I dag har jag jobbat med prästen Hans i Farsta strand, där vi höll begravning.
Jag tycker om begravningar – det kan visserligen vara tungt med all sorg men samtidigt är det där som prästen har sin mest meningsfulla uppgift.

Hans är en erfaren präst med mycket humor och värme. Hans historier från alla dråpliga situationer som en präst kan hamna i är obetalbara. Han borde ha en egen berättarspalt i församlingsbladet.

Begravningen blev fin i den lilla ”konsum-kyrkan” och på kyrkkaffet efteråt satt jag vid en trevlig tant som under hela sitt liv varit aktiv i IOGT/NTO:s Godtemplarorden. Spännande att höra henne berätta ur sin långa folkrörelseerfarenhet.
Det visade sig att hon bodde på den adress i Årsta där jag för fyrtio år sedan föddes. Märkligt.

Resten av dagen har jag ägnat åt att skriva predikan. På söndag gäller det – 1:a advent, högmässa t i Söderledskyrkan i Hökarängen. Hjälp!

Vid tunnelbanan träffade jag mina nya vänner, de gamla a-lagarna som brukar äta frukost och sopplunch på Kornet.
– Ryktet bland grabbarna på torget säger att du ska predika på Söndag, sade Rolf. Och de andra gubbsen nickade instämmande.
– Ja, det ska jag. Kommer ni då?
– Ja för faan, sade de i kör och vinglade vidare.
Kul.