I dag har jag predikat inför min studiegrupp och lärare på Pastoralinstitutet.
Det gick bra. Kul att få direkta reaktioner och vettig feedback.

Texten som jag predikade över var Joh. 21:15-19 och handlar om när Jesus efter uppståndelsen kommer åter till lärjungarna och äter en måltid med dem. Efter måltiden frågar Jesus lärjungen Petrus om han älskar honom. Petrus får tre gånger svara ja Jesu fråga. (Så helar Jesus Petrus som tidigare hade förnekat Mästaren tre gånger)

Temat är lärjungaskapet och efterföljelsen. Lärjungaskap handlar om en livshållning. Jesus kallar oss till en kärleksrelation, inte till maktutövning. Det handlar om att inte ställa sig vid sidan av och bara se på utan att vara mitt i livet och tjäna och älska sin nästa.

Jag lät Karin Boyes diktstrof få slå an temat:
”Ack låt mig leva riktigt och riktigt dö en gång, så att jag rör vid verklighet i ont som i gott”.

Sen ifrågasatte jag det faktum att i vår tid tycks valet stå mellan att vara en fegis eller en fanatiker. Men lärjungen Petrus är en kämpande, tvivlande, älskande människa med all sin storhet och all sin brist – precis som vi.
Som kristna bör vi hålla emot både den religiösa (och politiska) fanatismen men också den religiösa fegheten som inte vågar stå upp när nästan lider.

Tja, det var en kort sammanfattning av en 10 minuter lång predikan.