Så där ja, nu är jag utsparkad från Pastoralinstitutet.
Det hörs värre än vad det är.
Vi hade den sedvanliga utsparksfesten i går kväll. Klassen som började i höstas gjorde fest för oss som nu snart gått klart vårt år på PIUS.
Fantastisk fest!

I dag är jag lite trött, hm.
Det är två veckor kvar av utbildningen.
Den 20:e december gör jag min sista dag på PIUS.

Separationsångesten är påtaglig.
Att slippa pendlandet till Uppsala kommer att bli en befrielse.
Att inte längre möta alla härliga medstudenter och lärare blir däremot jobbigt.
”Att skiljas är att dö en smula” som en fransk författare har sagt.

I januari blir det prästvigning i Storkyrkan.
Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det.