Jag har haft en skön och vilsam helg i Västerviks skärgård tillsammans med nära och kära. Behövde pusta ut efter den häftiga utsparksfesten på PIUS, fniss.

I helgen tilldelades Svenska Dagbladets suveräna journalist Cordelia Edvardson ett fredspris – Eldh-Ekblads fredspris som delas ut av Svenska freds.
Jag fick själv det priset för några år sedan.

Cordelia får det för sitt sätt att skildra Israel/Palestina-konflikten ur ett vardagsperspektiv.
Det är hon verkligen värd!

Jag skriver mer på detta tema i morgondagens måndagskrönika.

Nu ska jag laga lite kvällsmat och sen är det dags för Six feet under – denna galna men underbara amerikanska TV-serie.

På återseende.

Vår utsparksfest i går på PIUS blev en succé. Våra kära kurskamrater i kurs 53 (som nu snart ska prästvigas) skrattade så de tjöt åt våra galna sketscher och upptåg.
Och lärarna verkade älska när vi drev med dem – de kände väl att vi gillar dem skarpt.

Jag och kollegan Patrik (båda Stockholms stift) var toastmastrar hela kvällen med diadem med två rostade brödskivor på huvudet… hm.

Vi hade också lyckats få dit gästartister som Irma Schultz Keller som sjöng jättefint för oss. Mot slutet av kvällen hade studiekollegan Fredrik Bråkenhielm tagit dit sina kör-vänner. ”Fredrik med vänner” sjöng och underhöll till folkets jubel.

Jag själv gjorde bland annat en Thåström-immitation med anledning av att en stor diskussion på PIUS har varit huvuvida vi studenter ska ägna oss åt att göra fika och diska muggar på lektionstid…. (det är ett lite märkligt fikasystem på skolan).

Jag hade skrivit om Thåström-låten Mental istid till Mental Disktid och drev hejdlöst med den rådande ”disk-kursen” på Pastoralinstitutet där visst arvsdisk råder…

Min vän Mari var köksmästare och hade tillsammans med matgänget fixat en fantastisk buffé för 60 personer – allting hemlagat! Det är kärlek.

Och Stefan var dukningsgeneral och hade tillsammans med sin dukgrupp fixat den finaste festsalen någonsin i PIUS festhistoria enligt husmor. Yes!

Nog med skryt.
Nu ska jag ta helg. Kom hem 02.30 i natt. Hm.
Det svänger om de blivande prästerna.

I morgon kväll är det dags för den stora utsparksfesten.
Vi i programgruppen genrepade hela eftermiddagen.
Dukgruppen pyntade och gjorde fint i festsalen.
Matgruppen lagade fantastisk buffémat.
Säga vad man vill, men kurs 54 på PIUS satsar stort på att ge kamraterna i kurs 53 en oförglömlig fest.

Jag har nu packat min väska med rekvisita och kläder. Gitarren ska också med.
Det blir en lång dag och natt i morgon.
Tur att kungen hunnit dra hem från Uppsala i dag.
För i morgon lär det gunga i den gamla studentstaden.

I dag vann svensk fackföreningsrörelse i det så kallade Vaxholmsbråket när EG-domstolen konstaterar att fackets stridsåtgärder inte var ett hot mot den fria rörligheten i unionen. Det är otroligt bra att EU värnar konflikträtten och de fackliga rättigheterna.
Läs mer i ledaren här.

Europeisk fackföreningsrörelse är också att gratulera. Dess ordförande heter numera Wanja Lundby-Wedin.
Strålande!
Läs Tommy Svenssons krönika.

I måndags kom en bok ut med Anna Lindhs tal (Atlas).
Åsa Petersen skriver fint om den här.
Kollegan i DN, Barbro Hedvall skriver också bra.

Vi har gått in på upploppet nu på PIUS. På torsdag är sista dagen av pendlarliv för den här terminen – jaaaaaaaa!
Fast jag kommer att sakna mina studiekamrater och lärare.

I dag övade vi liturgi på förmiddagen – vi debatterar friskt alla ritualens vara eller icke-vara. Jag kör den minimalistiska linjen – inte något onödigt korstecknande här inte, fniss. Andra i gruppen är lite mer ”katolska” i sin liturgiska utövning.
Vi har mycket kul när vi övar och läraren Helena är jättebra.

På eftermiddagen lärde vi oss mer om Tystnadsplikten av själavårdsläraren Cia. Mycket intressant. Häri ligger kyrkans största trovärdighets-tillgång – den absoluta tystnadsplikten. Det är inte okomplicerat men en väldigt fin och angelägen hållning, inte minst i en tid då hela livet tycks vara föremål för övervakning och offentlighet….

På eftermiddagen höll jag möte med programgruppen – vi som håller i allt spexande på utsparksfesten på torsdag. Vi har gjort sketscher, sånger, dikter och bildat en orkester… phu!
På onsdag är det genrep.
På torsdag gungar PIUS i grundvalarna, fniss.

God natt!
Ps. I dag skriver jag om en smärre skandal inom moderaterna i Halmstad.
Läs också huvudledaren om samarbetet mellan s och mp.

I min förra bloggnotis om Humanisterna och religionsfriheten nämnde jag att liberala Eskilstuna-Kuriren på ledarplats försvarade religionsfriheten häromdagen.
Nu har jag fått tag på länken.

Många arga ”humanister” har kommenterat och kallar mig både inskränkt och annat för att jag vill värna en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Sannerligen en märklig tid vi lever i.
Som sagt, läs liberala Eskilstuna-Kuriren!

Förbundet Humanisterna som föreningen för fundamentalistiska ateister kallar sig ville häromdagen avskaffa religionsfriheten.
Hoppsan. Björn Ulvaeus och Christer Sturmark kan tydligen tänka sig att bara slopa något så grundläggande för vår demokrati som de mänskliga rättigheterna, till vilka religionsfriheten hör.
Pinsamt.
Prästen Mikael Mogren svarar i dag tillsammans med poeten och chefredaktören för den muslimska kulturtidskriften Minaret, Mohamed Omar.
Liberala Eskilstuna-Kuriren hade en bra ledare i ämnet också i fredags.
(Kan tyvärr inte hitta den på nätet)

Tänk att man år 2007 ska behöva diskutera rätten att vara religiös.
Humanisterna har gått över gränsen.

På tal om filmfestivalen i Cannes. Min man befinner sig där just nu.
Han sänder hem små sms där det kan stå:
Tar en öl ute i den ljumma kvällen på hotell Majestic (lyxhotell).
Såg Bono och U2 göra en spelning utomhus i natt.
29 grader varmt och sol.

Och så mms:ar han bilder på härliga båtar som ligger vid kajen i Cannes.

Hm. Avundsjuk är ett alltför milt ord.

I morgon börjar Uppsala-pendlandet igen.
Vad är röda mattan i Cannes mot trapporna på pastoralinstitutet?
Suck.

Filmaren Michael Moore retar ständigt Bush-regeringen i USA.
Hans nya film ”Sicko” har just premiärvisats på Cannes-festivalen och blivit hyllad.
Den handlar om den sjuka amerikanska sjukvården.
Jag längtar tills filmen kommer upp i Sverige.