Predikan är klar (om den nu någonsin blir klar?).
I morgon ska jag tala vid en demonstration mot nazism och rasism i Stockholm. Jag och Bengt Westerberg bland andra.
Mängder med organisationer- alltifrån centrum mot rasism, Röda korset, kyrkan och fackföreningsrörelsen inbjuder till demonstration kl. 13.00 på Södermalmstorg.
Sen vid Medborgarplatsen ska jag tala.

Kom dit och manifestera din kamp för människovärdet – mot främlingsfientlighet och rasism!

I morse mötte jag medarbetarna i Söderledskyrkan. Flera av dem hade sett mig på TV i Go´kväll. Vi tjoade och tjimmade. Det är ett härligt gäng!
Prästen Hans gav mig ”fyra plus” för tv-framträdandet, fniss.

Sen hade prästen Kristina och jag begravning tillsammans med organisten Margareta och vaktmästaren Ola. Det blev en fin högtidsstund tillsammans med de sörjande.
Kristina höll ett mycket fint griftetal.

Många av tanterna i begravningssällskapet hade sett mig på TV och det uppstod små trevliga samtal vid kyrkoporten.
Vid kaffet efteråt hamnade jag vid brorsdottern till den avlidna. Hon visade sig vara domare vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.
Vi talade om de mänskliga rättigheternas ställning i denna tid av krig mot terrorismen. Hon berättade också om mål i domstolen som handlade om hur de mänskliga rättigheterna sätts på undantag i Ryssland, inte minst vad gäller behandlingen av tjetjenerna.
Begravningskaffen innebär ofta underbart spännande möten med människor.
Just möten hör till prästens privilegium.

Nu ska jag kämpa vidare med min predikan som ska hållas på söndag – andra advent. Temat: Guds rike är nära.

Rolf Jansson, som en gång var chefredaktör på Örebro-Kuriren och som ofta medarbetar i Aftonbladet, har förresten skrivit en fin krönika om mig och jazztrombonisten Nisse Landgren.
Den är publicerad i Karlskoga-Kuriren i dag.

I går antog kyrkostyrelsen ordningen för välsignelseakt för homosexuella som ingått partnerskap. Äntligen kan man utropa.
Ändå känns det som en halvmesyr.
Jag kan fortfarande inte förstå varför inte homosexuella som älskar varandra ska kunna vigas likaväl som heterosexuella. Att upprätthålla två ordningar (som man också gör i nuvarande samhällslagar om äktenskap och partnerskap) är i grunden diskriminerande.

När samhället antar en könsneutral äktenskapsbalk är det dags för kyrkan att acceptera ett könsneutralt äktenskap.
Välsignelseakten är ett steg på vägen och kan förhoppningsvis medverka till att de kyrkliga fördomarna mot homosexuella försvinner.

Före detta utrikesminister Jan Eliasson ska gästforska vid instiutionen för freds- och konfliktforskning i Uppsala efter årsskiftet. skriver UNT.
Vore kul att få Eliasson som pendlarkompis, fniss.
Skämt å sido. Det är helt rätt att ta vara på Jan Eliassons oerhörda kunskaper om internationell politik. Bravo, Uppsala universitet!

Nu har jag varit i Norrköping och medverkat i TV-programmet Go´kväll.
Det var riktigt trevligt. Programledaren Joachim Vogel var en bra samtalare. Det är inte alltid det blir samtal i TV, men i kväll tyckte jag att det kändes meningsfullt att medverka.

Sen var det kul att träffa mannen som ville göra om sin frisyr – Olle Reinson, snickare från Farsta. Hans fru och två söner var med också. Det visade sig att de kände till den lilla Farstrandkyrkan som jag ska predika i på söndag.
– Då ska vi komma, sade fru Reinson.

Flera av TV:s medarbetare där i Norrköping var gamla SVT:are från Örebro som jag träffat många gånger. Kul!

Jag har inte själv sett så många Go´kväll-program (lite för tidigt på kvällen – sällan jag har kommit hem från arbetet så tidigt) men det lär ligga 3:a på ”programtoppen” med sina 850.000 tittare – häftigt!

Nu håller jag tummarna för Fuglesang….

Den omtalade Baker-rapporten beskriver USA:s krig i Irak i termer som
”Kaos”,”Kollaps”, ”Humanitär katastrof”.
Rapportens författare ser vidare palestinakonflikten som avgörande för Mellanöstern och rekommenderar att USA aktivt verkar för en tvåstatslösning.
Alltid något.
Här kan du läsa dagens huvudledare i ämnet – USA har förlorat kriget.

Jag överlevde sångpasset i morse med organisten Torgerd i Söderledskyrkan.
Det var faktiskt riktigt kul. Hon är en god pedagog och fick mig att så smått börja förstå att jag kanske ändå, trots allt, kan mäkta med att sjunga delar av liturgin framöver.

Framförallt gick det upp för mig hur viktigt det är att finna rösten som finns djupt därinne, nerifrån magen. Genom att alltför mycket bara sjunga (eller tala också för den delen) uppe i halsen blir rösten trött och spänd.
Sen är det det där med andningen – i de alltför långa liturgiska sångavsnitten håller jag på att svimma av av andnöd, fniss. Luften tar slut för jag andas fel.

Ja, ja det här får jag förhoppningsvis öva mer på under mitt år på Pastoralinstitutet i Uppsala.
– Du har inga som helst problem med att hitta rätt ton, du måste bara hitta din röst också, sade Torgerd.

Ska försöka…

Det är hög tid att gå och lägga sig.
I morgon väntar ännu en lång dag. Den börjar med övning i liturgisk sång för min del. Hemska tanke. Jag är inte någon större sångförmåga, men den duktiga organisten Torgerd i Söderledskyrkan kanske kan göra underverk?
Sen ska jag träffa ungdomspedagogen Helena och därefter vara i Sköndal.
På seneftermiddagen beger jag mig till Norrköping, där TV-programmet Gokväll görs.
Jag ska bli intervjuad.
Tydligen har Kunskapskanalen sänt en repris av något gammalt TV-program med mig i går, för flera som jag träffade i dag påstod att de sett mig på TV.
God natt.

På berättarkvällen i Söderled hörde vi i kväll om bland annat Rakel som födde Josef och Benjamin men dog efter sin andra förlossning.

När jag reste på Västbanken första gången, strax efter den israeliska ockupationen av Betlehem 2002, berättade man för mig var Rakels grav låg. Det är en helig plats för såväl judar, kristna och muslimer. Jag kunde dock inte besöka graven.
När den andra palestinska intifadan började 2001 spärrade israelerna av huvudvägen mellan Jerusalem och Betlehem och ockuperade byggnaderna runt Rakels grav. En militäranläggning byggdes kring graven.
I dag kringgärdas Rakels grav av en 12 meter hög betongmur – den folkrättsvidriga mur som den israeliska ockupationsmakten bygger på palestinsk mark i syfte att bland annat annektera Jerusalem.

Läs mer i Marta Axners blogg där hon i somras upplät spaltutrymme för den ekumeniska följeslagaren Madeleine Dahl som befann sig just då i Betlehem.

Såg en del av TV-programmet om astronauten Fuglesang.
Jag har en kluven inställning till det där tjatet om rymden – å ena sidan är jag fascinerad av det vetenskapliga, teknikens framsteg och så vidare, å andra sidan tänker jag: till vad nytta, alla dessa miljarder som satsas i rymdteknik?
Ledarsidans Mats Engström har skrivit en utmärkt krönika i dagens Aftonbladet –
Vem äger rymden?