Ännu en intensiv dag.
Höll begravning igen.
Jag älskar det. Det låter kanske vanvördigt men det finns inget så djupt meningsfullt som att försöka hjälpa människor att sätta ord på sorgen, saknaden, vreden, förtvivlan, försoningen, längtan och hoppet.

Begravningsriten är så oerhört viktig i sorgeprocessen – att få ta avsked under värdiga former för att kunna gå vidare och trots allt fortsätta att stå på livets sida…

Sorgen är numera högintressant även för medierna tycks det som. Jag berättade tidigare om hur TV velat ha med mig i olika debatter.
Måndag 19 maj ska jag på Publicistklubben diskutera SVT:s sändning av Englas begraving. Men redan på lördag deltar jag förmodligen i TV4:s Nyhetsmorgon angående samma ämne.

Fenomenet den kollektiva, offentliga sorgen är verkligen intressant.

I morgon bitti har vi prästkollegium och vi fortsätter att brottas med den inte alldeles enkla boken Postmodern teologi. Filosofen Vattimo har skrivit en text om ”Den Gud som är död” som vi ska diskutera.
Det är hög nivå på samtalen i Nacka.