Jag har ägnat dagen åt att vårda min förkylning. Jag har läst Martin Linds intressanta lilla bok om min favoritteolog, den modiga prästen Dietrich Bonhoeffer som avrättades av nazisterna i koncentrationsläger under kriget.
Och så har jag lyssnat på en skiva jag köpte i Berwaldhallen nyligen – den kinesiske pianisten Lang Lang som spelar Mozart, Chopin, Schumann och Liszt.
Underbart!

Nu i kväll såg jag tredje och sista delen av den spännande dokumentären om Wallenbergfamiljen. Klart intressant att höra gamle Peter ”Pirre” Wallenberg hylla industrialisterna och varna för spelarna som blåser upp resultateten – typ Percy Barnevik i ABB en gång.
”Om näringslivet skulle bestå av bara Barneviktyper skulle vi snart inte ha något näringsliv”, hävdade Wallenberg.

Kanske något för företagsförsäljare Mats Odell att tänka på innan han alltför mycket tjusats av gamblers som Christer Gardell?

Jag vaknade upp däckad i förkylning så i dag blir det inte mycket bloggande från mitt håll. Det blir sängen och böcker.
Och så ska jag se sista avsnittet av den utmärkta Wallenberg-dokumentären som går i repris i eftermiddag.
Läs ledarsidans Olle Svennings krönika om Carl Bildt i dag.

Har just kommit hem från firandet av årets Liffner-pristagare – Svenska Dagbladets fantastiska Cordelia Edvardson.
Det blev en fin fest med många spännande kulturpersonligheter förutom Cordelia själv: Göran Rosenberg, Anders Ehmark, Bosse och Margareta Strömstedt, Maria Schottenius, Madeleine Grive, Åsa Linderborg, Olle Svenning, Åsa Petersen, Nisha Besara, Bengt Göransson, Torsten Kälvemark och många många fler.
Fullt ös med andra ord.
Nu är jag trött.

Har äntligen fått mina böcker som jag köpte på Barnes & Nobles via nätet.
Bland annat en från demokraternas stjärnskott i USA, Barack Obama. Ska bli intressant att ta del av hans tankar. Han har varit mycket tydligare i ”nej till Irak-kriget” än Hillary Clinton.
Nu ska jag snart fira journalisten Cordelia Edvardson som i kväll tilldelas Aftonbladets kulturpris – Axel Liffner-priset.

Utrikesminister Carl Bildt har kallat till presskonferens klockan 16.15.
Aftonbladet är förstås på plats så följ det hela på nätet.
Han har en del att förklara.

Det är som sagt inte bara ryska gasoptionerna som är besvärande.
Fick ett intressant läsarmejl som påminde om att i Christian Aids rapport ”The Scorched Earth, Oil and War in Sudan” pekas Lundin Oil ut som ett av de bolag som bidrar till en utökad konflikt.
Det är paradoxalt. Den förre utrikesministern, Jan Eliasson, gör nu allt för att medla i Sudan-konflikten på FN:s uppdrag.
Medan den nye utrikesministern Carl Bildt tjänar pengar på den.
Skamligt.

Att döma av de ilskna kommentarerna i den borgerliga pressen håller utrikesminister Carl Bildt på att bli ett rejält sänke för regeringen Reinfeldt.
Den som tror att kritiken handlar om någon sorts socialdemokratisk konspiration mot den stackars utrikesministern får läsa på bättre.
Läs dagens ledare i Expressen exempelvis.

Carl Bildts trovärdighetsproblem rör inte bara hans affärer med ryska gasindustrin utan också i högsta grad hans djupa engagemang i Lundin Oil som är en aktör i krigets Sudan.
Förutom från politiskt håll har Bildt kritiserats för sina oljeaktier av  människorättsorganisationen Human Rights Watch och Svenska kyrkan.

Jag (här och här exempelvis) och ledarsidan har ett flertal gånger påpekat att Carl Bildts gasaktieaffärer skadar förtroendet för svensk utrikespolitik. I går fick utrikesminister Bildt ett utbrott i TV4.
Nu har överåklagare Christer van der Kwast beslutat utreda om det förekommer mutbrott i  affären.
Oavsett om det gått juridiskt rätt till kan Bildt inte komma ifrån att förtroendet för honom som utrikespolitiker allvarligt skadats. Åke Wredén, som en gång i tiden var politisk redaktör på liberala Nerikes Allehanda, skriver bra i Expressen om detta.
Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman, Urban Ahlin har också skrivit mycket om Bildts optioner – senast i går i Svenska Dagbladet.

Det börjar bli alltför pinsamt, Bildt.

Godmorgon gråa måndag!
Jag är som sagt tjänstledig från tidningen, men studierna på Pastoralinstitutet har inte börjat ännu så det blir några lediga dagar till.
Ledig och ledig, nåja jag skriver krönikor och ska läsa en del böcker och gå på några seminarier, Men ändå.

I dag skriver jag om samhällsplaneringen i Liljeholmen – som bara tycks ha konsumismen för ögonen.
Har redan fått en rolig kommentar från Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenskan, som håller med om att det krävs något annat än konsumism.

Varför trivs folk i Gröndal/Liljeholmen, frågar Heidi som är en gammal gröndalbo.
Jo:
 ”För att man känner sina grannar, för att allt är småskaligt, många för kyrkans skull, vi hundtokar för att Vinterviken är ett veritabelt paradis både för de fyrbenta och oss i andra ändan av kopplet. Och för kulturarbetet med filmklubb och målare och sångkörer som alltid funnits här.”

Allt detta står på spel när shoppingen byggs ut, menar Heidi Avellan.
”För självfallet är det lätt och frestande att fastna i en galleria i stället för att hitta på något att göra själv”, avslutar hon sitt mejl.

Faktum är att de kommunala planerarna tidigare tänkt på medborgarnas behov av rekreation och kultur – ”hälsans stig” runt sjön Trekanten är ett utmärkt exempel på god samhällsplanering.

Nu är jag inte på något sätt emot shopping – tvärtom tror jag det är jätteviktigt med levande lokala centrum så att vi inte alltid måste ta bilen ut till stormarknaderna utanför stadskärnorna.
Det jag saknar är en helhetssyn – att det måste tänkas in något för själen också….

I morse såg jag TV-gudstjänsten som sändes från Farsta församling, där jag gjorde min prästpraktik i november/december.
Det var roligt att återse vännerna i Söderled.
En mycket fin högmässa. Sara Nybergs sång var underbar!