Socialdemokraternas valberedning håller presskonferens i dag klockan 14.
Då ska Lena Hjelm-Wallén presentera det som alla redan vet – att Mona Sahlin föreslås bli ny partiordförande.
Det är historiskt. För första gången på över hundra år ser det stora partiet ut att kunna få en kvinna som ledare.
Äntligen!

Göran Hägglund (kd) frågade i dagens partiledardebatt var det socialdemokratiska opponerandet varit under regeringens första hundra dagar. Det var en rättmätig fråga att ställa.
Jag håller med Hägglund om att det varit förödande tyst från socialdemokratins sida efter valet. Inte märkligt eftersom allt fokus legat internt på spelet om en ny partiledare.
Den ena kandidaten efter den andra har kommit fram men ingen har tillfrågats om hans eller hennes politiska profil.

Inte heller Mona Sahlin som nu blir valberedningens förslag har fått utstå någon politisk prövning.
Det är en milt sagt konstig process.

Varför kan inte svensk socialdemokrati göra som fransk eller dansk – utse några huvudkandidater, fråga ut dem i offentliga TV-sända seminarier och låt deras politiska profiler komma upp i dagsljuset och låt sedan medlemmarna rösta.
Så hade ett politiskt vägval kunnat gå hand i hand med partiledarvalet.
Nu vet vi ett: Sahlin blir s-ledare.
Men vart går (s) i framtiden?

Socialdemokraternas valberedning sammanträder i kväll. Enligt Ekot har Mona Sahlin redan sagt ja till valberedningen.
Det var väntat.
Redan den 2 januari berättade jag i denna blogg att Ulrica Messing sagt nej och att Mona Sahlin kommer att svara ja.
Aftonbladets ledarsida har under lång tid drivit att nästa partiledare efter Göran Persson måste bli en kvinna. Efter 118 år med män är det hög tid för ett kvinnligt ledarskap.
Vi trodde länge att Margot Wallström var given.
Men i höstas när valberedningen skulle sätta igång skrev vi på ledarplats och bad Wallström att tydligt deklarera om hon var en kandidat eller inte.
Direkt svarade Wallström med att skicka ett pressmeddelande om att hon inte var en kandidat till partiledarposten.

Till skillnad från många andra förståsigpåare inom den politiska journalistiken trodde vi på hennes ord. När Margot säger nej, menar hon nej.
Då valde vi att driva frågan om ett verkligt generationsskifte – vår kandidat blev Carin Jämtin. Många socialdemokratiska partidistrikt pläderade för henne liksom fackförbund och in i det sista såg det ut som om hon var med i spelet. Men plötsligt deklarerade hon att hon inte var en kandidat.
Det var både trist och lite märkligt.

Ändå är det, som vi hela tiden skrivit på ledarsidan, ett faktum att det finns väldigt många bra kandidater som skulle kunna axla Perssons mantel: Mona Sahlin, Ulrica Messing, Annelie Hulthén, Wanja Lundby-Wedin.

Nu har frågan gått till Mona Sahlin och hon blir av allt att döma nästa s-ledare.
Det känns spännande. Hon har gedigen erfarenhet men är samtidigt oprövad som ledare med det yttersta ansvaret.
Ett är säkert: ledarstilen kommer att bli en annan och förhoppningsvis går socialdemokratin in i dialogens och öppenhetens kultur med Mona i spetsen.
Det är nu hög tid att börja prata politik.
(Läs gärna Olle Svennings krönika från i söndags om Mona Sahlin)

Jag håller på att skriva en recension av biskop Marin Linds utmärkta bok om den tyske teologen och antinazisten Dietrich Bonhoeffer.
Bonhoeffers modiga teologi är inspirerande. Han hör till mina absoluta favoriter.
”Kyrkan är kyrka endast då den finns där för andra”, skrev Bonhoeffer inifrån nazisternas fängelse.
Läs Linds ”Dietrich Bonhoeffer – tankar om en 1900-talsmartyr” (Cordia).

Jag är fortfarande däckad i influensa men i dag känns det lite bättre. Blev uppiggad av partiledardebatten. Men mest energi gav beskedet från Pastoralinstitutet att alla intyg som behövts har inkommit och att jag nu är antagen för studier.
Underbart.
På måndag drar jag till Uppsala.
Ska bli spännande!

I dag håller Telia extrainkallad bolagsstämma. Den stora utrensningen ska nu ske.
Vettiga företagsledare och styrelseledamöter som Carl Bennet, Sven-Christer Nilsson, Lennart Låftman, Eva Liljeblom och Lars-Erik Nilsson tvingas bort.
In kommer i stället kvartalskapitalister närstående börsspelaren Christer Gardell.
Det är oroväckande.
Men helt följdriktigt med tanke på utförsäljare Mats Odells (kd) aviserade politik för de statliga bolagen.
Trist.

Och nu hyllar även Göran Hägglund (kd) Göran Persson.
Det blir en märklig partiledardebatt – på två nivåer typ. Å ena sidan hårda ord mellan regering och opposition, å andra sidan vänliga, varma hyllningar till oppositionsledaren.
Visar att riksdagsledamöter är människor som respekterar varandra, trots att åsikterna går i sär.
Vackert.

Det slår mig att koalitionsregerandet får ett märkligt utslag i riksdagens partiledardebatt. När socialdemokratin regerade hade Göran Persson visserligen lite längre talartid för att kunna bemöta hela oppositionen.
Men nu med en regering som består av fyra partier så  får regeringen väldigt mycket längre talartid än oppositionen.
Maud Olofsson talar ju inte som centerpartiets ledare utan som näringsminister i Reinfeldts regering. Lars Leijonborg, som just nu talar, uppträder som regeringens utbildnings- och forskningsminister, inte folkpartiledare. Göran Hägglund är socialminister, inte kd-ledare.
De borgerliga partierna kritiserar ju knappast regeringen som vänsterpartiet och miljöpartiet kunde göra trots att de samarbetade med s-regeringen.
Det här kan bli ett problem både för de borgerliga partierna vars profiler suddas ut och för demokratin i kammaren.

Göran Persson frågade vid upprepade tillfällen näringsminister Maud Olofsson (c) om hon tycker det vore bra om Sverige förlorade i Vaxholmsfrågan som just nu behandlas i EU. Ja eller nej?
Sveriges näringsminister svarade inte.
Skrämmande.
Arbetsmarknadsminister Littorin har i tidigare intervjuer sagt att han stödjer Byggnads i Vaxholmsfallet.
Det gamla folkrörelsepartiet centern är sannerligen inte sig likt.
Stureplans-centern, som Persson kallade Maud Olofssons nya centerparti.

Partiledardebatten har just nu övergått till att bli en avskeds- och hyllningskör till s-ledaren Göran Persson. Riktigt rörande.
Maria Wetterstrand (mp) överlämnar två fina gummistövlar med blommor i.
”Du har i alla fall aldrig försökt trycka ner mig i stövlarna”, sade hon.