I dag har jag varit i Farsta församling från tidig morgon till sen kväll. Dagen började tillsammans med det trevliga gänget i den lilla Farstastrandkyrkan. Prästerna Kristina och Susanna delade med sig av sina erfarenheter som själavårdare. Mycket intressant.
Behovet av det enskilda samtalet, att få stanna upp och få bli lyssnad på har ökat i vår tid, enligt dem.
Vi resonerade också om den viktiga tystnadsplikten.

Susanna och jag planerade högmässan som vi ska ha tillsammans nu på söndag i Farsta strand. Jag får ännu en gång möjlighet att predika, denna min sista dag på prästpraktiken. Det ska bli roligt.

I kväll har jag fått vara med om världens häftigaste berättarkväll. Kyrkoherden Anders och församlingspedagogen Marita berättade ur Gamla testatmentets mustiga, spännande och dramatiska texter. Just berättandet, inte läsandet, skapade ett otroligt spännande möte mellan oss som lyssnade och bibeltexten.
Sen diskuterade vi. Där satt människor i olika åldrar med olika bakgrunder och diskussionen böljade från alltfrån det personliga till dagens mellanösternkris.

Vi behöver berättelserna som gestaltar detta oerhörda men också svåra att vara människa.