Äntligen! Nu är jag präst på riktigt.
Prästvigningen var en mäktig och fantastisk upplevelse i Storkyrkan.
Kyrkan var fullsatt – till och med på läktaren satt mängder med människor.
När vi hade avlagt prästlöftena och församlingen i en gemensam bön välkomnat oss nyprästvigda så påbjöd biskop Caroline Krook klang och jubel. Församlingen bröt ut i ett crescendo av hejarop och applåder. Det varade i flera minuter och kändes otroligt häftigt.

Det var stort att sen få dela ut nattvarden. Mängder av vänner inom kyrka, media och politik kom fram och tog emot bröd och vin. Jag måste erkänna att tårarna bröt fram.

Sen har jag haft prästfest som jag kallade min mottagning för nära och kära efteråt. Oj vilket kalas. Jag är helt matt! Alla var där som betyder oerhört mycket för mig och som har varit med och format den jag är.
Och vilka tal som har hållits. Kärleken har fullkomligt strömmat över mig och hade jag inte varit utrustad med en starkt självkritisk ådra så hade jag svävat ut i hybris-rymden.
Denna dag är nog den största i mitt liv.
Jag är slut.
Men lycklig.

Måste upp 05.30 i morgon bitti – nej, inte för att pendla till Uppsala (det är slut med det nu) utan för att medverka i SVT:s Godmorgon Sverige klockan 06.50.

(I morgon lär det stå både på ledarplats och nyhetsplats i Aftonbladet om min prästvigning. Ska senare återkomma med förhoppningsvis lite bilder här i bloggen.)

Jag börjar min pastorsadjunktstjänst i Nacka församling måndag 21 januari och är fortsatt tjänstledig från Aftonbladet under 2008.
Första predikan i Nacka kyrka är söndag 27 januari.
Välkommen!