Så har det normala livet kommit igång efter påskveckans ledighet.
Fast för mig är det just nu inte helt normalt. Har ägnat mig åt anhörigvård i dag i stället för att åka till Pastoralinstitutet i Uppsala. På schemat stod att vi skulle få lära oss mer om kyrkans ungdomsrörelse och om konfirmation.

I min ungdom var jag oerhört aktiv i kyrkans ungdomsrörelse som på den tiden hette RKU (Riksförbundet Kyrkans Ungdom). Som 17-åring (tidigt 1980-tal) kom jag in i RKU:s förbundsstyrelse och var aktiv på riksplanet under många år. Det var på den tiden då Ingemar Söderström var ordförande (han blev sedermera rektor för Pastoralinstitutet i Uppsala men är nu kyrkoherde i Örebro).

När det gäller konfirmationsarbetet var jag huvudledare tillsammans med prästen Tommy Qvennerberg på ett av Lunds stifts populära konfirmationsläger – Olsängslägret – under en period på över tio år. Har hjälpt till att konfirmera ungefär 500 lundaungdomar –  några av dem har jag stött på senare i livets villervalla, bland andra komikern David Batra.
(Han var rolig redan som konfirmand)

Så viss erfarenhet av kyrkans ungdomsarbete har jag. Det hindrar inte att det hade varit lärorikt att vara på PIUS i dag. Men vården om nära och kära får ibland gå före.

I morgon ska jag dock med intresse lyssna till rektor Hillerts föreläsning om kontextuell teologi.
I dag läser jag Wingrens luthertolkningar – inte minst Luthers syn på äktenskapet som en helt civilrättslig institution borde dagens Svenska kyrka ta på allvar.