Jag funderar över begreppet tid inför det stundande tv-programmet i kväll.
”Tiden är ingenting” hette en roman av Hans Alfredson.
Jag har alltid undrat över varifrån det uttrycket kommer.

I en sökning på nätet hittar jag en intressant krönika av författaren Majgull Axelsson som hon skrev i somras i DN.
Det var tydligen den finlandssvenske biskopen FM Franzén som formulerade uttrycket i en dikt en gång:

Grässtråets barn så lika sin fader
Växa och dö i oändliga rader
Morgon blir afton i evig ring
Tiden är ingenting

Denna cykliska tidsuppfattning finns också i Predikaren i Gamla testamentet, där ”Allting har sin tid” formuleras:

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker
under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråt, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stena, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.