I natt har jag hostat hela natten. Det är ett helvete för att uttrycka det milt.
Har bestämt mig för att stanna hemma i dag. Känns oerhört trist för jag tycker det är så kul att delta i lektionerna i Uppsala.
Men i bland har nöden ingen lag….
Får ta en läsdag i stället.
Läs förresten dagens huvudledare om Forsmark och Åsa Petersens krönika om Fi.

Andra veckan på Pastoralinstitutet i Uppsala har inletts.
Förfärligt kallt i morse när jag skulle ta tåget. Gjorde faktiskt ont att andas.
Och hostan blir ju inte bättre…

Ja, ja. Kul är det hur som helst med studierna.
I dag hade vi fantastiskt intressanta lektioner och samtal om själavård – det goda samtalet. Själavårdsläraren Cia Wadstein är en klippa.

På förmiddagen lekte vi. Jo, faktiskt. Kateketiklärare Ann-Katrin och homiletiklärare Tina fick oss att släppa loss och använda fantasin. Kul.
Jag har i min ungdom sysslat mycket med teater så jag kände igen en hel del.
Det är alltid nyttigt att våga släppa sina invanda roller.

På vägen hem träffade jag Ardalan Shekerabi, SSU:s förre ordförande. Han pluggar sista terminen på juristlinjen och pendlar också. Han är alltid lika intressant att samtala med.

Nu ska jag försöka få ordning på min nyinköpta lilla bärbara PC (lever nu både i tidningensvärldens Macmiljö och studie-och kyrkvärldens PC-miljö).
Eftersom jag är ett teknikfreak känner jag mig lycklig som ett barn.

I väntan på att jag ska återkomma i bloggosfären kan du läsa min krönika i dagens tidning – Fyrtio år är nog!

Jag såg andra delen av dokumentären om Feministiskt initiativ. Tycker den har varit riktigt sevärd. Klart intressant att se kampen och bildandet av ett parti inifrån.

Mest tagen blev jag av den unga skärpta Devrin Mavi som fått utstå både hot och trakasserier från män som inte klarar starka kvinnor – i synnerhet inte starka ”svartskalle-kvinnor”.
Jag känner igen det.

Sen är det alltid lika kul att se Gudrun Schyman i aktion. Hon saknas verkligen i den politiska debatten i riksdagen. Få kan sätta gubbsen på plats som hon.
Politiken har blivit tristare utan Gudrun.
Men Mona kanske kan rätta till den saken?

Förkylningen hänger sig kvar. Jag har nu hostat i tre veckor, suck.
Helgen har därför gått i lugnets tecken. Jag skulle ha sett Noréns båda dramer, Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud i dag på Stadsteatern men orkar inte.

I dag skriver Bitte Hammargren bra från ockupationens Palestina i Svenska Dagbladet. (Kan tyvärr inte hitta den på nätet)
Jag har ägnat min måndagskrönika åt samma tema – fyrtio år av Israelisk ockupation är nog!

Nu ska jag dyka ned i de pastoralteologiska studierna.
Och dricka te.

I dag har jag varit ”ledig” dvs sluppit pendla till studierna i Uppsala.
Däremot har jag haft fullt upp här i Stockholm.
På morgonen var jag på stiftskansliet och träffade den utmärkte David Kindbom för att få handboken och misale – det är alltså böckerna med de liturgiska ordningarna, både texter och de sjungande partierna.
Känns stort på något sätt att få dessa fina böcker.

Sen träffade jag den fantastiska prästen Lars Åke Lundberg på ett fik i Gamla stan. Hans engagemang för missbrukare och människorna i samhällets utkant är starkt och inspirerande att ta del av. Han representerar det bästa som kyrkan har.

Sen åkte jag till Sveavägen 68 – partihögkvarteret, fniss – och träffade S-kvinnors Nalin Pekgul. Det var kul att komma in på 68:an – redan i entrén mötte jag personer som uttryckte sin glädje och beundran över att jag gör klart min prästutbildning.
Kul.
Det märks redan att ett partiledarskifte är på gång – stämningen är väldigt uppåt.
Särskilt bland kvinnorna.

Dags att ta helg.
På återseende.

Det var ett intressant samtal med skådespelaren och före detta värstingen Liam Norberg hos Peter Jihde på TV i kväll. Biskop Caroline Krook medverkade.
Som 25-åring blev hon Sveriges första kvinnliga fängelsepräst. Hon och Liam diskuterade förlåtelse och försoning. Mycket bra.
Tyvärrr är Jihde ingen vidare samtalare – det blir alldeles för ”stumt” i studion med honom.
Men gästerna han bjuder in är ofta högintressanta.
Caroline Krook fyller det mediala tomrummet efter KG Hammar alldeles utmärkt.

Svårt att se TV-reportagen från det lilla småländska samhället Norrahammar där en åttaårig pojke knivhöggs till döds av en psykotisk person.
Det är förfärligt. Det finns inte ord för att uttrycka det mest fasansfulla och meningslösa.

Psykiatriutredare Anders Milton var bra i Aktuellt – om sorgen och medkänslan med den familj som drabbats samtidigt som det är angeläget att vi inte stigmatiserar alla psykiskt sjuka.
Än en gång har psykvårdens och kriminalvårdens kris fått förödande konsekvenser.
Måtte Miltons många goda förslag till förbättringar av psykvården få stöd av statsmakterna.

Skräck och sorg är det vi alla känner inför det inträffade i Norrahammar.
Människor samlas i kyrkorna och tänder ljus.
För att skingra mörkret.
När orden inte räcker till.

PIUS är en förkortning för Pastoralinstitutet i Uppsala – bara så ni vet.
Efter en vecka innanför skoldörrarna känns det som om jag varit borta från ”världen utanför”. Så är det förstås inte men det gälller att inte förlora perspektivet och bli totalt insnöad…

I dag är jag stolt över min kära tidning, Aftonbladet, som har en hel bilaga om klimathotet och inne i nyhetsdelen fortsätter att upplysa om miljöproblemen.
Äntligen kanske de gröna frågorna kan bli politiskt heta på riktigt?

Läs också mina kollegors utmärkta texter på dagens ledarsida:
Vad kostar en fred i Libanon?
Ingvar Persson: Bäckström får mig att nästan sakna 70-talet.

Jag har nu gått min första vecka på Pastoralinsitutet. Fredagar är vikta för enskilt studium så i morgon behöver jag inte åka till Uppsala. Underbart!
Jag är dödstrött men lycklig.

I dag har vi haft en superdag – vi är fortfarande på introduktionsstadiet och i dag introducerades blocken om själavård, ledarskap och teologisk tolkning.
Lärarna Cia Wadstein, Åsa Nyström och Sven Hillert har föreläst – väldigt bra!
Jag ser fram emot att dyka ner i de olika ämnena på djupet – inte minst det som handlar om själavård, där jag tror att prästämbetets mest spännande dimension finns.
Kan man sen få det till att teologin och tolkningen får ett själavårdande förhållningssätt vore det ju bra.
Det är väl det som är just pastoral teologi.

Ja, ja kära bloggläsare du får ursäkta om det blir lite märkliga ord och resonemang nu en tid framöver. Jag ska försöka berätta om prästutbildningen och filosofera om samhällsutvecklingen så gott jag kan.
Nu ska jag dock äta kvällsmat.

En läsare hörde av sig via mejl och tyckte det var kul att läsa att en prästkandidat tar sig en sup på Centralen (se förra bloggnotisen).
Jodå, som sann lutheran vet jag att till livet hör också njutningen, fniss.
Luther lär ha kallats ”fläsket i Wittenberg” för att han just visste att njuta mat och dryck och annat av livets goda.
Politiskt är jag dock för en restriktiv alkohol-politik och värnar starkt vår systembolagsmodell – i solidaritetens namn.

I kväll när jag kom från Uppsala med tåget träffade jag Anna Karin Hammar på Centralen. Hon är en riktig syster i teologi och politik.
Vi åt en bit mat och drack en öl med snaps därtill, jo faktiskt – vi tyckte det behövdes en kall vinterdag som denna.
Jag hoppas hon en dag blir biskop.

På samma restaurang satt landshövdingen Mats Svegfors med sällskap.
Centralens restaurang, visserligen omgjord från gamla Orientexpressen till en trendigt modern sak men ändå, är en ypperlig mötesplats för goda samtal.
Förr i tiden brukade jag då och då käka lunch och dricka en snaps med den legendariska tidningsmakaren Bertil Torekull där.

Nu ska jag dyka ned i litteraturen som hör till studierna på Pastoralinstitutet.
En ny tidig morgon med tåg till Uppsala väntar.
På återseende.