På flygplatsen i Rom får jag flashen i min mobiltelefon: Ingmar Bergman död.
Den underbara semesterkänslan byts plötsligt ut av vemod.
Har nu kommit hem till Stockholm och följer alla nyhetsprogram om den store regissören. Just nu talar de om honom på CNN.

Hittade en bra sida på nätet för den som vill ha fakta om Bergman.
Ska ägna resten av semestern åt att se hans filmer som jag samlat under årens lopp på dvd.

Många säger fina och bra saker om Ingmar Bergman i alla intervjuer på tv och nätet.
Jag fäster mig vid ordet ”närvaro” – alla pratar om hans oerhörda närvaro som regissör och medmänniska.

Desto större blir tomheten när någon så närvarande går bort.
Tur att den verkligt stora konsten är odödlig.

Vaxholms kyrka var full av folk i morse när jag och komminister Annika Sandell Nilsson höll högmässa. Extra roligt var att bland de cirka 70 personer som kommit dit fanns ett trettiotal ungdomar – konfirmander från Nacka.

Än en gång var det kvinnorna som höll i allt – vi präster, kyrkomusikern Kerstin, kyrkvärden Ann-Christine och kyrkvaktmästaren Helena.

När Annika tackade mig inför församlingen med en bokpresent fick jag spontana applåder. Det kändes fint. Jag har inte varit så länge i församlingen men fått förmånen att lära känna några församlingsbor som troget kommit på varje gudstjänst och på våra kulturkvällar.

Jag åkte hem i regnet och njöt en sista färd med Vaxholmsbåten. Det har varit den här prästpraktikens extraplus – att få börja och sluta varje dag med en båtfärd.

Nu har jag skrivit min krönika till morgondagens tidning. Uppfylld av Live Earth-galan i går och den fantastiska fotoutställningen på Raoul Wallenbergs torg nedanför Dramaten blir temat vårt ansvar för Moder jord.

Känner mig slut på skaparkraft för närvarande. Det har varit en intensiv period de senaste veckorna med sommarprogram i radion, krönikor, predikningar, föredrag, andakter osv.
Det är helt enkelt dags för semester.
I morgon kommer solen – jaaaaaaa!

Och nu tar den här bloggen sommarpaus.
Vi ses i augusti.
Ha en fin sommar och ge inte upp – vädret blir bättre.
Någon gång.
Och du, kom ihåg att solen går upp i morgon igen.

Grå morgon i Stockholm. Dis över Mälaren och kalla vindar.
Ska bege mig till Vaxholm nu.
Högmässa och predikan.
Fryser.

Ännu en favorit medverkar i Live Earth.
Just nu spelar den häftiga tjejen KT Tunstall från scenen i New York.
Hennes låt Suddenly I see spelade jag också i mitt sommarprogram.

Och i publiken ser jag en som bär en t-shirt med texten:
More trees, less Bush!

Live Earth-galan är mäktig. Framförallt är det väldigt bra artister som vill bilda opinion för en långsiktigt hållbar utveckling på jorden.
Just nu spelar en av mina favoriter, Corinne Bailey Rae i London.
Jag spelade just den låten – Put your records on – i mitt sommarprogram i radion.

I morgon ska jag predika igen i Vaxholms kyrka klockan 11.00.
Det är Apostladagen och jag kämpar med att komma ur det inomkyrkliga maktperspektivet i texten om då Jesus säger till Petrus att han är klippan varpå kyrkan ska byggas.

I dag är det den sjunde juli tjugohundrasju – 070707.
Många kärlekspar lär visst gifta sig idag mycket för den festliga datumkombinationens skull.
Siffran sju har en religiös betydelse – i den bibliska talmystiken betyder sju-talet fullkomlighet, oändlighet och evighet.
Gud vilade på sjunde dagen för då var skapelseverket klart.
Vi ska förlåta vår broder (och syster) sju gånger sjuttio gånger (jag tror att det står 77 gånger i nya översättningen), vilket innebär att förlåtelsen är oändlig.

Om detta uttalar jag mig i Eskilstuna-Kuriren i dag (hittar tyvärr ingen permalänk).

Åååååh vilket blött sommarväder!
Jag firade födelsedag (några dagar för tidigt) tillsammans med make och föräldrar med en liten lunchkryssning till Drottningholm – mycket trevligt men grått och blött utanför ångbåtsfönstren.

Usch, stackars mitt gamla hemland, Skåne – det tycks ju nästan dränkas i vattenmassorna. Det är verkligen hemska bilder från Lund, Malmö, Hjärup, Ödåkra med flera ställen.
Vad är det som händer med klimatet, frågar vi oss allt oftare.
Det är hög tid att ta miljöproblemen på allvar.

I kväll ska jag kolla in Live Earth-galan som pågår hela dagen och natten på TV.
Världens artister sjunger för jordens överlevnad.
Hoppas det hjälper.

Vår kulturkväll i Vaxholms församlingsgård gick bra. Jag föreläste över ämnet tilliten och det medialiserade samhället. Vi fick ett fint samtal om hur vi kan bevara empatin och ömsesidigheten i det mediala höghastighetssamhället, där teknikutveckling och globalisering till viss del hotar gemenskapsbyggandet.
Knäckfrågan för vår tid är nog hur vi kan skapa ett ”vi” i ett splittrat och segregerat samhälle som inte förtrycker eller utesluter eller skapar murar mot ett ”de”.

På båten hem tänkte jag med glädje hur underbar vår svenska folkrörelsetradition är – en vacker sommarkväll kommer ett tjugotal själar till en varm församlingssal för att samtala om angelägna ting såsom samhällsutveckling, demokrati, existentiell ångest och längtan efter mening.

Det är stort på något sätt.

Nu har jag gjort min sista arbetsdag i Vaxholms församling för den här gången förutom högmässan som jag ska hålla tillsammans med den trevliga komministern Annika på söndag.
I morgon ska jag försöka skapa en predikan.
På måndag fyller jag år och börjar semestern – härligt!

I morgon kväll, torsdag, fortsätter vi våra kulturkvällar i Vaxholm. Jag och Martin håller en kväll i församlingsgården (Johannessalen) om demokrati och tillit i ett medialiserat samhället.
Välkomna klockan 18.00.