I dag bryter jag genast min bloggtystnad för att skriva några uppskattande rader om två skribenter – Maria Küchen och Karin Thunberg.

Maria K skriver ett otroligt bra inlägg i dagens DN om regeringens galna utnämningspolitik – vad har nyliberalen Johan Staël von Holstein i Kulturrådet att göra när han inte inser varför staten behöver bedriva kulturpolitik?
(DN har som vanligt inte lagt ut texten på nätet)

Om ekonomisk avkastning vore konstens främsta syfte borde Kulturrådet läggas ned, menar Küchen. Och på tal om regeringens systematiska förmåga att utse fel personer avslutar hon:
”Jag vill bara påminna om att Sverige är en nation, inte en lekstuga för nyliberaler som just försöksutsläppts från ekonomiskt skyddade miljöer till verkligheten sådan som konstnärer och andra hårt arbetande småföretagare känner den.”

Lysande!

Sen fastnade jag för den alltid läsvärda krönikören Karin Thunberg i Svenska dagbladet. Hon skriver om sitt dåliga lokalsinne, om behovet av en promenad-gps och om varför hon älskar New York där man kan räkna till sig rätt gata…
Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.

Mina memoarer ska som sagt heta: Med bestämda steg åt fel håll.

På sändningsmässan på avslutningsdagen på PIUS i torsdags hittade jag inte tillbaka till den rad jag satt i efter att jag varit framme och tagit emot nattvarden.
Hur ska det gå på prästvigningsdagen i Storkyrkan?

Vi rumsligt förvirrade personer som ständigt går vilse upptäcker dock många sidor av verkligheten.

Tänk om det kunde finnas en gps med församlingskartorna inlagda?