Jag läser med förtjustning kollegan Åsa Petersens krönika från kristdemokraternas seminarium om förslaget till könsneutral äktenskapslag.
Jag känner igen de olika ståndpunkterna från diskussionerna på PIUS.
Det är märkligt hur något som ska handla om kärlek och förbund mellan människor kan bli så splittrande och skapa så många sår.

Jag utropade för en tid sedan ett glädjetjut när det av TT påstods att kyrkans biskopar kunde tänka sig att viga homosexuella. Riktigt så bra visade det sig dock inte vara.

Kyrkans hållning just nu är synnerligen märklig – å ena sidan ja till att partnerskap ska kunna ingås också i en kyrklig ceremoni, å andra sidan är vigseln och begreppet äktenskap förbehållet relationen man-kvinna.
Inte för att Gud vill så utan för att traditionen är så.

En besynnerlig hållning för en evangelisk-luthersk kyrka.
(Läs ärkebiskopens intressanta debattinlägg i Svenska Dagbladet nyligen.)