Göran Hägglund (kd) frågade i dagens partiledardebatt var det socialdemokratiska opponerandet varit under regeringens första hundra dagar. Det var en rättmätig fråga att ställa.
Jag håller med Hägglund om att det varit förödande tyst från socialdemokratins sida efter valet. Inte märkligt eftersom allt fokus legat internt på spelet om en ny partiledare.
Den ena kandidaten efter den andra har kommit fram men ingen har tillfrågats om hans eller hennes politiska profil.

Inte heller Mona Sahlin som nu blir valberedningens förslag har fått utstå någon politisk prövning.
Det är en milt sagt konstig process.

Varför kan inte svensk socialdemokrati göra som fransk eller dansk – utse några huvudkandidater, fråga ut dem i offentliga TV-sända seminarier och låt deras politiska profiler komma upp i dagsljuset och låt sedan medlemmarna rösta.
Så hade ett politiskt vägval kunnat gå hand i hand med partiledarvalet.
Nu vet vi ett: Sahlin blir s-ledare.
Men vart går (s) i framtiden?