Jag överlevde sångpasset i morse med organisten Torgerd i Söderledskyrkan.
Det var faktiskt riktigt kul. Hon är en god pedagog och fick mig att så smått börja förstå att jag kanske ändå, trots allt, kan mäkta med att sjunga delar av liturgin framöver.

Framförallt gick det upp för mig hur viktigt det är att finna rösten som finns djupt därinne, nerifrån magen. Genom att alltför mycket bara sjunga (eller tala också för den delen) uppe i halsen blir rösten trött och spänd.
Sen är det det där med andningen – i de alltför långa liturgiska sångavsnitten håller jag på att svimma av av andnöd, fniss. Luften tar slut för jag andas fel.

Ja, ja det här får jag förhoppningsvis öva mer på under mitt år på Pastoralinstitutet i Uppsala.
– Du har inga som helst problem med att hitta rätt ton, du måste bara hitta din röst också, sade Torgerd.

Ska försöka…