Det är märkligt, men just nu omges jag av nostalgi. Dels damp ett brev ned som var skrivet av en gammal vän från Skåne som jag inte hört ifrån på över 15 år. Vi var väldigt nära vänner inom Kyrkans Ungdom i Lunds stift.
Sen fick jag ett mejl från en kvinna som jag också träffat under KU-tiden. Vi känner inte direkt varandra men har setts på ”representantskap”.
Alla gamla minnen från tiden i kyrkans ungdomsrörelse rullar upp inom mig. Det var en lycklig tid. Jag lärde mig enormt mycket – att tala inför publik, att leda möten, att argumentera och skriva, att spela teater, skriva poesi och spela gitarr och inte minst fick jag vänner över hela Sverige.
Och de dyker nu upp lite varstans på olika kyrkliga och samhälleliga positioner.
Folkrörelseengagemang är ovärderligt.

Behövde den här lilla nostalgitrippen i min kamp mot hostattackerna.