Jag har varit borta från bloggen ett tag.

Har varit i Karlstad måndag och tisdag och deltagit på J A Eklund-symposiet som stiftet anordnade. Jag hade fått äran att prata över det här med att vara folkkyrka-folkrörelse.
Det var två intensiva men väldigt bra dagar med fantastiskt spännande föreläsningar.

J A Eklund blev biskop 1907 i Karlstad och han var en minst lika stark och känd kyrko-opinionsbildare runt sekelskiftet som Nathan Söderblom.
För honom skulle det kristna livet vara ett ”samfundsliv” i meningen samhällsliv.

Professor Henry Cöster föreläste intressant om Eklund som postmodernismens fyrbåk – denne Eklund som skrev Fädernas kyrka och betonade den manliga nationella kristendomen, har han verkligen något att ge dagens kyrka?
Ja faktiskt – inte minst detta att det är ”det levda livet”, människors livssituation här och nu – kontextualiteten som ska vara utgångspunkten.
En folkkyrka kan aldrig förakta folket.

Stiftsteologen Margareta Brandby-Cöster och biskop Esbjörn Hagberg hade arrangerat mötet. Mycket bra!
Biskop Hagberg är en väldigt sympatisk och klok person som har själavården som profilfråga. Det är obegripligt att hamnat i samma sällskap som biskop Persenius vad gäller inställningen till homo-vigsel och äktenskap. (se tidigare bloggnotis) Obegripligt.
Jag hoppas han kommer på bättre tankar.