Tack alla läsare som skriver gratulationer i mejl och i bloggen.
Tack också alla som spontant stoppat mig på gatan eller på t-banan eller på krogen och gratulerat till att jag blivit präst.
Jag skräms av alla höga förväntningar men är glad för det stora förtroendet.
Och det är ju tillsammans vi formar framtiden.
Som jag sade i TV i morse: jag vill fortsätta verka i skärningspunkten mellan det existentiella och det samhälleliga. Jag hoppas att jag på något sätt kan bidra till att människor ställer sig på livets sida i en tid av orättfärdighet och destruktion.
Kanske handlar prästkallet om det som Hartman uttrycker i psalm 62 – att älska världen tillbaka till Gud?

Vi ses på barrikaderna, i spalterna och i en och annan predikstol!