Livet är en deadline
avÄnnu en hektisk dag håller på att gå mot sitt slut.
I morse åkte jag ett tidigare tåg till Uppsala för att hinna föreläsa för journalisterna vid radio Uppland innan lektionerna på Pastoralinstitutet började.
Jag talade om journalistikens utmaningar i dag, samhällstrender med mera.
Det var kul att diskutera om det finns någon objektiv sanning, om redaktionella ideologier som styr den journalistiska berättelsen, om höghastighetssamhällets och den narcissistiska kulturens fara för journalistiken med mera.
Sen hastade jag iväg till Pius och kom lagom till lärare Tinas lektion om kyrkan och familjebegreppet. Mycket intressant och problematiserande.
På eftermiddagen kom Christer Käck från Sensus och talade om kyrkans PREP-kurser som handlar om hjälp för par att stärka och vårda sina relationer. Klart spännande. Verkar vettigt och allt annat än moraliserande. Skönt.
På tåget hem lyssnade jag av telefonsvararen: SVT:s debattprogram Argument vill ha med mig i en diskussion om Muhammedteckningarna, religion och yttrandefrihet, TV4 vill att jag ska diskutera likheterna mellan kristendom, judendom och islam, tidningen VI vill ha mig med i deras nystartade tv-kanal om politik och kultur…
Ämnesvalen är intressanta. Säger mycket om vår tid just nu.
I kväll har jag skrivit mitt PM i teologisk tolkning om relationer och äktenskapet.
Och så har jag övat inför examinationen i vigsel och välsignelse på onsdag – jag ska välsigna Erik och Axel (påhittat case).
Känns som om det är mycket skrivande, mycket skapande, mycket föredragshållande och debatterande just nu – livet är en deadline…
Kul!
Här kan du läsa min måndagskrönika i dagens tidning om filmen Sicko och svensk sjukvårdsdebatt.
God natt!