Äntligen semester
avVaxholms kyrka var full av folk i morse när jag och komminister Annika Sandell Nilsson höll högmässa. Extra roligt var att bland de cirka 70 personer som kommit dit fanns ett trettiotal ungdomar – konfirmander från Nacka.
Än en gång var det kvinnorna som höll i allt – vi präster, kyrkomusikern Kerstin, kyrkvärden Ann-Christine och kyrkvaktmästaren Helena.
När Annika tackade mig inför församlingen med en bokpresent fick jag spontana applåder. Det kändes fint. Jag har inte varit så länge i församlingen men fått förmånen att lära känna några församlingsbor som troget kommit på varje gudstjänst och på våra kulturkvällar.
Jag åkte hem i regnet och njöt en sista färd med Vaxholmsbåten. Det har varit den här prästpraktikens extraplus – att få börja och sluta varje dag med en båtfärd.
Nu har jag skrivit min krönika till morgondagens tidning. Uppfylld av Live Earth-galan i går och den fantastiska fotoutställningen på Raoul Wallenbergs torg nedanför Dramaten blir temat vårt ansvar för Moder jord.
Känner mig slut på skaparkraft för närvarande. Det har varit en intensiv period de senaste veckorna med sommarprogram i radion, krönikor, predikningar, föredrag, andakter osv.
Det är helt enkelt dags för semester.
I morgon kommer solen – jaaaaaaa!
Och nu tar den här bloggen sommarpaus.
Vi ses i augusti.
Ha en fin sommar och ge inte upp – vädret blir bättre.
Någon gång.
Och du, kom ihåg att solen går upp i morgon igen.