På flygplatsen i Rom får jag flashen i min mobiltelefon: Ingmar Bergman död.
Den underbara semesterkänslan byts plötsligt ut av vemod.
Har nu kommit hem till Stockholm och följer alla nyhetsprogram om den store regissören. Just nu talar de om honom på CNN.

Hittade en bra sida på nätet för den som vill ha fakta om Bergman.
Ska ägna resten av semestern åt att se hans filmer som jag samlat under årens lopp på dvd.

Många säger fina och bra saker om Ingmar Bergman i alla intervjuer på tv och nätet.
Jag fäster mig vid ordet ”närvaro” – alla pratar om hans oerhörda närvaro som regissör och medmänniska.

Desto större blir tomheten när någon så närvarande går bort.
Tur att den verkligt stora konsten är odödlig.