I morse fick jag det sorgliga budet om förre stockholmsbiskopen Krister Stendahls död.
Stendahl hörde till de verkligt stora teologerna och levde både före och efter sin biskopstid i den teologiska forskningen i USA.

Som biskop i Stockholm blev han en uppskattad röst i både den kyrkliga och samhälleliga debatten. Okej, alla kanske inte uppskattade hans modiga ställningstaganden. Jag minns när moderatledaren Gösta Bohman blev upprörd över Stendahls predikan i Storkyrkan om att skattefusk är synd.

Som ung teolog i Lund på 1980-talet var det Krister Stendahl, Gustaf Wingren, Greta Hofsten och Per Frostin som jag gärna lyssnade och lärde av.
Det känns mycket sorgligt och tomt att denna fantastiska människa och teologiska inspiratör inte längre finns.
Men minnet av honom kommer att lysa länge länge.