Phu, vilken dag!
Jag började morgonen med att inleda vid prästernas medarbetarsamling i Söderledskyrkan i Hökarängen. De är fantastiska personer allihop med skiftande bakgrunder och erfarenheter. Vi samtalade om vad det är att vara kyrka i dag på 2000-talet. Jag spånade lite utifrån det jag tror är vår tids stora fråga – hur bygga gemenskap utan att det förtrycker individen, hur få ihop ett samhälle som håller på att slitas sönder i segregation och sociala spänningar, hur finna ett ”vi” utan att det blir ett murbyggande gentemot ”de”? Hur kan kyrkan vara en gemenskapare, en tillitsbyggare – en sorts infrastruktur för hoppet?
Ja vi berörde många olika teman i vårt gemensamma samtal – identitetsfrågor, vad det är att vara profetisk, balansen mellan ”egenart och öppenhet” för att använda lundateologen Gustaf Wingrens ord… med mera.
Jag återkommer med all säkerhet i bloggen till detta.

Efter två timmars reflekterande tillsammans med prästerna i Farsta tog jag tunnelbanan in till Gamla stan, till Storkyrkans och domprostens hus. Det var dags att träffa Domkapitlet.
Vi var tre blivande präster som fick samtala med domprosten Åke Bonnier och en förtroendevald ledamot, Berit Nordmark (kd). Det var både roligt och givande. Kändes också kul att få träffa andra blivande präster som jag förhoppningsvis kan dela tågvagn med när pendlandet till Uppsala börjar i januari.

Denna dag som hängt som ett ok över mig visade sig bli en mycket inspirerande dag.
Nu ska jag vila huvudet lite.
I kväll ska jag avtacka en av mina medarbetare på Aftonbladets kulturredaktion – Hanna Richter – som bestämt sig för att gå vidare inom tidningen.
På återseende.