I dag har jag varit i Farsta församling från tidig morgon till sen kväll. Dagen började tillsammans med det trevliga gänget i den lilla Farstastrandkyrkan. Prästerna Kristina och Susanna delade med sig av sina erfarenheter som själavårdare. Mycket intressant.
Behovet av det enskilda samtalet, att få stanna upp och få bli lyssnad på har ökat i vår tid, enligt dem.
Vi resonerade också om den viktiga tystnadsplikten.

Susanna och jag planerade högmässan som vi ska ha tillsammans nu på söndag i Farsta strand. Jag får ännu en gång möjlighet att predika, denna min sista dag på prästpraktiken. Det ska bli roligt.

I kväll har jag fått vara med om världens häftigaste berättarkväll. Kyrkoherden Anders och församlingspedagogen Marita berättade ur Gamla testatmentets mustiga, spännande och dramatiska texter. Just berättandet, inte läsandet, skapade ett otroligt spännande möte mellan oss som lyssnade och bibeltexten.
Sen diskuterade vi. Där satt människor i olika åldrar med olika bakgrunder och diskussionen böljade från alltfrån det personliga till dagens mellanösternkris.

Vi behöver berättelserna som gestaltar detta oerhörda men också svåra att vara människa.

Förra veckan träffade jag Domkapitlet (se bloggnotis) och i dag har jag träffat biskopen i Stockholms stift, Caroline Krook.
För att kunna göra mitt slutår i prästutbildningen, dvs gå på Pastoralinstitutet i Uppsala. måste jag ha Domkapitlets och biskopens godkännande och vara antagen som prästkandidat i stiftet.
Sen om allt går bra på Pastoralinstitutet så är det dags för prästexamen då alla blivande präster i det stift man prästvigs för samlas inför biskopen och Domkapitlet och avlägger examen.
Prövningarna är alltså många på en prästkandidats vandring mot vigningen…

Samtalet med biskop Krook kändes bra. Hon är en klok person som jag har stor respekt för. Det känns tryggt att ha henne som biskop.
Sen måste jag erkänna viss nostalgi. Jag växte upp i den församling i Lund, S:t Hans, där Caroline var församlingspräst. Som barn lyssnade jag till hennes fantastiska skolavslutningar och där någonstans såddes ett frö som sen grodde i mitt hjärta genom mötet med ungdomsprästen Tommy Qvennerberg i samma församling. Tommy och Caroline var de som fick mig att engagera mig i kyrkan.

I Lund på den tiden verkade också Martin Lind (numera biskop i Linköping) och
 KG Hammar (fd ärkebiskop) liksom Anna Karin Hammar (numera stifsadjunkt för själavård i Uppsala) bland många andra spännande kyrkoprofiler.
Och så förstås det härliga paret Greta Hoffsten och Gustaf Wingren som betytt mycket för min teologiska skolning.

Förhoppningsvis är jag nu antagen som prästkandidat och får möjlighet att göra klart min utbildning i Uppsala nästa år. Det ska bli jättekul.
I morgon är det dags att återse församlingskollegorna i Farsta igen – härligt!

Godmorgon kära bloggläsare!
Jag är ledig och passade på att ta en sovmorgon. En välbehövlig sådan.

I dag kan du läsa Aftonbladets lilla artikel om min predikodebut i går.
På bilden ser jag ut som en amerikansk tv-pastor som pekar upp i himlen. Det jag egentligen gör är att jag uppmärksammar gudstjänstfirarna på ett litet svalbo högst upp i den stora betongkyrkan. Svalan och hennes familj flyttade in i slutet av 1950-talet då kyrkan höll på att byggas. Bygget stannade upp flera dagar i väntan på att äggen skulle kläckas och ungarna bli flygklara. Boet finns kvar än i dag.
För mig är det ett exempel på hur värnandet om skapelsen – det lilla livet – i det här fallet gick före det stora kyrkbygget.
Kärlekens makt är annorlunda…

Vilken härlig 1:a advent! Det började bra med solsken i morse.
Sen firade jag högmässa tillsammans med cirka 230 personer i Söderledskyrkan. Jag höll min första predikan som prästpraktikant och det kändes bra. Det är en underbar kyrka att predika i, stor och med härlig rymd. Det var fint att få celebrera tillsammans med prästerna Anders och Eva och kören och kyrkvärdarna.

Till min stora glädje kom många kollegor från Aftonbladet.
Jag blev också varm om hjärtat av att ha mina närmsta vänner, min man och mina föräldrar i kyrkbänkarna.
Efteråt var det kyrkkaffe och basar. All försäljning liksom kollekten gick till Svenska kyrkans mission och dess arbete för aids-offren i världen. Kollekten uppgick till över 7.000 kronor – jättebra!
Någon hade lagt en tiodollarssedel också, fniss.

I kväll har jag varit på julkonsert med den underbara jazztrombonisten Nils Landgren på Nybrokajen 11. Skön avslutning på en intensiv men fin dag.
Nu är jag trött.
Mycket trött.

Åsas fest pågår förmodligen än. Jag var tvungen att gå hem i tid. I morgon bitti gäller det.
Kollegan Nisha Besara var också på Åsas fest. Hon påstod att hon skulle komma till högmässan i morgon.
Vi får väl se.
Jag träffade Erik Sundström, AIP:s utmärkte redaktör. Vi ska ta en lunch och diskutera religion en dag. Han har ju bra koll på den amerikanska politiken där religionen (inte bara kristendomen) spelar både en skrämmande men också intressant roll.
Godnatt.

I kväll har jag firat kollegan Åsa Petersen som fyller 30 år. Härlig fest med hennes familj och vänner – allt från rediga sossar till skattebetalarnas förening, fniss.
Jag har två suddiga mobilbilder på födelsedagsbarnet – tagna i en mörk klubblokal.

En nöjd 30-åring.

Skål, Åsa!

Jag älskar adventstiden. Vi behöver verkligen den här uppe i mörka norden.
I dag har vi letat fram våra adventsljusstakar och stjärnor så nu lyser det fint i lägenheten.
Okej vi smygstartade. Det är ju första advent först i morgon.
Då är det för min del dags för predikan…
Högmässa i Söderledskyrkan tillsammans med kyrkoherde Anders Ekhem.

Men först ska jag till min kära kollega Åsa Petersen som firar sin 30-årsdag i kväll.
Advent är allvar och fest.

I kväll såg jag på det alltid lika intressanta Musikbyrån på SVT. Programmet handlade om hur etablerade och icke-etablerade musiker lägger ut sin musik på nätet och plötsligt kan bli världsnamn över en natt.
Sajten ”myspace” har hur många spännande artister som helst som man kan lyssna på, ladda ner musikfiler av och kommunicera med.
Utan mellanhänder som musikbolag och marknadsföringsnissar kan nu en liten artist i Norrlands inland blir superkändis i Tokyo. Häftigt.
Jag har redan hittat flera intressanta singer-song-writers från all världens hörn…

I dag har jag jobbat med prästen Hans i Farsta strand, där vi höll begravning.
Jag tycker om begravningar – det kan visserligen vara tungt med all sorg men samtidigt är det där som prästen har sin mest meningsfulla uppgift.

Hans är en erfaren präst med mycket humor och värme. Hans historier från alla dråpliga situationer som en präst kan hamna i är obetalbara. Han borde ha en egen berättarspalt i församlingsbladet.

Begravningen blev fin i den lilla ”konsum-kyrkan” och på kyrkkaffet efteråt satt jag vid en trevlig tant som under hela sitt liv varit aktiv i IOGT/NTO:s Godtemplarorden. Spännande att höra henne berätta ur sin långa folkrörelseerfarenhet.
Det visade sig att hon bodde på den adress i Årsta där jag för fyrtio år sedan föddes. Märkligt.

Resten av dagen har jag ägnat åt att skriva predikan. På söndag gäller det – 1:a advent, högmässa t i Söderledskyrkan i Hökarängen. Hjälp!

Vid tunnelbanan träffade jag mina nya vänner, de gamla a-lagarna som brukar äta frukost och sopplunch på Kornet.
– Ryktet bland grabbarna på torget säger att du ska predika på Söndag, sade Rolf. Och de andra gubbsen nickade instämmande.
– Ja, det ska jag. Kommer ni då?
– Ja för faan, sade de i kör och vinglade vidare.
Kul.

Har just kommit hem från festen hos kulturens redaktionssekreterare Hanna Richter som valt att gå vidare till andra uppgifter på tidningen. Vi fick en fantastisk middag. Oj vilken mat Hanna och Anders Paulrud hade komponerat.
De är verkliga gourmet-kockar.
Kul att återse kulturgänget: Håkan Jaensson, Pelle Andersson, Åsa Linderborg, Helena Bergstrand, Ulrika Stahre, Anders Paulrud, Alice Eggers och Hanna Richter.
Från och med i morgon är Pelle Andersson redaktionssekreterare för kulturredaktionen.
Det blir jättebra.
Även om vi kommer att sakna Hanna.