Gudstjänsten i Vaxholm i förmiddags blev fin. Vi var fyra kvinnor – komministern, prästkandidaten, kyrkvärden och organisten – som höll i det hela förutom kyrkvaktmästaren. De flesta i kyrkbänken var också kvinnor.
Vad vore kyrkan, kulturlivet och folkrörelse-Sverige utan kvinnorna?
Ingenting.

Predikan gick bra. De lite äldre i församlingen var så glada att jag pratade högt och tydligt.
– Jag kunde höra varje kommatecken, sade en av tanterna.

Temat om försoningens livshållning kommer om än i omarbetad version i morgondagens måndagskrönika i Aftonbladet.

Nu ska jag äntligen ta Sabbat.

Solen skiner just nu.