I morse mötte jag medarbetarna i Söderledskyrkan. Flera av dem hade sett mig på TV i Go´kväll. Vi tjoade och tjimmade. Det är ett härligt gäng!
Prästen Hans gav mig ”fyra plus” för tv-framträdandet, fniss.

Sen hade prästen Kristina och jag begravning tillsammans med organisten Margareta och vaktmästaren Ola. Det blev en fin högtidsstund tillsammans med de sörjande.
Kristina höll ett mycket fint griftetal.

Många av tanterna i begravningssällskapet hade sett mig på TV och det uppstod små trevliga samtal vid kyrkoporten.
Vid kaffet efteråt hamnade jag vid brorsdottern till den avlidna. Hon visade sig vara domare vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.
Vi talade om de mänskliga rättigheternas ställning i denna tid av krig mot terrorismen. Hon berättade också om mål i domstolen som handlade om hur de mänskliga rättigheterna sätts på undantag i Ryssland, inte minst vad gäller behandlingen av tjetjenerna.
Begravningskaffen innebär ofta underbart spännande möten med människor.
Just möten hör till prästens privilegium.

Nu ska jag kämpa vidare med min predikan som ska hållas på söndag – andra advent. Temat: Guds rike är nära.

Rolf Jansson, som en gång var chefredaktör på Örebro-Kuriren och som ofta medarbetar i Aftonbladet, har förresten skrivit en fin krönika om mig och jazztrombonisten Nisse Landgren.
Den är publicerad i Karlskoga-Kuriren i dag.