Phu, en lång dag börjar lida mot sitt slut. Jag tvingades gå upp redan 05.00 i morse för att hinna till Uppsala domkyrka där jag och mina studiekamrater Stefan, Gunilla och Pär ansvarade för morgonmässan tillsammans med läraren Maria.

Jag predikade så att en äldre herre svimmade av.
Nåja, riktigt så illa var det väl inte.
Det var vid nattvardsbönen han plötsligt föll av bänken. Det blev lite dramatiskt men gudskelov piggade han på sig och kunde fullfölja sitt deltagande i mässan.

Jag talade över Markustexten om kvinnan som smörjer Jesus med nardusbalsam.
Både lärare och studenter gav mig mycket positiv kritik efteråt vilket kändes fint.
Jag gillar att predika.
Och min kompis Mari tycker det är kul när jag ligger över ambon…
– Du har ett fantastiskt kroppspråk, sade hon.

I dag har vi annars ägnat oss åt något som kallas ”exposure” – det är inte helt lättbegripligt men handlar om att man ska ta in världen runtomkring. Jag har exempelvis åkt buss runt i Uppsala och betraktat människor och miljöer.

Vi hade ett roligt samtal i studiegruppen på eftermiddagen om vad vi upplevt på våra bussturer. Någon såg människors blickar, andra såg naturen, jag själv såg orden i exempelvis gatunamn, gatukök och torg…

Mitt problem är att jag är igenkänd överallt…
Får väl gå omkring i burka hädanefter, fniss.

I dag gick jag in i Pingströrelsens bokhandel i centrala Uppsala och frågade efter en CD med liturgiska sånger. Bokhandlaren tittade på mig och sade förundrat: Jag känner igen dig, skriver inte du i Aftonbladet?
– Jo, men jag behöver lyssna till de liturgiska sångerna.