Så där ja, nu har jag forslat mässkrud med mera från Nacka kyrka till Storkyrkan inför prästvigningen på söndag. Spännande. Det kommer att kännas mäktigt att få bära dessa vackra liturgiska kläder.

I kväll ska jag träffa mina prästkandidatskollegor hemma hos Patrik. Vi ska försöka skriva ihop något spexigt till biskopsmiddagen på lördag kväll. Får se om inspirationen slår till. De flesta av oss är nog mest upptagna av alla praktiska bestyr inför söndagen.

Storkyrkans trevliga vaktmästare som tog hand om mässkläderna visade sig vara  musiker och jazzälskare. Han hade spelat på jazzklubben Powerhouse i Örebro som min man var med och startade på 1970-talet.

Livet är förunderligt.
Och ganska härligt.