Jag firade 1:a advent i Nacka kyrka i år. Kyrkan var sprängfull av människor.
Härlig stämning med tända ljus och underbar musik där Nacka kammarkör stod för den största njutningen.
Kyrkoherde Carl Dahlbäck predikade angeläget om nåden – inte den juridiska utan den existentiella. Han tog särskilt upp frågan om klimat- och miljökrisen. Bra!

Det är intressant att se hur stor 1:a advent har blivit som högtid för oss så kallade sekulariserade svenskar. Liksom Allhelgona. Kanske är det de tända ljusen som lyser upp i höstmörkret vi dras till?

Stockholms förre biskop Krister Stendahl konstaterade en gång att ljuständningen (att tända ljus vid en ljusglob inne i en kyrka exempelvis) har blivit vårt tredje sakrament i Svenska kyrkan. Det var efter Palmemordet då många sökte sig till kyrkan för att just tända ljus.

Det är något väldigt fint över detta. Under Allhelgona är det minnet av våra döda som står i centrum. Under Advent är det hoppet om Messias som ska komma – Gud blir människa. Tala om en humanismens hyllning!
Vi tänder våra ljus och ställer oss på livets sida.