Har just kommit tillbaka från ett snöigt och isigt Uppsala.
Teologifestivalen var desto varmare och roligare. Ett fantastiskt möte där tusen
personer, kyrkligt aktiva, sökare, lekmän, präster, akademiker, kyrkanställda med flera träffades och förde teologiska samtal ur alla möjliga vinklar.

Strömmar av levande vatten var det övergripande temat.
Jag valde Luther-strömmen, där spännande teologer och lutherkännare som Margareta Brandby-Cöster, Göran Agrell, Bernice Sundkvist och Ola Tjörhom fungerade som ”lotsar” med inspirerande inledningar.
En sak är säker – om kyrkan kunde få lite mer lutherskt självförtroende skulle hon både bli roligare och mer befriande för nutidsmänniskan. Jo, jag menar vad jag skriver. Luther är både misshandlad och missförstådd.

Jag träffade Elisabeth Gerle (känd bland annat som fredsprästen) som visade mig omslaget till en ny antologi om just Martin Luther som en spännande utmaning och inspiratör för oss i dag. Den boken ska jag absolut läsa när den kommer ut om en månad!

Festivalens höjdpunkt var dock den gamle jesuitprästen Gerhard Hughes – vår tids mest intressanta uttolkare av den ignatianska spiritualiteten. Jag har just läst hans bok ”God, where are you?” som är en sorts självbiografi. Mycket bra!
Hans centrala tanke att det inte går att dela upp tillvaron i andligt – mänskligt/kroppsligt och hans polemik mot en religiositet som anser att Gud bara har med det övernaturliga att göra och inget med detta vårt mänskliga liv här och nu – är mycket tilltalande.
(Det finns massor att säga om Gerhard W Hughes tal men det får jag återkomma till.)

Förutom de spännande teologiska samtalen är det så roligt att träffa gamla och nya bekantskaper. Det har hälsats, kramats, skrattats, gråtits och fnittrats  i dagarna tre.
Det är så en festival ska vara.
Uppsala stift ska ha all heder för denna lysande idé att ordna en teologifestival.