
På frukosten efteråt fortsatte diskussionerna. Någon var upprörd över att enhetstaxan på tunnelbanan skulle tas bort.
I diakonin möts jord och himmel på ett förunderligt sätt. Här finns de människor vars liv är riktigt tilltufsade, människorna på samhällets skuggsida. Varje människa har en historia att berätta.
I mötet växer människovärdet.
Evangelium kan vi teologer kalla det.

Efter lunch samtalade jag med församlingspedagog Marita. Oj vilken enorm folkbildningsverksamhet kyrkan bedriver – ur alla möjliga vinklar, för både kroppen och själen!
Faktum är att Söderledskyrkan är byggd som ett slags Folkets hus och används av hela föreningslivet i Farsta. Här spirar folkrörelsedemokratin.
Gudomligt.

Nu ska jag textredigera församlingsinstruktionen på kyrkoherde Anders uppdrag.
En gång redaktör, alltid redaktör.