”Den 22 mars 1968 år efter Kristus bör användas som inspiration för en ny upprorisk rörelse”, skriver Olle Svenning i dagens huvudledare.

”En annan värld är möjlig”, ropar den alternativa globaliseringsrörelsen. Men rösten hörs inte särskilt tydligt och kraften skakar inte dagens maktelit. Inte ens protesterna mot massdödens Irakkrig förmår mobilisera. I den största diktaturen pyntas till OS-fest och nya förmånliga uppgörelser med västvärldens industrimagnater och politiker. Motståndets röster är ännu mycket få. Ännu vet ingen vem som ska rulla undan stenen från graven åt oss.
Vredens stora dag har inte kommit, himlen inte vikt undan. Ändå, hoppet om uppståndelsen bör bevaras, slutar ledaren.

Det är visserligen molnigt men solen sipprar trots allt fram mellan de mörka molnen denna påskaftons förmiddag.

Lars Ahlin låter Tåbb i boken Tåbb med manifestet skriva ett brev till sin älskade Kajsa om hur det är att leva ”mellan tiderna”. Det är en fin beskrivning av att leva i ett skede av samhällsomvandling – då ett samhälle övergår till att bli ett annat.

Påskaftons berättelse gestaltar just detta att leva ”mellan tiderna”, mellan den totala uppgivenheten inför det som gått förlorat och det trotsiga hoppet om vad som ska komma, mellan död och liv, mellan destruktion och skapelse.

Mälaren rör sig ute på fjärden.
Den vägrar ge upp.
Vågorna låter mig ana att något är på väg…
Livet möter oss ständigt på nytt.
Gör något av detta nu.

Jag älskar påskens rytm mellan långfredagens brottning med det meningslösa lidandet och påskdagens bejakande av livets och kärlekens makt som trots allt segrar.

Läser filosofen Slavoj Zizeks intressanta essä om Jobs och Jesu lidandehistorier i boken Postmodern teologi (Ola Sigurdsson och Jayne Svenungsson).
Jobs etiska värdighet ligger att han konsekvent avvisar påståendet att hans lidande skulle kunna ha någon som helst mening, dvs bero på att han gjort något fel eller vara en prövning av hans tro.

”Jobs lidande förkunnat korsets väg. Kristi lidande är också meningslöst”, skriver Zizek.
När Jesus på korset skriker ut sitt: Fader varför har du övergivit mig? är det inte ett klagomål riktat till den allsmäktige och nyckefulle Gud/Fadern utan ett klagomål som pekar mot en maktlös Gud, menar Zizek.

I den judiska mystikens skapelsebegrepp talas det om Guds självsammandragning – Gud måste först dra sig in i sig själv, begränsa sin allsmäktighet för att kunna skapa det Intet utifrån vilket han sedan skapade universum.
Genom att skapa universum släppte han det fritt, lät det gå sina egna vägar och gav avkall på makten att gripa in i det.

”Ställd inför fastorna i exempelvis Auschwitz är Gud en tragisk, impotent betraktare – det enda sättet för honom att gripa in i historien var just genom att falla ned i den, att dyka upp i form av sin egen son”, skriver Zizek.

Så resonerar en postmodern filosof om det klassiska teodicéproblemet – dvs frågan om Guds allmakt när världen är så ond….

På söndag predikar jag om Påskdagens uppståndelstro i Nacka kyrka klockan 11.00.
Varmt välkommen!

Genom Karin Långström Vinges blogg fick jag tipset på en sajt som analyserar bloggar.

Jag testade min blogg och fick beskedet att jag är en typisk ”Strateg”.
Så här står det om strategen:

Strategerna är de sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse – ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedömma idéer antingen i det egna huvudet eller i den yttre världen. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för strateger! Särskilt de introverta strategerna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Strateger är också ofta mycket intresserade av ord och språk – mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.

Det som framförallt driver strateger är möjligheter – de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka “för mycket”. Vill du få en strategs uppmärksamhet – pröva “hmm… det här var verkligen ett klurigt problem…”.

Jo, det kanske stämmer. Sen är jag enligt analysverktygets Jung-Meyer-test en INTP-typ, dvs en analytiker.

Om du har en blogg kan du testa den här.

En hektisk dag håller på att gå mot sitt slut.

Tillsammans med kollegor i Nacka församling såg jag en spännande enaktare på Klara Soppteater i dag på lunchen. Skådespelaren Peter Bergared framförde en sorts monolog – Ibrahim/Abraham – en berättelse som bygger på vårt gemensamma judiska, kristna och muslimska arv, nämligen Gamla Testamentets, Torans och Koranens berättelser med anknytning till Abraham eller Ibrahim.
Mycket bra pjäs som ställer frågan om försoning och respekt för den andre.

Fick en intressant länk av en väninna – en häftig kampanjsajt för Barack Obama.

Jag får många reaktioner på mina krönikor om vad som håller på att hända med den svenska sjukvården. Kanske dags för ett sjukvårdsuppror snart?

Förra måndagen skrev jag om Vårdval Stockholms konsekvenser för vården i förorterna, exemeplvis i Fisksätra där vårdcentralen nu tvingas till nedskärningar.

I dag fortsätter jag att syna det nya vård-Sverige som håller på att ta form med alltmer av storbolag, marknadsanpassning och konsumtionslogik – är det pengarna eller patienterna som är det viktiga, kan man undra?

I dag protesterar LO:s ordförande, TCO:s ordförande, ärkebiskopen tillsammans med läkare och vårdföreträdare mot regeringens planer att försvåra för papperslösa flyktingar att få vård i Sverige.

Ett mycket angeläget inlägg i debatten.

En av barntimmeledarna i Nacka församling, Sook, är en riktig konstnärssjäl.
Församlingen har en liten trämodell av kyrkan som de visar för barnen och Sook har nu gjort oss präster, diakoner och kyrkomusiker som små lerfigurer.
Till och med jag som ny pastorsadjunkt är avbildad.
Häftigt!

Jag som lerfigur på mitt skrivbord i Nacka.
Sook hade dessutom fångat att jag hade min speciella stola från
Betlehem på mig när jag höll min installationspredikan i Nacka kyrka.

Jag finns nu i ICA-kuriren. I numret som kommer ut i morgon är jag intervjuad.
Det känns stort. Nästan lika stort som när jag blev en fråga i Jepardy…
Jag växte upp med att min mor alltid prenumererade på ICA-kuriren.
När jag sen fick jobb på Örebro-Kuriren råkade jag säga att jag arbetade på ICA-Kuriren till mina vänner…

Har haft en skön helg i sällskap med Nathan och Martin. Jag har läst Nathan Söderbloms fantastiska bok om Martin Luther – Humor och Melankoli. Den kom ut 1919 men känns oerhört modern.

I dag sken solen och Mälaren låg spegelblank. Vårkänslorna infinner sig men på nyheterna sade de att det ska bli snö i morgon. Hm.

Stilla veckan som den här veckan inför påsken brukar kallas i kyrkorna är speciell.
Jag tycker om påskens dramatik – allting ställs på sin spets och livets alla dimensioner ryms under vägen från långredagsmökret till påskdagens ljus.

Min stilla vecka lär dock inte bli så stilla…

På tisdag kväll ska jag delta i Svensk kyrkotidnings styrelse- och redaktionsmöte. Är inbjuden som gäst för att delge mina tankar om tidskriften.

På onsdag kväll ska jag delta i ett filmsamtal i Jakobs kyrka. Filmen ”Möte med ondskan” av Reza Parsa är utgångspunkt för ett samtal om terrorism, vem är terrorist, har alla människors liv lika värde med mera?
Tillsammans med skådespelaren Cesar Sarachu ska jag filosofera över dessa svåra frågor under ledning av Anders Mellbourn.
Klockan 19.00 börjar det med visning av filmen som bara är 15 minuter lång.

På söndag, påskdagen, predikar jag i högmässan klockan 11 i Nacka kyrka.

Välkomna!