Det är intressant att se hur feminin svensk arbetarrörelse har blivit på senare tid.
Socialdemokraterna har en kvinna som partiledare och kvinna som partisekreterare, LO har en kvinna som ledare, SSU har en kvinna som ledare, S-kvinnor har såklart en kvinna som ledare. Det är bara de kristna socialdemokraterna som fortfarande har en man som ordförande – så kallar de sig också broderskapare, fniss.

Måtte Mona, Marita, Wanja, Jytte och Nalin se till att också politiken blir feministisk.
Varför inte driva delad föräldraförsäkring exempelvis?