Nu är jag hemkommen från en trevlig eftermiddag vid Uppsala högar.
Jag predikade i Gamla Uppsala kyrka, där prästen Kristin Windolf som jag känner sen ungdomstiden celebrerade mässan.
Gudstjänsten var sammanlyst med Österledskyrkan, missionsförsamlingen, vars trevliga pastor Anders Jonåker också medverkade. Han visade sig vara en Dietrich Bonhoeffer-entusiast, vilket jag också är. Kul!

Jag predikade över evangelietexten då Jesus lär lärjungarna att be Fader Vår.
Temat denna söndag är bönen.
Min utgångspunkt var Birger Normans fina lilla diktstrof ur dikten Nollpunkt:

Ӏr det politik att bedja?
Nej, det är inte politik.
Det är inte ens moral.
Att bedja är att bli
en hundnos i världen.”

Prästen Lars Åke Lundberg tipsade mig om Normans dikt och jag höll predikan utifrån detta ”hundperspektiv” – en hundnos är det känsligaste som finns, det kan registrera det mesta som händer och sker runtomkring, en hund nosar omkring på marken – det gäller för den bedjande att se vad som händer längst ned i samhället – att vara en hundnos i världen är att ständigt ha ett underifrånperspektiv.

Nu är det snart dags för den galna amerikanska TV-serien Six feet under – också ett slags underifrånperspektiv, fniss.

I morgon börjar pendlarlivet till PIUS igen.
På återseende.