Förra veckan träffade jag Domkapitlet (se bloggnotis) och i dag har jag träffat biskopen i Stockholms stift, Caroline Krook.
För att kunna göra mitt slutår i prästutbildningen, dvs gå på Pastoralinstitutet i Uppsala. måste jag ha Domkapitlets och biskopens godkännande och vara antagen som prästkandidat i stiftet.
Sen om allt går bra på Pastoralinstitutet så är det dags för prästexamen då alla blivande präster i det stift man prästvigs för samlas inför biskopen och Domkapitlet och avlägger examen.
Prövningarna är alltså många på en prästkandidats vandring mot vigningen…

Samtalet med biskop Krook kändes bra. Hon är en klok person som jag har stor respekt för. Det känns tryggt att ha henne som biskop.
Sen måste jag erkänna viss nostalgi. Jag växte upp i den församling i Lund, S:t Hans, där Caroline var församlingspräst. Som barn lyssnade jag till hennes fantastiska skolavslutningar och där någonstans såddes ett frö som sen grodde i mitt hjärta genom mötet med ungdomsprästen Tommy Qvennerberg i samma församling. Tommy och Caroline var de som fick mig att engagera mig i kyrkan.

I Lund på den tiden verkade också Martin Lind (numera biskop i Linköping) och
 KG Hammar (fd ärkebiskop) liksom Anna Karin Hammar (numera stifsadjunkt för själavård i Uppsala) bland många andra spännande kyrkoprofiler.
Och så förstås det härliga paret Greta Hoffsten och Gustaf Wingren som betytt mycket för min teologiska skolning.

Förhoppningsvis är jag nu antagen som prästkandidat och får möjlighet att göra klart min utbildning i Uppsala nästa år. Det ska bli jättekul.
I morgon är det dags att återse församlingskollegorna i Farsta igen – härligt!